Lite musiktips från det elektroniska hållet. Det är spännande hur vissa ljud, samplingar eller synthslingor kan bilda en musikalisk tråd som återkommer i olika skepnader. Trenden började visserligen redan under 2010/11...Vi får se ifall ni kan lista ut vad det är som är gemensamt för dessa låtar.
Utopi. Det ordet härstammar från grekiska ou-topos. Och betyder ingen plats. Ordet har dessutom en dubbel betydelse och kan även betyda bra plats. Det finns en inbyggd hopplöshet i begreppet. Det ligger nära till hands att tolka begreppet som att det perfekta och goda samhället inte existerar eller kan existera i realiteten. En något mer pessimistisk tolkning skulle kunna vara: att det perfekta idealsamhället kan till och med vara en dystopi. Från att varit ett positivt begrepp så har utopibegreppet förvandlats till någonting negativt under 1900-talet. Kanske med rätta. Historien har varit en sträng lärare. Vi har sett hur fel det kan gå när en enskild tanke eller formel om hur samhälle skall ordnas -- dras till sin ytterlighet: från kommunism till marknadsfundamentalism. Från övertro till politikens och intellektets förmåga -- till övertro på marknadens förmåga att alstra välstånd utan att errodera den ekologiska bas som är förutsättningen för allt liv på planeten. Det är i ljuset av dessa misslyckanden - misslyckanden av grandiösa idéer som appliceras uppifrån ner på samhället - som vi skall tolka Herbert Tingstens berömda uttalande om “ideologiernas död”.
Jag tror dock att vi behöver återta utopibegreppet. Fast inte som ett begrepp som betecknar en slutgiltig tanke eller ett slutgiltigt idealtillstånd. Vi behöver “provisoriska utopier” för att låna ett begrepp från Ernst Wigforss. Det är ett ödmjukt, förhandlingsbart och sökande förhållningssätt till etablerade sanningar och samhällsmodeller.
Det är en vision om ett ständigt sökande efter lösningar på konkreta samhällsproblem samtidigt som blicken är fäst mot en framtidsbild om det hållbara samhället -- ett samhälle där människor lever ett gott liv i samklang med planetens förutsättningar. En anspråkslös vision. Men livsnödvändig. Men destå svårare att omsätta i handling. För -- samhället är inte en motor som går att plocka isär och ihop enligt en färdig ideologisk schema. En auktoritär metafor som var förhärskande inte alltför längesedan.
Vi lever i en annan tid idag. I en tid där vi står inför mycket allvarliga klimatförändringar; omfattande miljöförstöring och matförsörjningskris i många delar av världen, samtidigt som det i andra delar av världen dagligen slängs mer än hälften av all tjänlig mat. Vi lever i en tid av snabb urbanisering och omfattande social segregation. Vi lever i en tid där främlingsfientlighet och sociala klyftor ökar. Vi lever i en tid där våra högteknologiska samhällen står och faller med tillgången av fossil energi. Vi får inte för ett ögonblick glömma allvaret i dessa frågor.
Det vore lätt att tappa modet och börja ropa på starka ledare. Grandiösa lösningar. Vackra utopier där ändamålen helgar medlen. Det är inte lösningen. Det finns inga enkla lösningar. Vi behöver provisoriska utopier som formas gemensamt av alla samhällsaktörer med visionen om det hållbara samhället som ledstjärna. Vi lever i en tid där politikens huvuduppdrag borde vara att skapa sådana arenor för samhällsutveckling och dialog. Arenor där man länkar samman akademin, experter, civilsamhället, näringslivet och medborgare; Arenor som söker lösningar på konkreta samhällsproblem med ambitionen att skapa ekologisk och socialt hållbara samhällen: Från det lilla, lokala, gatuperspektivet till det stora samhällsövergripande perspektivet.
Det är när alla samhällsaktörer jobbar åt samma håll som den kritiska massan för samhällsförändring på allvar gör sig gällande. Medborgarnas och näringslivets engagemang är avgörande ifall vi skall nå en hållbar utveckling av samhället. Det känns därför glädjande att vi i Borås har börjat arbeta med dessa frågor på ett aktivt sätt vilket också budgetförslaget visar. Visionsarbetet, rådrumskonceptet och medborgardialogsprojektet är led i detta arbete. Ett led i att skapa de arenor och forum för medborgarinflytade och hållbar stadsplanering.
Varför skulle detta vara svårare? Dialog och inflytande är alltid svårare än färdiga lösningar som appliceras uppifrån ner. Både stora och små målkonflikter kommer att vara oundvikliga. De måste vi föra upp på förhandlingsbordet och lösa gemensamt. Klimatfrågan - som så många andra brännade frågor - är kopplad till värderingar, beteenden och livsvillkor. Systematisk inflytande och dialog kommer att ta mer resurser och tid i anspråk. Det måste det få göra. De extra resurserna - i form av tid och pengar - som detta systematiska arbete kräver -- är en direkt investering i det hållbara samhället. Vi, politiker måste inse detta. Vi måste också inse att vi får dela makten med fler människor ----
För att knyta ihop detta. Låt oss återta utopibegreppet med målet om det hållbara samhället. Låt oss forma provisoriska utopier i vårt ödmjuka sökande efter svar på de problem som föreligger i samhället. Låt oss bidra till ett långsiktigt hållbart samhälle och lämna över en planet till de kommande generationerna, som är i minst lika bra skick, om inte bättre, än den vi har idag. Mer av samma är inte lösningen. Mer av samma leder till en dystopi. Tack för ordet.
Before I Die is an interactive public art project that invites people to share their hopes and dreams in public space.
Det handlar alltså om att uppmana människor att vara delaktiga och "ta plats" i stadens offentliga rum. "Before i die" uppmanar dessutom människor att fundera över mer existentiella frågor och ge uttryck för sina drömmar, farhågor och förhoppningar; det kan ses som ett sätt att vitalisera stadens rum och etablera berättelser som knyter samman staden socialt. Grundfilosofin liknar syftet med "mobila gatukonstväggar". Skillnaden är att "Before I Die"-konceptet går att kontrollera (en fast plats och utformning) vilket jag tror kan skapa en större acceptans bland politiker och stadsplanerare i Sverige. En vägg, svart färg, kritor och stenciler är allt som behövs. Och några engagerade medborgare och/eller konstnärer. Dokumentera och tvätta bort när väggen är full. Enkelt, eller hur?
En stor del av det som vi kallar för hållbar stadsutveckling handlar om att jobba aktivt med de offentliga utrymmen som finns i städerna. En viktig grundprincip är att människor skall trivas, "ta plats" och vistas i de offentliga ytorna. Platserna skall vara inbjudande och även uppmana aktiviteter och engagemang. Initiativ skall uppmuntras och det skall vara enkelt att skapa både spontana och planerade evenemang. Detta bidrar till stadens "puls" och skapar "liv". Staden är mer än bara konsumtion, arbete och transport. Det finns en massa småknep för att bjuda in människor att delta och engagera sig i stadens gatu- eller parkrum; ett fiffigt sådant är konceptet med Gatupianon som startades som ett konstprojekt av Luke Jerram. Grundtanken är enkel:
"By creating a place of exchange ‘Play Me, I’m Yours’ invites the public to engage with, activate and take ownership of their urban environment".
Idag finns det mer än 700 pianon utplacerade runt om i världen: i busskurer, parker, gallerior, marknader, broar och även båtar. I många fall är dessa pianon utsmyckade av lokala konstnärer för lokal identitet.
Jag fortsätter på serien om urbana innovationer och smarta stadsutvecklingsknep. Tidigare texter hittas under etiketten: Urbana Innovationer. Candy Chang från New Orleans har skapat en enkel men smart innovation för lokal delaktighet och inflytande i stadsutvecklingsfrågor: "I Wish this Was"; Som hon själv säger: "lovechild between Street Art and Urban Planning". Principen är enkel: använd klistermärken (eller liknande) som uppmanar människor att tänka till om den platsen, byggnaden eller området som avses och ge synpunkter direkt. Klistermärken är utformade på ett sådant sätt att underlaget inte förstörs. Pennor inkluderas. Klistermärkerna inventeras efterhand. Lösningen har blivit en succé världen över. Det är inte alltid man behöver applicera kostsamma och tidsödande verktyg för lokal utveckling och delaktighet. Detta kan vara ett konkret sätt att få in synpunkter från människor som bor och verkar i ett område och som har unik kunskap om vad som behövs i grannskapet; vilka affärsverksamheter saknas; vad som behöver fixas eller underhållas; eller större frågor av strategisk karaktär. Detta ersätter naturligtvis inte systematisk medborgarinflytande och stadsplanering, men kan nog vara ett roligt och vitaliserande sätt att få in konkreta synpunkter och skapa engagemang.
Det finns även en digital motsvarighet som är kopplat till sociala medier: https://neighborland.com/
Det är alltid lite knepigt att prata om trender inom musiken. Med all sannolikhet handlar det som vår egen subjektiva val av fokus i det myller av existenser som råder. Det man söker hittar man. Men jag dristar mig ändå till någon slags trendspaning. För mig personligen har hiphop-musiken börjat ta en allt större plats. Jag tycker framför allt att det sker många intressanta fusioner mellan genrer som hiphop, house, folk, techno, indiepop, jazz, progressiv rock och andra stilar. Kanske i större grad än tidigare. Gangstarap och bling-bling får allt mindre utrymme. Det är tilltalande för örat och utmanande för intellektet. Även om musiken också blir mer "krävande" för lyssnaren. Någonting annat som tycks hända är att DJ'n åter igen hamnar i fokus. Diskjockeyn står på egna ben som artist. Kanske är det därför turntablismen och beats tycks få en ökad betydelse i en musikscen där rappen varit dominerande en längre tid. Samtidigt tycks mängden kreativa kollektiv där musik, konst, mode, filosofi, film och litteratur korsbefruktar varanda öka; tänk bara på Odd Future, Das Racist eller det mycket spännande och relativt okända kollektivet från Montreal ALAIZ. I Sverige kanske Ozone Fukkaz kan räknas till trenden. Allt detta har ju skett under ett antal år. Kan man tala om en tipping point än? I den alternativa hiphop-scenen börjar även öppet homosexuella artister ta plats. Detta var länge otänkbart i den något konservativa och homofoba hophop-kulturen. Idag har vi spännande artister som Le1f , Mykki Blanco och Zebra Katz som tituleras som Queer rappare. Nog orerat. Här kommer det några kokreta tips.
Captain Murphy - The Killing Joke
Fån det smått otroliga albumet av Flying Lotus - Getting There
The Glaslamp Killer - "Breakthrough" (med Gonjasufi)
En utmaning när det gäller stadsutveckling och -planering är hur man skapar eller kan bidra till att de offentliga ytorna i staden blir attraktiva och inbjudande för människor som rör sig i staden. I realiteten handlar det alltså om att människor skall trivas i de urbana rummen och därmed uppehålla sig i stadsrummet. Som arkitekten Jan Gehl brukar säga: stadens kvalitet handlar inte om att se hur många människor som rör sig i staden, utan om hur många människor som stannar upp i rummet och njuter av det som sker. En konkret lösning som har prövats världen runt, är att placera ut olika slags sittplatser med varierande utformning på olika platser i staden. Det kan vara fasta installationer, konstverk eller andra slags artefakter som trappor och dylikt som kan nyttjas som uppehållsplatser. Det kan även handla, som i bland annat New York, “flyttbara stolar”[1].
Det visar sig att sådana “flyttbara stolar” är speciellt attraktiva. Det som händer är att människor “annekterar” platsen och gör det till sin egen genom att anpassa sittplatsen utifrån sina egna premisser: även om det gäller så lite som att flytta stolen några decimeter. Flyttbara stolar ger dig möjligheten att socialisera och umgås genom att anpassa stolens position så att kommunikation kan ske enkelt i en grupp. Mobiliteten ger dig också möjligheten att vara i fred och skapa en “ficka” av ro och eftertanke i en livlig miljö.
