Framtidens gym?

Lyssnade på ring P1 igår – förövrigt rätt fascinerande program i små doser – och ibland stöter man på annorlunda och roliga infall.
Jag kommer tyvärr varken ihåg vad mannen hette eller vart han kom ifrån, men han lanserade en rätt fiffig idé. Som gick ut på följande, att man skall låta alla gym och motionshallar generera ström; det handlar helt enkelt om att förvandla både kinetiskt- (ex. löpband) och lägesenergi (ex. vikter) till konsumerbar energi, en slags återvinning.
Energin skulle kunna användas för gymmets självförsörjning, och överskottet lagras.
Tanken är god, om än paktiskt väldigt svårt att genomföra, och i dagsläget kostnadsmässigt oförsvarbart.
Men kanske är det så framtidens gym ser ut?
Och med tanke på den rådande träningshysterin, så skulle en stor majoritet av befolkningen kunna förvandlas till energialstrande små biologiska batterier, a la Matrix.

Förmögenhetsskatten

Slopandet av förmögenhetsskatten skall drivas genom redan i år, förkunnar alliansen på DN-debatt. Det råder fortfarande delade meningar, bland forskare, ekonomer och ideologer, om huruvida avskaffandet av förmögenhetsskatten förhindrar kapitalflykt, eller har en koppling till jobbtillväxt.
Oavsett vad man tycker om förmögenhetsskatten, ur rättvisesynpunkt eller ur ett ekonomiskt perspektiv, så reagerar jag ryggmärgsmässigt, på denna ohämmade forceringen av reformer.
Fort skall det gå, och hafsigt blir det.
Reformen kommer att lämna ett hål i budgeten på 5 miljarder kronor per år, som omedelbart måste finansieras.
Och det ironiska är att den största finansieringen görs genom att avdraget för privat pensionssparande maximeras till 12.000 kronor per person och år.

Läser man motionen (2003/04:Sk331) , skriven av kristendemokraten Kenneth Lantz, så blir man förundrad.

”…För den enskilda medborgaren – särskilt för låg- och medelinkomsttagare – kan det relativa värdet av avdragsrätten vara avgörande för att man vidtar åtgärder för att öka sin ekonomiska trygghet och försäkra sig om sin försörjning vid ett långt liv. Sparande som är långsiktigt bör snarare stimuleras än drabbas av högre skattetryck. Ett långsiktigt sparande har som mål ett drägligt liv på ålderns höst. Således kommer sparat kapital tillbaka till marknaden och därmed skatteintäkter till stat och kommun i form av moms och arbetsgivaravgifter…”

Vad säger kristendemokraterna nu?
Förslaget, som den är tänkt att finansieras idag, innebär (tillspettsat), att vi får betala de förmögna med våra pensionspengar.
Rättvist?

Avtalsrörelsen

Efter ratandet av överenskommelsen mellan facket och Svensk handel får Svenskt näringsliv kritik av pr-strategen Lars Jederlund på pr-byrån Rådhusgruppen.
Han menar att Svenskt Näringsliv upplevs som att de står emot kvinnorna i handeln och symboliserar den gamla högern.
Jederlund slår huvudet på spiken.
Handelsbranschen domineras av kvinnor, som oftast jobbar deltid (ej rätt till heltid) eller är timanställda.
Anställningsvillkoren är oftast usla och de lägstalönerna går knappt att leva på.
Att såga kraven på ökad jämställdhet, trygghet, inflytande och ökade minimilöner, är mer än hånfullt.

Människosyn

Det nya a-kassa förslaget, som regeringen presenterade häromdagen, tar sannerligen priset.
Faktumet att man tvingas ta jobb som tillhör en annan yrkeskategori, än vad man är utbildad till eller behärskar, under en period, kan jag förstå.
Men förslaget att man skall tvingas flytta till en annan ort för att ta ett jobb, blottar en människosyn som är under all kritik.
Människan reduceras till en kugge, siffror i ett system, utan någon som helst förankring i kultur, sociala strukturer eller känsloliv.
Attityden märktes redan under förvalsdebatten.
Ekonomismen, kläs i goda intentioner, men slår blint och oftast fel.
Där enbart flexibilitet och mobilitet är ledordet, gäller också sanningen om offshore-ekonomier och frihandelszoner.

Budskapet är tydlig: du är inte oersättlig, tro inget annat.

Skjut vargarna

Nu är det klubbat och klart, regeringen med jordbruksministern Eskil Erlandsson och miljöministern Andreas Carlgren i spetsen, har fattat beslutet, som ger en utvidgad rätt att skjuta rovdjur som angriper tamdjur, även utanför ett inhägnat område.

Som i praktiken betyder att tamdjursägare kan skjuta exempelvis en varg som är på väg att angripa ett tamdjur, även om tamdjuret befinner sig lång ute i skogen.

Det vill säga, att det i praktiken är fritt fram att skjuta alla rovdjur utan pardon, för vem kan bevisa att vargen inte hade ett uppsåtligt agerande mot jakthunden?
Skjut vargen, fort som fan, och lär hunden att halta på kommando, när polisen är framme.

Detta är en skänk från ovan, för alla med skjutglada fingrar, ty ett lodjursskinn gör sig fint vid brasan en mörk höstkväll.
Regeringen har lagt in en klausul som tidsbegränsar beslutet till två år,
så skynda er, kära jägare, köp ammunition och ett dussin jakthundar, ty ni har endast två år på er att göra slut på 150 vargar.

Klimatkriget, Preludium?

Är ni debattsugna eller vill få ett annat perspektiv, ett mörkblåare sådant, på klimatproblematiken,
så skall ni definitivt hälsa på hos Per Werlander och Danne Norling.

Mona Sahlin

Det var uppiggande att se gårdagens debatt mellan Sahlin och Reinfeldt, och jag måste medge att Mona är väldigt duktig, kontrasterna mellan Görans debattstil och henne syntes tydligt. Hon kommer definitivt att flytta fram positionerna för socialdemokratin gentemot alliansen.

Ett klassiskt citat myntades:
Fredrik till Mona, ”Jag är moroten, du är piskan!”

Ja…tolkningen är fri, men min är inte rumsren =)

Wunderbar

Det forskas och tänks, så att hjärnkontoren glöder. Den stora frågan är hur man skall tacka de klimatproblemen man står i och inför, och den ena fantasieggande idén efter den andra framläggs och rapporteras, i ständig jakt på den slutgiltiga lösningen.
Professor Klaus Lackner, har dragit sitt strå till klimatarbetet.
Som så mycket av den vetenskapliga forskningen, har han tagit lärdom av
naturen. Han har inspirerats av hur växterna genom fotosyntesen, kan tillgodogöra och binda koldioxid, men han har även sneglat på den teknologi, som används på ubåtar, för att minska koldioxidmängden.

Det första artificiella trädet har nutilldags sett dagens ljus.
Det såkallade syntetiska trädet (Synthetic-Tree), har en mångdubbelt större förmåga att binda koldioxid, än sina levande fränder.
Klaus har ambitionen, att ett enda av dessa träd, skall kunna lagra 90.000 ton koldioxid, det motsvarar ungefär utsläppen av 20.000 bilar.
Men än finns det många problem att kvar lösa, och det kommer att dröja innan vi har åkrarna full av myskdoftande Wunderbaums.

Dubbelmoral

La Britannia ämnar förnya sin kärnvapenarsenal för en kostnad på 275 miljarder (!) kronor.
Pengar som istället kunde användas för forskning, fattigdomsbekämpning eller miljöarbete.
Men det värsta av allt är trotts allt dubbelmoralen, en upprustning, motverkar nedrustningsambitionen, samt undergräver all trovärdighet och respekt på världsarenan.
Detta underlättar ingalunda kampen mot kärnvapenspridningen.

Tyvärr hade pacifisten Alfred Nobel fel, när han antog att om man skapade en bomb med tillräckligt destruktiv kraft, så skulle alla krig i världen omöjliggöras.
Då förutsättningen torde vara att alla har tillgång till samma medel, sk. terrorbalans, så är ingalunda fallet idag.

Vargarnas Dal

En ny säsong av Kobra har dragit igång igen, och jag måste säga att den har varit minst lika efterlängtad som vårljuset, efter den mörka vintern.
Intressanta ämnen, underfundiga frågeställningar, snygga vinjett, allt detta i ett hopkok av humor, presenterad med glimten i ögat.
Kort och gott, det bästa SVT någonsin åstadkommit, enligt min högst subjektiva bedömning.

I måndags, togs det upp ett intressant ämne, om vad som egentligen får sägas?
Politiskt korrekthet, yttrandefrihet, sociala konventioner, censur, tolerans, allt detta skall samverka, och nötas mot kulturella referensramar och relationer, både mellan människor och nationer.

En pikant detalj som uppdagades i programmet, är att den Turkiska filmen "Vargarnas Dal", som även är Sverige-aktuell, har skapat ett ramaskri i västvärlden, och som har fått politikerna att ropa på censur!

Filmen vänder på de förhärskande begreppen om att det alltid är vi västerlänningar som är de Goda, och att arabvärlden mest består av obskyra terrorister och Onda män.
I filmen är Polet Alemdar Turkiets egna Rambo, som i filmen slåss mot Amerikaner, som symboliserar det onda.

Nyttigt, säger jag, vi behöver få skit kastat från andra hållet med!

Tandlöst?

FN har stiftat ett nytt råd för mänskliga rättigheter, som är en ny konstruktion efter den skandalomsusade föregångaren, Kommissionen för mänskliga rättigheter. Det nya rådet börjar med en treveckors sammanträdessession som bland annat skall handla om läget i Darfur.

Inte oväntat, kritiserar USA den nybildade rådet, och menar det vara tandlöst, och sakna trovärdighet.

Lustigt.

USA:s förmåga att sia i framtiden cementeras ytterligare, även om spådomarna, sett i efterhand aldrig kommit närmare verkligheten, än klärvojantiska horoskop i Se & Hör.

Det finns misstänkt andra grunder varför man väljer att stå utanför, som är alltför uppenbara för att nämnas, vilket också förklarar varför USA inte stödjer den internationella brottsmålsdomstolen i Haag (ICC, International Criminal Court).
Det är alltför obehagligt, att fästa den omutliga fru Justitias omilda blick, på den egna kroppen. Det skulle även kunna beskära handlingsfriheten, och minska möjligheten att driva egenintressen på världsarenan.

Tandlöst, nåja, om man ständigt föredrar, öga för öga och tand för tand...

Idre Fjäll

Regeringen, med miljöministern Andreas Carlgren i spetsen, har avslagit Idre Fjälls planer att exploatera fjället Städjan i Älvdalens kommun.
Fjälltopparna är skyddade för sina höga naturvärden, men Idre Fjäll ihop med kommunen har jobbat för att få bygga ut områden sedan 1997.
Utbyggnaden har varit kraftigt omdebatterad, lobbyismen och opinionsbildningen har varit omfattande i frågan.
Äntligen!, så hör vi av Carlgren, och när vi väl gör det, så sätter han miljön och naturen i första rummet.
Det skall han ha cred för!

Need for Speed

Sverige får nya hastighetsgränser, som regeringen i torsdags gav klartecken till.
Bland annat så innebär detta att den högsta hastigheten höjs till 120 km /h.
Jag kan köpa de andra hastighetsgränserna, som enligt trafiksäkerhetsdirektören Claes Tingvall på Vägverket, kan rädda liv på sikt, men att höja den högsta gränsen från 110 km/h till 120 km/h, gör ingen skillnad i säkerhet, och det medger Claes.

Frågan är, varför en miljömupp som jag, bryr mig om det?

Men faktumet är att utsläppen av växthusgaser och andra föroreningar, som kväveoxider ökar kraftigt, om den maximala hastigheten höjs till 120 km/h.
Bränsleförbrukningen har visat sig kunna öka med en halvliter per mil (Se diagram), om hastigheten höjs med 10km/h.
Så den negativa miljöpåverkan som förslaget föranleder, kan ingalunda försvara den lilla tidsvinsten man trots allt gör.

Trafiksektorn är fortfarande den största boven när det gäller utsläpp, och det här är en i raden av kontraproduktiva handlingar, som motverkar våra ambitioner att minska vår miljöpåverkan.
Vi måste istället, sänka farter, som är den mest kostnadseffektiva sätt som finns att dämpa utsläppen av koldioxid, och som även leder till minde skador och dödsfall i trafiken.
Och som även tilltalar den enskildes privatekonomi, med både mindre slitage på bilen, minskad bränsleförbrukning.

Och, om man skall väva in lite ideologi i frågan, så kan man ju undra, vart vi har så bråttom?

Miljömål

Jag gnuggar mina händer av förväntan, för nu i dagarna så avgörs det på EU-toppmötet det Europeiska miljöpolitikens att vara eller icke vara.
Mål skall sättas, ambitioner förfäktas, kompromisser framföras samt egenintressen drivas.

Ambitionerna är blandade, men de flesta länder kan nog acceptera en reduktion av växthusgaser på 20 procent fram till 2020, men frågan som skall lösas är hur mycket var och ett av EU-länderna skall stå för av sänkningen.
Därmed inte sagt, att Sverige inte skulle kunna sträva efter högre ambitioner än så, en 30 procentig reduktion inom landet är fullt görbart, om den politiska viljan finnes.

Det känns också tryggt att Angela Merkel, som är ordförande i Europeiska rådet, för miljöfrågorna högt på agendan, och menar att EU skall gå i första ledet för att bekämpa den globala uppvärmningen.

Även hemmavid, närmare bestämt i statsrådsberedningen, börjar det röra sig.
Regeringen skall inrätta ett särskilt hållbarhetssekretariat i statsrådsberedningen, vars syfte är att samordna regeringens arbete med hållbarhet.
Inte en dag för sent.
Kanske en utsträckt hand mellan blocken för att lösa miljöproblemen?

Jag förväntar mig konkret politik, med tydliga mål, men också en tydligt handlingsplan.
Ty det mesta som hittills, efter regeringsskiftet, har gjorts, har mest bestått i tom retorik, och kontraproduktiva handlingar.

Uppsnappat

" Vi måste jobba mindre och konsumera mindre till förmån för mer fritid",
säger Christer Sanne som är docent och samhällsforskare vid KTH, till tidningen Arbetaren.

Hästmannen

Hoppas ni såg gårdagens dokumentär om ”Hästmannen”, en fruktansvärt gripande berättelse, om småländska bonden Stig-Anders och hans kreatur.
Han är en levande, och unik länk, till vårt förflutna, till en tid där människor levde i harmoni och balans med djur och natur, det är som att färdas 150 år tillbaka i tiden.
Han arbetar hårt, och det är mödosamt, utsattheten blir tydlig framför allt när stormen Per slår hårt mot den lilla människan; ensamheten är slående, när det inte finns en son eller dotter som kan föra gården och kunskaper vidare i generationer.

Framför allt blir kontrasterna tydliga, när dem små glädjeämnena uppdagas, som kan bestå i en upphittad karbin, eller djurens välbefinnande.
Han arbetar i sin egen rytm, en rytm som är anpassad till omgivningen, omgivning med djur, natur och årstider, begreppet stress appellerar inte till samma innebörd som för den postmodärna människan.

Jag blev berörd, Stig gav mig är en nyttig läxa, en tankeställare om varifrån vi kommer och vart vi strävar. Och jag kommer att bära med mig honom länge.

Dokumentären går i repris den 8 och 10 Mars (SVT), om ni redan inte har sett den.

(Foto: Peter Gerdehag )

Eesti Rohelised

De Gröna i Estland, fick igår 7 procent av rösterna, klarade därmed 5 procentspärren, och kom in i riksdagen efter många år i kylan.

Det visar också att det inte är, enbart, plånboksfrågor som upptar mina landsmäns tankar.

Alarmist? Javisst!

Frågan varför så många liberala (ursäkta generaliseringen) allt som oftast inte tror, eller vill göra någonting åt klimatproblemen, har orsakat mig huvudbry de senaste månaderna, måste jag erkänna. Även om vi inte är överens om Exakt vad som kommer att hända, det vill säga, vilka effekter vi kommer att känna av; så behöver det inte betyda att vi inte skall agera.
Inom företagtvärlden, och ekonomin, pratas det alltid om att handla Proaktivt, dvs. i förgripande och förebyggande syfte, men tydligen inte när det gäller miljön, som i Sig, är en förutsättning för all verksamhet på denna jord.

Nina Björk på DN:s kultursida, analyserar problemet. Läs och njut!

Tillväxtindex

Båtbranschen myser, rekord på rekord, större båtar, lyxigare båtar, fler båtar, dyrare båtar, större motorer.
Fortsätter det så, äger varenda svensson en egen finlandsfärja år 2152.
Skämt åsido, den ökade båtkonsumtionen, är ett tecken på landets ökade ekonomiska tillväxt, säger ekonomerna.
Tillväxt för vilka frågar jag mig.
Men det största problemet är de törstiga motorerna, dubbla eller fyrdubbla 6 liters V8:or är inte alls ovanligt idag, motorer som inte bara bidrar till växthuseffekten men även förorenar våra vattendrag, även om det har blivit lite bättre de senaste åren, på grund av nya EG förordningar.

Men trenden är tydlig, allt större båtar, som drivs av allt större motorer, känns det igen?

Det vi som konsumenter, som ställer kraven, företagen levererar.

Hushållsnära (o)tjänster?

Debatten hettar till.
Tänkte kommentera, men bloggaren syrran har fått in en riktig pärla.
Även kolumnisten Nina Björk har anlagt ett psykologiskt och filosofiskt perspektiv när hon kommenterar ämnet.

Jag kan inte annat än hålla med.

e-röstning

På söndagen väljer Estland ett nytt parlament, men redan nu kan man förhandsrösta elektroniskt. Estland är det första landet i världen som använder sig av e-röstning när det gäller parlamentsval. Intresset ökar ständigt, och tekniken blir alltmer tillgänglig.

Det hade varit onekligen intressant att införa dylikt i Sverige, och jag kan tänka mig att antalet valdeltagare skulle kunna utökas, och även de så kallade, soffliggarna skulle kunna motiveras i högre grad.
Även valdeltagandet bland unga, som idag på vissa håll är förbryllande lågt, skulle kunna ökas är jag övertygad om.

Det är bara att inse, Sverige börjar halka efter i informationsteknologisamhället. =)