Gott nytt år!

Året 2007 börjar lida mot sitt slut. Det finns mycket att säga om detta ovanligt händelserika år. Ett sätt att sammanfatta året är att betrakta språket.
Var inte filosofen Wittgenstein något viktigt på spåret, när han påstod att ”Mitt språks gränser är mitt universums gränser”?
Språkdräkten avslöjar obarmhärtigt dem rådande idéströmningarna och blottlägger samhällsklimatet.

En reflektion som jag gör, är att allt mer skall sägas på kortare tid; förvisso ingen ny företeelse, men likväl en accelererande tendens.
Budskapet förenklas, komprimeras, koncentreras och paketeras.
Snuttifiering är en rätt träffande beskrivning.
Jag är fullt medveten om att jag kastar sten i glashus nu.
Politik och samhällsdebatt översållas alltmer av slagordspolitik och förenklingar; Måhända drivna av efterfrågan på enklare och färdigpaketerad budskap, detta i ett tidevarv av stressade människor i en ocean av motstridig information.
Och det är i sprickorna på dessa förenklingar som främlingsfientliga och andra ljusskygga krafter börjar växa.
George Orwell var något viktigt i spåret när han lanserade begreppen nyspråk och dubbeltänk i sin framtidsdystopi 1984.

Man kan helt enkelt konstatera att språket är en viktig pusselbit för att för att förstå vår omvärld. Språket hör intimt ihop med våra tankar, den formar vår världsbild, den låter oss förstå andra människor och kulturer.
Det förstod jag inte när jag själv gick i skolan; Ty Språkundervisningen var en pina genomsyrat av träig grammatik och obegripliga regler.
Jag förstod inte att de språkliga nyanserna ger oss verktygen för analys och förståelse.

Året 2007 kan således bland annat sammanfattas med dessa ord:

Utshoppad, klimatsmart, klimathot, klimatångest, livspussel, anställningsbar, facebooka, skajpa, nyfriskjobb, foppatoffel, muhammedbilder, näthat, twinglyhora, flexifuel, palmolja, parasitbloggare, emokid, subprimelån, mjölpåve och nystartsjobb.

Man kan också konstatera att året 2007 går till historien där ”Ordning och Reda” rådde och att det aldrig tidigare varit så inne med utanförskap.

Gott nytt år på er allesammans!

Ekonomisk analfabetism

Det råder en väldigt stor efterfrågan på vindkraftstekniker för tillfället.
För att kunna möta kraven har Strömsunds kommun startat den första kvalificerade yrkesutbildningen för vindkraftstekniker.
Man behöver inte skåda i kristallkulan för att inse att fler liknande utbildningar kommer att startas runt om i Sverige inom en snar framtid.
Synergieffekterna av en grön omställning är således fler arbetstillfällen.

För några veckor sedan debatterade jag kärnkraft på SVT:s hemsida.
Att den gröna sektorn ger fler jobb var ett av argumentet som jag framlade.

Varvid jag fick denna kommentar:

”Detta var det dummaste jag hört idag. Du vill alltså IRRATIONALISERA ekonomin?
Här försöker vi hela tiden göra mer på färre personer, för att få bättre välfärd
och tillväxt, och du vill slösa bort arbetstillfällen på ingenting!?
Snacka om ekonomisk analfabetism!”


En rätt vanlig föreställning är jag rädd.

Behövs de Gröna?

När det gäller klimat- och miljöarbete är avståndet mellan retorik och praktiskt politik inte sällan avgrundsdjup.
Den gröna rörelsen behövs fortfarande, vad våra belackare än må påstå; De mer etablerade partierna försöker enträget profilera sig i miljöfrågorna, men erfarenheten har visat att de konkreta och verksamma åtgärderna uteblivit.
Därför behövs den gröna rörelsen mer än någonsin; Vi måste slå hål på den populistiska svadan.

Döm om min förvåning när EU drog till med storsläggan och deklarerade häromdagen att biltillverkarna vars bilar inte klarade gränsen på 130 gram koldioxid per mil, skulle få böta kännbart.
Tyskland förbundskansler Angela Merkel, som har varit – som massmedierna vinklar det – ”drivande” inom Europas klimat- och miljöarbete, var inte sen att fördöma detta.
”Orättvist” och ”Missgynnar Tyskland” är meningar som har hörts från Angela Merkel och miljöministern Sigmar Gabriel.
BMW, Porsche och Mercedes tillverkar bränsleslukande bilar och kommer med EU:s förslag att få det tufft.

Egenintressen kommer alltid att gå före klimatet och miljön. Oavsett om det gäller en vapen- eller bilindustrin. Men så skall det inte behöva vara.

EU-kommissionären Stravros Dimas har tidigare krävt att Tyskland skulle begränsa hastigheten på Autobahn, som i ett led för att minska utsläppen av koldioxid och luftföroreningar.
Varvid Merkel förkunnade att så länge hon satt vid makten blir det inga hastighetsbegränsningar på autobahn.


Med sådana miljökämpar vid makten behövs inte de gröna! Kör hårt Merkel!

Bäst i klassen? Sällan....

Man brukar då och då höra argumentet att vi i Sverige är väldigt klimatvänliga och duktiga på miljöarbete, och med tanke på detta skall klimatsatsningar främst ske i andra länder.
En ursäkt att inte ta i med hårdhandskarna således.
Miljöminister Carlgren och andra i regeringen är inte sena att peka med hela handen mot Kanada, Australien, USA men även Kina och Indien, vilket är förvånande.

För det första har både Indien och Kina lägre utsläpp av koldioxidekvivalenter per invånare än Sverige. Vi släpper i genomsnitt ut 6.6 ton koldioxidekvivalenter per person i Sverige.
Motsvarande siffra är fyra ton för Kina och ett ton för Indien, vilket är talande.

För det andra så förbiser många en viktig faktor i utsläppsdebatten, nämligen importen.
En relativt ny studie från KTH har undersökt de totala utsläppen som Svenskarna orsakar genom konsumtion av importvaror.
Resultaten är skrämmande: Den reella utsläppen ligger på 12 ton koldioxidekvivalenter per person och år i Sverige.
Rön som raskt flyttar upp oss till toppositionen i ligan, nämligen på sjätteplats efter USA, Australien, Kanada, Nederländerna och Belgien.

De privata hushållen står för runt 90 procent av de koldioxidutsläpp som orsakas av slutkonsumenter i Sverige då varors livscykler beaktas.

Internationella studier pekar på att vi måste begränsa våra utsläpp på runt 2-3 ton koldioxidekvivalenter per år och person.
Med tanke på detta så har vi ett kolossalt arbete framför oss; Att då samtidigt försöka skylla klimatproblemen på andra länder visar enbart på okunskap och ignorans.

Gjuta olja på konsumtionssamhället....

Alla kommunalanställda (dvs. även undertecknad) får i Borås årligen julklappar av sin arbetsgivare; Detta är säkert mycket uppskattat av många, men jag personligen kan inte annat än tycka att pengarna kunde användas för bättre ändamål.
För jag personligen behöver inte fler billiga massproducerade prylar som ändå med all sannolikhet kommer att hamna i källarförrådet eller slängas.
Värdet på presenten brukar ligga på några hundralappar per anställd om jag inte missminner mig.
De pengarna skulle göra mer nytta hos Rädda Barnen eller någon annan frivilligorganisation, kan jag tycka. Men tydligen går detta inte att förena med kommunallagen säger förståsigpåarna.
Så valet för mig är att acceptera gåvan eller inte ta emot denna.
Jag tycker inte att vi skall avskaffa gåvan för kommunen i helhet, däremot borde det erbjudas en möjlighet att själv kunna avgöra vad man vill göra av pengarna.

Allvarlig incident

Medlemmar i Miljöpartiets lokala ungdomsförbund har nyligen ertappats med att sälja begagnade utsläppsrätter bakom Läspeskolans gymnastikhall. Hr grundrektor Ludvig Hagwald ser allvarligt å det inträfade och kommer i bestraffande syfte att avskaffa den sista av skolans kvarvarande rökrutor.

Färska nyheter från Grönköpings veckoblad.


PS. För er som inte vet är utsläppsrätter inte någonting man får av sin fru på en lördagkväll, utan någonting annat.

Rebound-Effekt

Rebound-effekt och nollsummespel; Två viktiga och centrala begrepp när man pratar om hållbar utveckling, både ur ett miljö- och klimatperspektiv.
Rebound-effekten innebär den energibesparingar som man gör, ofta på grund av effektivare och förbättrad teknik, spenderas på andra energikrävande aktiviteter istället.
Det vill säga: energibesparingen man initialt gjort går förlorad, och vi uppnår i bästa fall ett nollsummespel.
Ett fall skulle kunna vara att man tar bilen oftare när man tankar biobränslen, eller att man låter alla lampor vara tända på grund av att man investerat i lågenergilampor och så vidare.
Risken med rebound-effekten är att den reella utvecklingen inte går framåt och att man i slutändan inte löser det grundläggande problemet: Vår livsstil.
Vi vill behålla vår energislukande och miljöbelastande livsstil och sätter därmed hoppet till teknikutvecklingen; tekniken blir målet istället för medlet.
Vilket är mycket olyckligt, då detta leder till att miljö- och klimatbelastningen kommer att ligga på samma nivåer som innan.

Det märks tydligt att politiker i ledande ställning inte är medvetna om eller intresserade av problematiken.
Jag lyssnade på folkpartisten Carl B Hamiltons inlägg om kärnkraft på SVT:s argument ikväll, ett ämne i vilket han förövrigt verkade mycket okunnig i.
(Vilket märktes när han drog paralleller mellan kolkraft och de senaste olyckorna i kolgruvorna (som i sak är riktiga), men i sammanhanget verkade Hamilton tro att Uran växer på buskar.)
För att återknyta till ämnet så drev Carl B Hamilton en tes att man skulle ersätta de fossila energislagen med kärnkraft. Det vill säga, ersätta de fossila energislagen till hundra procent, vilket i sig är helt riktigt. Kolkraft måste bort, och ersättas med förnyelsebara energislag.

Men frågorna som jag saknar i debatten är:

* Vad kan vi göra för att kunna förändra vår livsstil?
* Hur mycket och hur kan vi effektivisera vår energianvändning?
* Hur kan vi lagra den energi som vi överproducerar?

Det vill säga; Att enbart prata om hur många terawatt som måste ersättas med det ena och det andra är att tänka väldigt kortsiktigt.
Risken är dessvärre, att så länge dessa frågor inte ställs, så kommer det inte heller ske någon utveckling på klimatområdet.
Klimatarbetet kommer att trampa vatten, det har vi inte råd med.

Värdigt jul?

Ibland undrar man varför man inte har kommit på en idé tidigare själv.
Jag fick höra av en kompis att de traditionsenligt brukar inhandla en matkasse fylld med julmat inför julhelgen som sedermera doneras till frälsningsarmén.
Jag blev rörd av gesten, och vi kommer att anamma denna tradition, så mycket är säkert.

För tyvärr är det nog så att klimatet för många människor hårdnat avsevärt de senaste tiden, trots den så kallade ekonomiska tillväxten och den pågående högkonjunkturen.
Klyftorna ökar i samhället, de fattiga blir paradoxalt fler; många människor har inte råd att fira jul.
December är ekonomiskt den svåraste månades för många familjer.
Julen som för de flesta brukar stå för glädje och gemenskap, kan lätt förbytas mot ångest och utanförskap.
Det som i grunden är ett samhällsproblem kan inte botas med gåvor, jag är medveten om det, men det kanske kan lindra ångesten något, för någon medmänniska eller familj som lever på marginalerna, vill jag tro i alla fall.

Läs om de ökande antalet bidragsansökningar inför Julhelgen.

Grönt flow...

Det händer intressanta saker på teknikfronten.
Snubblade häromdagen över en intressant artikel i illustrerad vetenskap som handlade om energilagring.
Det som var mest intressant var användandet av så kallade flowbatterier.
Sol, vind och vatten dras med problemet att energitillgången kan vara bitvis ojämn.
Dels behövs utjämningen av toppar och dalar i produktionen, dels behövs tillgång till energi när moder natur trilskas och visar sig från sin dåliga sida.
Batteriet har en genialt enkel konstruktion som har flera fördelar jämfört med konventionell batteriteknik.
Batteriet består, väldigt förenklat, av två stora tankar med vanadiumsulfat-lösning, två pumpar och ett membran som sammanlänkar dessa.
Batterierna kan teoretiskt sett göras hur stora som helst; De är mycket tåliga, har en väldigt hög livslängd, kan lagra mycket energi, har en jämförelsevis liten värmeutveckling, är återvinningsbara, är kostnadseffektiva, och har en hög säkerhet.
Tekniken är fullt tillämpningsbar och används bland annat i kombination med vindkraftverk i Irland och Australien.
Vad väntar vi på?

Ett steg i fel riktning.

Kärnkraft: Långsiktigt hållbart eller inte, det är frågan.
Den sista tiden har antalet debattartiklar och debattörer som förespråkar en fortsatt utveckling av kärnkraften ökad avsevärt, så även senast idag.
Jag känner mig därför manad att ge min syn på kärnkraften och då menar jag fissionsteknologi.

I debatten hör man argument som långsiktigt hållbart, miljövänligt, ringa miljöbelastande, räddaren av klimatproblemen, och så vidare; Enligt mig helt felaktiga slutsatser, även om man kan diskutera avvecklingstakten i förhållandet till utvecklingen på det förnybara energiområdet.

Råvarutillgången
Uran och Torium är ändliga resurser och omöjliga att återvinna.
De finns i relativt små mängder i jordskorpan. Även om havet i sig innehåller mycket Uran och Torium så är det befängt att tro att vi med av teknikens hjälp skulle dammsuga alla världshaven efter kärnbränsle, och detta utan att göra åverkan på miljön.
Men dagens kända tillgångar på Uran så skulle tillgången sina efter 3-4 år om alla länder hade samma kärnkraftsdensitet (Antalet kärnkraftverk/capita) som Sverige.


Tillverkning
All gruvbrytning är väldigt miljöbelastande i grunden.
Uranframställningen består i huvudsak av dessa processer: brytning, frakt, lakning (tungmetaller, starka syror, lakrester) och urananrikning.
En väldigt energislukande process, och inte alls koldioxidfri som förespråkarna vill göra gällande.
Att uranbrytningen är en smutsig och farlig process vet vi sedan länge.
Senast rapporterade Uppdrag Granskning om ett fall i Australien där Uran, Torium, Radon och andra tungmetaller kontinuerligt läckt ut till omgivningen.
Det är inte heller ovanligt att lakningsresterna (innehåller farliga isotoper och tungmetaller) när de torkar sprids med hjälp av vinden till omgivningarna.
Man har också mätt förhöjda nivåer av cancerförekomst hos gruvarbetare men även hos befolkningen i omgivningen.

Nu vet jag att kärnkraftsförespråkarna kommer att säga att renare och miljövänligare metoder är möjliga, och att vi i Sverige, som har en väldigt hård miljö- och hälsolagstiftning, skulle kunna producera uranet mycket renare.
Måhända till en viss del; Men dessa förespråkare, lever i det bästa av tänkbara av världar, skulle Voltaire ha sagt.
Vi kan inte ens enas om torskkvoterna i Europa, behöver jag säga mer?


Energiproduktion
Att kärnkraften inte släpper ut så mycket föroreningar och koldioxid vid själva energiproduktionen är förvisso sant.
Även om de potentiella kärnkraftsolyckorna kan i slutändan få förödande konsekvenser.
Återigen är vi Sverige relativt skonade av utsläpp och olyckor på grund av teknikvalet och det höga säkerhetstänkandet. Men så ser det inte ut överallt i världen, och att hoppas på konsensus i det avseendet bör väl ändå anses som mer än naivt.
Det går också väldigt mycket energi åt kylning vid de olika processerna, vilket inte tas tillvara på i dagsläget, vilket gör energiframställningsprocessen relativt ineffektiv.
En annan nackdel är att produktionen av kärnkraftsel inte kräver lika mycket arbetskraft som de alternativa och hållbara energislagen; En ökad satsning på kärnkraft ger färre arbetstillfällen helt enkelt.



Avfall
Avfallsfrågan är lång ifrån löst i dagsläget, trots flera decenniers forskning.
Man har helt enkelt varken hittat tillräckligt säkra förvaringsplatser eller löst problemen med hållbarheten i de behållare som avfallet skall förvaras i.
Förespråkarna hävdar ibland att ny teknik, som t.ex. Generation fyra reaktorer, skall minska halveringstiden kraftigt på uttjänt kärnbränsle, samt lösa problemen med mellanlagringen av kärnbränslet.
Man talar om en minskning från hundratusen år (100.000) till femhundra år (500) tills avfallet är säker för levande organismer.
Men den tekniken är fortfarande omogen och väldigt dyr, man brukar prata om att en kommersialisering av tekniken kan komma ifråga om några decennier.
Vi behöver lösa energifrågan nu.


Kärnvapen och terrorism
Att det finns en koppling i detta avseende är ingenting som kärnkraftmotståndarna har hittat på. Enligt totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) medför alltid brytning och anrikning av uran en risk för proliferation, det vill säga spridning av kärnvapen.
Att det pågår illegal handel med olika isotoper hörde vi senast i veckan då den slovakiska polisen grep uransmugglare.
Uttjänt kärnbränsle eller andra radioaktiva isotoper kan användas i så kallade smutsiga bomber, vilka skulle orsaka katastrofala skador med relativt enkla medel.
Kärnkraftsförespråkare brukar avfärda detta som ett politiskt problem; Ja, är inte de flesta problemen i världen av politiskt karaktär kan man då undra.



Livscykelsanalys
Analysen av miljöbelastningen under hela livscykeln för kärnkraft är av högsta vikt.
Den så kallade EPS-systemet (Environment Priotity Strategies) började utvecklas i början av 1990-talet i ett samarbete mellan Volvo, IVL Svenska Miljöinstitutet och Industriförbundet. Där huvudsyftet var att ge konstruktörer och produktutvecklare möjlighet att snabbt avgöra vilket av koncepten som ger minst sammanlagd miljöbelastning i ett livscykelperspektiv.
EPS-systemet är transparent, det vill säga beräkningarna som ligger till grund för resultatsammanställningen är officiella.
Måttet som används är mELU/kWh (ELU=Environment Load Unit), det vill säga miljöbelastning per kWh utvunnen energi.

Några jämförelser:

Vindkraftverk: 3 mELU/kWhVattenkraft: 1mELU/kWh
Kärnkraft: 33mELU/kWh
Oljekraftverk: 80 mELU/kWh

Tabell för råvaruutvinningen och dess miljöbelastning:

Koppar: 208 ELU/kg
Uran: 1190 ELU/kg
Bly: 175 ELu/kg
Järn: 0.961 ELU/kgMangan: 5.64 ELU/kg
Guld: 1.190.000 ELU/kg

Kärnkraft är tio gånger mer miljöbelastande än till exempel vindkraft, men är ändå bättre än oljekraftverk i ett livscykelsperspektiv.


Slutsats
Kärnkraften är ingalunda långsiktig. Den är inte koldioxidfri. Den är miljöbelastande. Det finns politiska problem runt kärnkraften. Avfallsfrågan är inte löst.
Att satsa på fler kärnkraftverk skulle te sig befängt; Vi behöver snarare förändringar av vår livsstil, energieffektivisering, energilagring och stora satsningar förnyelsebara energislag som vindkraft, solenergi, biobränslen och vågkraft. Men man skall inte heller räkna bort fusionskraften i ett framtidsscenario.