2009-03-31
Stadens ekologi II
Men denna forskningstradition avskär man sig inte bara från sådana – förmodligen avgörande – insikter i naturens logik som bara studier av semiosfären skulle kunna ge, utan man håller också fast vid en gräns mellan stad och land som är huvudansvarig för många moderna människors hopplösa förhållande till naturen, som vacklar mellan arrogans och romantik. Semiosfären stannar inte vid stadsgränsen. Den förändras visserligen radikalt på så sätt att trafikens och industriområdens kommunikationsformer nu kommer att dominera semiosfären. Staden är faktiskt ett slags semiotiskt häxkittel. Men som sådan är den fortfarande en del av semiosfären, och den del – särkilt unga – tycks trivas mycket bra i den. Och med vilken rätt skulle man egentligen kunna fördöma denna fascination inför stadens upphetsade semios? Det är kort sagt svårt att se hur ekologin ska kunna bli en vägvisare för vår naturförvaltning när den håller fast vid att dela upp världen i två skilda avdelningar, naturens och kulturens, och däremot upprätthåller hela den emotionella struktur och fantasi som gör oss främmande för naturen.
Jesper Hoffmeyer (1997, {1993}), ”Livstecken – betydelsens naturhistoria”, s. 171
Läs mer om staden som ekologi hos Jimmy, Johannes, Karl, GP samt här och här.
Möten
Wie könnten wir das Licht erblicken?
Om inte ögat var ”solaktigt”,
hur skulle vi då kunna skåda ljuset?
Skrev Goethe, Jakob von Uexküll tillade:
Om inte blomman var biaktig,
och biet inte var blomaktigt,
skulle deras samspel aldrig lyckas.
Och frågan om människan kvarstår.
2009-03-27
Tontips till helgens begivenheter...
2009-03-26
Earth Hour Day
Jesusstatyn i Rio de Janeiro kommer att släckas ner.
Eifeltornet kommer att släckas ner.
Vår Pinocchiostaty däremot, kommer att belysas i sin hela sin praktfullhet där han pekar en lång näsa åt detta klimatinitiativ – tack vare ett blocköverskridande samarbete mellan socialdemokraterna och folkpartister i Borås.
Visst är vår Pinocchio viktig, vem är jag att nedvärdera denna skatt – men att vår vän skulle tävla med Eifeltornet i glans, får väl ändå tyda på en slags hybris hos vår stelbenta vän.
2009-03-21
Spinoza och rationaliteten
(1) hans känslofilosofi – Spinoza var (är) en av de få filosoferna som lägger en stor vikt vid känslor och dess betydelse för vår existens och samvaro.
(2) Det faktum att hans filosofi bygger på immanens istället för transcendens, samt att
(3) Spinoza skapade ett fiffigt och på den tiden (och inte minst idag) unikt naturbegrepp som ligger till grund för hela hans filosofi.
Lite kort och förenklat kan man påstå att rationalitetsbegreppet som dominerar idag är sprungen ur naturmagin via medeltida arabiska i influenser. von Wright vill göra gällande att det moderna, målinriktade, praktiska användandet av förståndet för att kunna förutse förändringar i naturen och vidta åtgärder i avsikt att antigen förebygga eller utnyttja dem, har delvis vuxit fram ur ett magiskt (praktiskt, experimentellt) tänkande; rationalitetsbegreppet på Spinozas tid innehöll – till skillnad mot idag - normativa komponenter. Grovt förenklat kan man säga att begreppet rationalitet har genomgått en omfattande förskjutning mot att bli snävare och att den kom – via industriella och teknovetenskapliga influenser – få en alltmer ”frikopplad” och instrumentell karaktär. von Wright kallar – med bland annat stöd från Weber och Durkheim - den moderna rationalitetssynen för tekniskt eller instrumentell rationalitet.
Vårt kulturella bagage tycks idag göra gällande att känslorna står i vägen för ”förnuftet” – vilket står i bjärt kontrast mot det Spinozistiska förhållningssättet. Spinozas filosofi kallas för rationell, men själva ”rationaliteten” hade en annan innebörd på hans tid:
Mycket av Spinoza filosofi är ett brobygge mellan förnuft och känsla. Somliga kallar hans filosofi för monistisk – det vill säga motsatsen till en dualistisk filosofi (som består av separata distinktioner tanke-materia, natur-kultur osv.) som förespråkades av bland annat Descartes. För att kunna komma åt vad Spinoza ansåg med rationalitet måste vi närma oss hans Affekt-begrepp. För Spinoza är känslorna (affekterna) det som skapar rörelse (”emotion” som kommer ur verbet movere, röra sig) och som får oss att handla. Alltså: Utan affekt, tryck, ingen förändring (”liv?”).
Vägen till frihet, enligt Spinoza, kräver motivering genom känslorna - detta kallar Spinoza för en transformation av känslorna. Den vill säga en övergång från passiva (negativa) till aktiva (positiva) känslor. Den är också klart att Spinoza hade en optimistisk syn på människan och den mänskliga utvecklingspotentialen; själva grunden för hans etik är en tro på den enskildes möjlighet att göra framsteg. För Spinoza betydde Ratio, vår naturs egen röst – en inre kompass som riktningen ut riktningen för vårt handlande och som var förenligt med de aktiva känslorna och samtidigt i harmoni med människans ”natur”. För Spinoza och många av hans samtida uttrycker ordet något helt annat än vårt ord ”förnuft”, Vernunft på tyska, reason, på engelska. Det har bland annat mer att göra med intuition. Ratio argumenterar inte för och emot, utan pekar ur det riktiga valet. Istället för ”pekar ut”, menar Naess, kan vi använda Wittgensteins begrepp zeigen, visa. Ratio visar oss i vilken riktning det beslut bör gå som harmoniserar med människans väsen och därmed natura naturans. Ratio, är kopplad till känsla, särskilt kärlek eller amor Dei. Av detta kan man också härleda att handla rationellt, enligt detta sätt att se det, är att handla i överensstämmelse med de djupaste premisserna, målen och syftena i våra liv. Glädje (laetitia) är övergången från en lägre till en högre grad perfektion (perfectio). Ju starkare den aktiva känslan (affektio), ju större kommer tillväxten av frihet, makt och förståelse att vara.....fortsättning följer....
Del II finns här.
PS. För att vi skall förstå de premisserna som ligger till grund för de antaganden som Spinoza gör måste vi se över Spinozas immanenta Naturbegrepp (Deus, Natura, natura, Natura naturata, Natura naturans osv). Det får bli ett kommande inlägg om detta.
Några vänner som har skrivit om Spinoza: Karl Palmås, Thomas Svensson, Christopher Kullenberg och Marcus Nilsson.
Källor:
Spinoza, B. – Etiken
Naess, A. – Livsfilosofi
Naess, A. – Ekologi, samhälle och livsstil
Naess, A. – The Selected works of Arne Naess
von Wright,G. H. – Vetenskapen och förnuftet.
2009-03-19
Klimatsångkontest
Med tanke på Rysslands reaktion på detta i melodifestivalen, så är jag högst osäker ifall jag överhuvudtaget borde skriva detta; men låt gå. Ni som har följt bloggen vet att jag kommer från den forna Sovjetrepubliken Estland – följaktligen är jag en tvättäkta finlandsfärjeflykting.
Gamla minnen drabbade mig som het ånga från ett bastuaggregat när jag häromsistens bläddrade genom gamla foton: skoluniform, röd skarf, Lenin-pins fastnaglad på bröstfickan och utrustad med sånger - utgjorde man ett mönstergillt standardexempel på en skolelev. Alltid redo. Det starkaste minnet är inte – som man skulle kunna tänka sig - den oerhört hårda disciplinen, den undermåliga skolmaten, de omfattande diktamen och läxförhören eller lärarnas hårdhänthet -- utan det faktum att vi sjöng sovjetiska sånger varenda morgon. Inte minst kan jag fortfarande återge melodin och sångtexten – trots mitt guldfiskminne – till den låt som ändå kan sägas sammanfatta hela den framstegsmättade och överoptimistiska andan som rådde i Sovjetunionen. Jag har hittat låten – ”May there always be sunshine” (den musikaliskt allmänbildade kommer säkert notera att Björn Ulvaeus har baserat hitlåten ”Gabrielle” tillsammans med Hootenanny Singers på samma låt):
Vad vill jag ha sagt med detta? Naturligtvis kan man ju njuta av låten ifall man är lagd åt det hållet. Låta sig besjungas helt enkelt. I övrigt visar detta – jag åberopar mitt minne som bevis – på det noga utstuderade programmet för upprepningspropaganda. För visst kände vi kraften, gemenskapen och framstegsoptimismen – man bara kände hur folk trivdes i kolchoserna och hur solen ständigt lyste över de välputsade stridsvagnarna – kanske. Att det inte förhöll sig så i verkligheten spelade ingen roll – ungefär som med regeringens klimatpolitik: det har snackats om Det i två och ett halvt år – nu kommer propositionen som visar ännu fler siffror. En procent slank han diiit och een proceent slaank han diit - och seen slank allt i diiket. Låt oss sjunga genom klimatförändringarna mina bröder och systrar!
2009-03-11
GMO och levbara ekologier
Torbjörn Fagerström, prof. i teoretisk ekologi, angriper miljörörelsen i DN-Debatt, som enligt honom sprider obefogad skräckpropaganda när det gäller genmodifierad mat (GMO). Visst kan det finnas delar av miljörörelsen som reagerar ryggmärgsreflexmässigt, och visst kan kritiken ibland vara högljudd - men man bör se reaktionen som en sund skepsis; samtidigt tycker jag att Fagerströms kritiska artikel i sig är alltför okritisk. För frågan är minst sagt komplex. Det räcker inte med att påstå att vi kan ”effektivisera” jordbruket eller skapa på resistenta grödor för att möta klimat- och miljöproblem; men det räcker inte heller att stämpla GMO som någonting onaturligt och per definition som någonting farligt (Läs Jimmy Sands inlägg) - utan vi bör prata om ”levbara ekologier”.
Ett ekosystem är ett oerhört komplex system som inte ”känner” några gränser mellan åkermark, människor, teknik, politik, länder eller ekonomi. Kunskapen om hur våra biologiska ekosystem hänger samman är oerhört rudimentärt (jag frågade en välrenommerad biolog häromåret om vilken roll Hasselmössen hade i det lokala ekosystemet – svaret var att vi nästan ingenting vet om hasselmöss, än mindre om vilken roll de spelar i ett ekosystem), och kunskapen om hur ekosystem påverkas i framtiden av olika ”faktorer” vet man egentligen ännu mindre om. Det enda vi med säkerhet vet idag är att vi inte vet hur GMO kommer att påverka våra ekosystem: vare sig det handlar om de biologiska eller de sociokulturella.
Vi vet däremot att många av de sociokulturella effekterna har varit förödande i delar i världen. T.ex. bönder som har blivit stämda av Monsanto för patentintrång efter att ofrivilligt fått genmodifierat utsäde spritt till sina åkrar, och som sedan slagit ut den ursprungliga grödan. Eller när Indiska bönder lockades av Monsanto (via attraktiva ingångsavtal) att satsa på GMO bomullsgrödor utan att för den skull informeras om konsekvenserna: det slutade med att otaliga bönder ruinerades på grund av ökade omkostnader i form av licensavgifter, behovet av speciella växtgifter och gödningsämnen (vilket bland annat lett till en omfattande självmordsvåg i Indien). När vi betraktar konsekvenserna så kan vi inte längre stolt prata om ”levbara ekologier”.
Dessa problem är faktum – att GMO skulle vara lösningen på framtidens problem bör man vara oerhört skeptisk inför, det är enbart lösa spekulationer som kan visa sig ha oerhörda konsekvenser för våra ekosystem. När Torbjörn Fagerström pratar om ”vetenskapliga belägg” så betyder det i detta fall ingenting. ”Vetenskapen”, som Fagerström förmodligen pekar på, kan inte ”greppa” hela detta breda spektrum av effekter som GMO utgör på våra ekosystem. Vetenskapen kan i bästa fall komma fram till att gröda X är resistens mot kyla och att gröda X kanske inte är skadlig för den mänskliga organismen. Men tar denna forskning hänsyn till patent, ekonomi, politik, samhälle, teknik och människor?
Vi vet inte heller hur en storskalig GMO satsning skulle slå på den oerhörda diversitet som våra biologiska ekosystem idag besitter – vi bör också vara oerhört noga med att påpeka att många av de ändringar som sker inom ekosystem är irreversibla.
Vandana Shiva skriver (Citat via Chris) :
Through patents and genetic engineering, new colonies are being carved out. The land, the forests, the rivers, the oceans and the atmosphere have all been colonized, eroded and polluted. Capital now has to look for new colonies to invade and exploit for its further accumulation /…/ Resistance to biopiracy is a resistance to the ultimate colonization of life itself - of the future of evolution as well as the future on non-Western traditions of relating to and knowing nature. It is a struggle to protect the freedom of diverse species to evolve. It is a struggle to protect the diverse cultures to evolve. It is a struggle to conserve both cultural and biological diversity.
2009-03-10
Skifte i tankeekologin när det gäller depression?
Oavsett orsakerna och det ökade antalet fall – för det kan man nog länge spekulera kring – så är samhället uppbyggt kring symptomlindring: läkarbesök - 15 minuter - och några piller i handen. Ja, det är effektivt ur ett samhällsperspektiv om man skall vara cynisk. Dock är det oerhört angeläget att fråga varför, och vad skall vi göra åt saken; så jag blev oerhört glad när Socialstyrelsen förra veckan öppnade upp med nya riktlinjer för kognitiv beteendeterapi (KBT) i vården: i första hand terapi, i andra hand mediciner är de nya riktlinjerna. KBT har visat sig vara minst lika effektiv, och till och med bättre, än antidepressiva mediciner för att komma åt en depression; där även effekterna visat sig vara långvarigare.
Man kan ju tycka att det är förvånande att läkarvetenskapen har ”upptäckt” detta anno 2009 – men bättre sent än aldrig (for the record: även sockerpiller har i vissa fall visat sig vara lika effektiva som antidepressiv medicin – kanske är den mänskiga kontakten i försökssituationen som ger resultat…omtanke?) Sen kan man ju påstå att KBT i sig också är symptombehandling, men det är ändå ett steg i rätt riktning – man börjar se människan, och människan i samband men andra människor, omgivning och samhället. Låt oss hoppas att detta leder till vidare insikter. Kanske ser vi ett paradigmskifte?
Det är mycket möjligt att denna kartesianska tanke om det kroppslösa medvetandet, ligger bakom våra dagars bild av medvetandet som ett mjukvaruprogram. […] Kanske finns det spår av denna kartesianska kroppslöshet också bakom vissa hjärnforskarnas [och läkarnas, psykiatrikernas] uppfattning att man bara behöver ta hänsyn till vas som händer i hjärnan för att förklara medvetandet. Resten av organismen och den omgivande fysiska och sociala miljön kan man bortse från – liksom från detta faktum att denna omgivande miljö till en del är resultatet av organismens tidigare handlingar. […] Föreställningen om det kroppslösa medvetandet tycks också format den västerländska medicinens sätt att studera och behandla sjukdomar. (Antonio R. Damasio, ”Descartes misstag”, s. 278-279)
2009-03-03
Girl Power!
Tack Emma för att du upmärksammade detta!
PS. Man har ju själv varit hyfsad på armbrytning en gång i tiden - dock satte en seglivad inflamation i bicepsmuskeln snabbt stopp på karriären :)