Adiam Dymott

Ibland känns det bara rätt på en gång – gåshud efter första lyssningen; här kommer en hästspark till old-school rock’n’roll. Avskalat, ösigt och inga pretantioner: Hives, kliv ner!, för här kommr Adiam Dymott med ”Miss You”.

Yimby!

”Det sägs ibland att det är lättare att bo i Göteborg för att det är lättare där att fokusera på det man gör än på det man är. I Göteborg finns det få eller inga identitets- eller statusskapande centrum att röra sig mot. Snarare verkar staden driven av en rörelse utåt som är centrufugal och passageartad. Det är också något som gör den svårfångad och undanglidande. Vem man än frågar så verkat det ”verkliga” Göteborg alltid befinna sig ”någon annanstans” – som New York Times konstaterade i sitt reportage häromåret”, skriver Martin Nyström på Dagens Nyheter.

Jag tror att de flesta som har varit i Göteborg, eller bor där, kan hålla med om att staden är svårdefinierad – fast på ett positivt sätt.

Det pågår många intressanta debatter om staden som fenomen – en av det mest spännande sätten att se på staden, är att den konstitueras av flöden.

”Ett sätt att teckna Göteborgs ut­veckling utgår från att studera vattnet som konkret medium. En sådan berättelse är inte bara intresserad av vattnets förmåga att bära varor eller mening, utan dess fysiska egen­skaper – mer specifikt de självorganiserande principer det ger uttryck för. Genom att för­stå hur ett jämnt vattenflöde spontant kan utveckla turbulens, hur vattenflöden kan bil­da ordnade mönster av virvlande vattenpar­tiklar, kan vi förstå något om hur strukturer – exempelvis städer – uppstår och bryts ned.” (Palmås, Hamnstadens Flöden)

Göteborg konstitueras av – med detta synsätt – heterogena turbulenta flöden av kultur, människor, materia, varor, energi och ekonomiska transaktioner– vilka bildar ett känsligt och komplext ekosystem, det vi kallar en stad. En stad i ständig rörelse och förändring. Ett annat intressant tvärvetenskapligt forskningsprojekt i Göteborg är ”Ingrepp”; den fjortonhövdade forskargruppen, som består av designers, konstnärer, arkitekter, sociologer, ekonomer, ingenjörer och filosofer, har undersökt hur man med nya metoder kan definiera en stad och på vilka sätt man kan bidra till en hållbar stad och stadsutveckling. Arbetet har bland annat resulterat i den väldigt intressanta rapporten ”The Politics of Magma” . Rapporten reser sannerligen många intressanta frågeställningar: vad är en stad (hur ser man t.ex. på staden kontra naturen), hur ser man på konventionell statsplanering, vad har medborgarna för roll i sin stad, våras det för mikropolitik och social-hackerkonst, skall man bygga "bazaarer" istället för "katedraler", är staden självorganiserande, vad har vi för verktyg att tillgå, vad har mångfalden för betydelse, vad är lokal ekonomi, vad har politiker och tjänstemän för roll i statsplaneringen (är den klassiska sociala ingenjörskonsten passé måhända) osv. osv.

Jag hoppas att kunna återkomma lite mer till detta under våren – men ett faktum är att vi bör se staden med nya ögon – som någonting komplext, dynamiskt och ömtåligt – precis som de biologiska ekosystemen.

Yes! In my backyard!

Återta våra allmänningar!

Vi är ett gäng glada laxar som har skrivit en motion till årets kongress; vi hoppas att denna motion får ett brett stöd.
-----------------------------------------------------------------------------------------

Miljöpartiet har länge drivit frågan om att våra gemensamma naturresurser måste prissättas; men den ideologiska låsningen mellan de olika politiska lägren har begränsat debatten till högst osäkra och marginella punktbeskattningar.

Problemet med det rådande kapitalistiska systemet är att företag utnyttjar våra allmänningar gratis, eller till ringa kostnad i förhållande till sin egen vinning; det kan handla om kulturella allmänningar, naturresurser, avfall eller reklamutrymme. Allmänning betecknade ursprungligen ett av flera jordägare gemensamt ägt, ostyckat jordområde (Källa: Nationalencyklopedin). Under 1980- och 1990-talens globala privatiseringsvåg har allmänningar kommit att beteckna det som privatiseras, alltifrån arter och gener som patenteras av läkemedels- och livsmedelsföretag till gator och torg som privatiseras av köpmannasamfälligheter (Källa: Wikipedia). Vi tror att det är nödvändigt att utvidga allmänningsbegreppet: allmänningar består förutom naturresurser, också av livsuppehållande ekosystem, kultur och det offentliga rummet. Ytterligare ett systemfel är att man inte tar hänsyn till parter som inte kan föra sin egen talan: kommande generationer, ekosystem och djur.

Peter Barnes gör i boken Capitalism 3.0 gällande att det är möjligt att bygga robusta och effektiva lösningar för att komma tillrätta med dessa problem. Lösningar som är långsiktiga, och fria från ideologiska låsningar, samt är robusta och säkra mot politiska eller lobbymässiga påtryckningar. Han föreslår en lösning grundad på en redan etablerad samhällsinstitution: stiftelsen.

Lösningen går – oerhört förenklat - ut på att stiftelserna skall förvalta och motta hyra för våra gemensamma allmänningar: det kan handla om utsläppsrätter, råvaror, nyttjande av frekvensutrymme (radio/tv), reklamutrymme eller helt enkelt bidra till långsiktigt skydd av natur- eller kulturområden. Intäkterna från stiftelserna kan delvis returneras till samhällsmedborgarna och/eller gå till att underhålla, återställa eller sanera redan förstörda allmänningar.

Stiftelseformen är i etablerat lagrum starkt styrd av dess initiala skriftliga direktiv – och kan därmed lätt konstrueras för att ta hänsyn till parter som inte kan föra sin egen talan. Stiftelseformen är stabilare, pålitligare, mer förutsägbar och effektiv jämfört med en högst osäker skattepolitik. Man kan tänka sig att bygga stiftelser på såväl lokala, regionala, statliga och mellanstatliga nivåer; Barnes idé visar på en väg som kan prövas i det lilla och utvidgas efter hand, den tycks vara rimlig, synlig och konkret. Den stundande finanskrisen och pågående klimatförändringar ger oss ett sällan skådat tillfälle att jobba med kreativa lösningar – ett tillfälle som miljöpartiet bör ta i akt.

För att läsa mer ingående om Peter Barnes ide, föreslår vi följande länkar:

Gratis nedladdning av boken

Angela Aylward skriver om Capitalism 3.0

Heiti Ernits ger en resumé över de centrala idéerna i boken

Thomas Svensson ger konkreta exempel

Christer Sanne skriver om Kapitalism 3.0 på DN-Debatt (2008-06-04)


Vi yrkar
Att partistyrelsen under sensommaren 2009 tillsätter en arbetsgrupp som får i uppdrag att under hösten 2009 ta fram konkreta och genomförbara förslag baserad på de centrala idéerna i Capitalism 3.0.

Att partistyrelsen arrangerar en presskonferens samt ett öppet seminarium utifrån arbetsgruppens förslag och bjuder in författaren, Peter Barnes

Angela Aylward, Annika Lillemets, Heiti Ernits, Jimmy Sand, Thomas Svensson, Karl Palmås och Valter Mutt.

Jag tror 80-procent på Change

"Jag tror lika mycket på växthuseffekten som jag tror på Bigfoot. Å andra sidan, jag tror till 80 procent att Bigfoot finns. Så jag antar att växthuseffekten är ganska verklig"

Will Ferrell's monolog i "You're welcome America. A final night with George W Bush".

Topp-fyra

Idag börjar miljöpartiets medlemsomröstning om hur EU-parlamentslistan kommer att gestaltas inför EU-parlamentsvalet den sjunde juni. Listan är öppen och innehåller 58 (30 fastställda) duktiga och engagerade politiker från hela landet. Jag tänkte att jag skulle – väldigt kort - pusha lite extra för mina topp fyra kandidater; här kommer de (utan inbördes ordning):


Zaida Catalán, är en oerhört duktig, orädd och erfaren politiker – som har ett brett register av politiska hjärtefrågor; Zaida brinner för demokrati-, integritets- och jämställdhetsfrågor och har imponerat på mig under flera debatter med sitt pondus, lyhördhet och politiska kunnande; jag är övertygad om att hon kommer att vara en stor tillgång i Europa.
Läs Zaidas presentation; här är hennes hemsida.



Karl Palmås, är en frisk fläkt och en fri radikal inom den gröna rörelsen; Karl har visserligen ingen politisk ”erfarenhet” – med det är, i detta fall, snarare positivt. Karl är engagerad i frågor som alternativa ekonomier, mikropolitik, integritetsfrågor och ekologiskt helhetssyn som inbegriper mer än bara ”det naturliga”. Jag tror att Karl skulle göra mycket nytta på EU-nivån – och även där vara en frist idéfläkt och en katalysator inom de rådande tankeekologierna, i det ibland alltför solida politiska etablissemanget.
Läs Karls presentation; här är Karls Blogg.

Birgitta Losman, är en väldigt driven och skicklig politiker från Bollebygd; Birgitta, som idag är aktiv inom regionen, är väldigt kunnig när det gäller klimat- och miljöfrågor. Jag har haft nöjet att vid upprepade tillfällen träffa Birgitta – bland annat under valrörelsen 2006. Det hade varit oerhört roligt ifall en Sjuhäradsbo skulle ta sig ända fram till Euparlamentet!
Här är Birgittas presentation; här är hennes hemsida.

Carl Schlyter, är en veteran inom den gröna rörelsen, och har under de senaste fem åren varit Miljöpartiets representant i Europaparlamentet; få politiker äger den karisma och brinnande retoriska förmåga som Carl besitter. Han har en lång erfarenhet av europeisk politik och har ett väl etablerat nätverk på den Europeiska arenan.
Här är Carls presentation; här är hans hemsida.

Arne Naess

Filosofen, bergsklättraren, icke-våldsförespråkaren och djupekologen Arnes Naess dog - 96 år gammal - för några dagar sedan. Naess – som är en av mina favoritfilosofer - har betytt väldigt mycket för framväxten av en ekologisk rörelse i Sverige. Det finns naturligtvis många andra filosofer och tänkare som har verkat samtidigt – men Naess var en av de första att bygga ett filosofiskt system kring det ekologiska förhållningssättet: hans speciella variant av djupekologi kallade han för Ekosofi T (där T:et står för Tvergastein som är namnet på hans stuga); Naess var en oerhört positiv och känslobejakande filosof som ansåg att man inte skall ta sig själv på för blodigt allvar – hans leklust och okynnighet har mer än en journalist bevittnat genom åren; samtidigt var han bestyckad med ett oerhört intellekt och skarpsinne.

Sverker Sörlin skriver på DN-kultur:

”I Stockholm lyssnade vi till en åldrige filosofen G. H. von Wright, vars huvud sjönk mot bordet medan han framförde sitt mörka budskap. Då klev Arne fram och frågade: Ska vi boxas? Det muntrar upp!”

Alltid glimten i ögat.

Jag hoppas att vi får återkomma till ekosofi (både i Arnes tappning och i Guattaris) under våren. Tills vidare kan jag rekommendera fyra läsvärda böcker av Naess: ”Ekologi, samhälle och livsstil”, ”Anklagelser mot Vetenskapen”, ”Livsfilosofi”, och ”Gandhi”. De två förstnämnda är hyfsat tunga om man inte är intresserad av filosofi – de två sistnämnda är oerhört läsvärda.

Vila i frid!

[UPDATERING]
Läs den mycket läsvärda artikeln om Naess på Svenska Dagbladet. Tack för tipset Jimmy!

En löjlig människas dröm

[...] En dröm? Vad är en dröm? Är då inte hela vårt liv en dröm? Jag går längre: låt vara att det aldrig kommer att bli av, att det aldrig blir någon paradis (en sådan synpunkt kan jag ju förstå!) – men jag kommer i alla fall fortsätta att förkunna. Å, det är ju så enkelt: på en dag, på en enda timme skulle allting kunna förändras! Huvudsaken är: älska din nästa som dig själv, det är det viktiga, det är allt, något annat behövs inte: då kommer du genast att förstå hur det övriga skall ordnas. Och i själva verket är det en gammal sanning, som man upprepat och läst biljoner gånger men ändå inte vant sig vid. ”Insikten om livet är viktigare än livet självt, kunskapen om lyckans lagar är viktigare än lyckan själv” --- det är det man måste bekämpa! […]

Fjodor Dostojevskij, ”En löjlig människas dröm”, 1872

En betraktelse i halvtid

För två år sedan fick jag äran att tjänstgöra som nämndeman i Borås Tingsrätt, vilket föranleder mig att göra en liten reflektion; de två åren har gått otroligt fort och har varit enormt givande och intressanta. Generellt tjänstgör man en gång i månaden förutom under semesterperioden; ersättning utgår för förlorad arbetsinkomst inklusive en lösenutbetalning på 500 kronor per heldag. Big no-no:s finns det gott om: det skulle inte se så bra ut, om man som nämndeman, kom inspringandes i shorts och Hawaii-skjorta; tiderna måste hållas punktligt, man får vare sig tala med offret eller förrövaren och man får för guds skull inte somna under förhandlingen – elaka rykten florerar kring nämndemän - av modell äldre – som titt som tätt somnar under förhandlingarna. Jag måste erkänna att jag har lyckats med konststycket att komma två minuter för sent till en förhandling (förhandlingen hade inte dragit igång) och jag fick en skarp tillrättavisning – av en av mina nämndemannakollegor. Med rätta. Jag hade gjort bort nämndemannakåren i en värld där nämndemän inte står högt i kurs hos de profesionella juristerna. Jag kan ju tillägga att ifall en nämndeman uteblir, så måste förhandlingarna ställas in – en kostnad på staten på cirka 10.000-15.000 kr. Man kommer således inte för sent och man ringer inte på morgonen och påstår att man har ont i halsen.

Jag tänkte kortfattat skriva om några personliga reflektioner om hur jag upplever rättssystemet på det lokala planet – mina slutsatser är kanhända inte giltiga på ett generellt plan, och de är väldigt subjektiva; men jag tycker mig ändå se vissa ständigt upprepade mönster.

Åklagare
Jag upplever ”kompetensen” hos åklagare som oerhört varierande; det kan handla om brottsrubricering, hur insatt i ärendet man är (inte sällan händer det att åklagare övertar kollegans mål i sista stund), vilka frågor man ställer och hur man ställer dessa, samt hur väl insatt åklagaren är i teknikaliteter. Inte sällan blir man oerhört frustrerad som nämndeman på grund av att relevanta frågor inte uppdagas. Som nämndeman har man möjlighet att skriva handskrivna lappar till domaren som i sin tur kan välja att ställa frågan till vittnet, offret eller gärningsmannen: men detta utnyttjas inte aktivt. Inte sällan får man ogiltigförklara åtalen på grund av felaktig brottrubricering eller bristande engagemang från åklagarens sida. Det händer väldigt ofta. Men det finns naturligtvis många duktiga åklagare – så jag drar inte alla över samma kam.

Nämndemannakåren
Nämndemannakåren är minst sagt föråldrad. Medelåldern ligger idag på över 50 år. Alltför många nämndemän har tjänstgjort under väldigt lång tid. Nämndemännen skall representera samhället – frågan är hur representativ denna grupp är idag. Kanske är kravet på partipolitiskt engagemang förlegat? Så varför inte upplåta hälften av nämndemannaplatser till allmänheten?


Inställda mål
Detta händer oerhört ofta – och tar väldigt mycket skattemedel i anspråk. Ofta beroende på att gärningsmannen inte dyker upp, att kontakt inte i förväg har etablerats med parterna (t.ex. att någon av parterna har bytt bostadsort) eller att åklagaren inte kallat parterna på ”rätt sätt” (ex. genom att vitesförlägga en uteblivning).

Socialtjänsten
De största bristerna och de allvarligaste konsekvenserna uppdagas ofta när socialtjänsten på ett eller annat sätt varit delaktiga. Det finns nog oerhört mycket att skriva om detta – men man kan konstatera att det finns oerhörda brister på hur socialtjänsten hanterar ungdomar i ”riskzonen”. Jag har haft flera mål där unga människor drivits till desperata handlingar enkom för att få socialtjänstens uppmärksamhet. Till handläggarnas försvar kan man säga att socialförvaltningar ofta själva är offer för politiska ingrepp och ekonomiska nedskärningar. En svår sits således – här behövs det tydliga förstärkningar. Proaktivitet.


Återkommande fall
Detta är mer ett rättsfilosofiskt problem. Blir man år efter år dömd för olovlig körning (t.ex. om man saknar- eller har blivit av med körkortet) samtidigt som man blir dömd för rattfylleri, så är det högst uppenbart att personen har alkoholproblem. Det intressanta är att personen inte kan dömas till vård – enligt rättspraxis så tar man enbart hänsyn till det begångna brottet – som i sin tur inte räcker till (brottet är tillräckligt grovt) för att döma personen till vård. Det är bara att vänta tills personen kör på någon, så att vård kan utdömas.

------------

Trots all tragedi och elände, så försäkrar jag att det samtidigt är mycket givande och intressant. Och lite extra nytta gör man i de fall, där man som nämndeman opponerar sig mot en dom genom att lägga en protokollsanteckning. I tingsrätten kan nämndemännen i princip ”rösta ned” domaren, men redan i hovrätten är juristerna i majoritet. Personligen har jag opponerat mig i två rättsfall - där den anklagade enligt mitt tycke var oskyldig till brottet – det kändes väldigt bra efteråt -- det trots, att domen inte blev till personens "fördel".

Élan vital

It was one of those days when it's a minute away from snowing and there's this electricity in the air, you can almost hear it. And this bag was, like, dancing with me. Like a little kid begging me to play with it. For fifteen minutes. And that's the day I knew there was this entire life behind things, and... this incredibly benevolent force, that wanted me to know there was no reason to be afraid, ever. Video's a poor excuse, I know. But it helps me remember... and I need to remember... Sometimes there's so much beauty in the world I feel like I can't take it, like my heart's going to cave in.

Klippet - som jag kommer att återkomma till - är från den alldeles eminenta filmen "American Beauty".

Krig som man inte kan vinna

Jag saknar ord för det fruktansvärda som händer i mellanöstern samtidigt som detta skrivs. Jag tror att få av oss överhuvudtaget kan föreställa sig det elände som Gazaborna upplever just nu. Jag tycker att det är ett fruktansvärt misstag av Israel att attackera Gaza; jag tänker inte fördjupa min argumentation kring Mellanösternkonflikten, men om vi betraktar Israels ”strategi”, så går den dels ut på att försvaga Hamas, och dels på att visa upp sin militära styrka – ett sätt för Israel att balansera (sett ur Israels synvinkel) styrkeförhållanden i mellanöstern efter det senaste ”nederlaget” i Libanon. Israel är nog högst medveten om det kontraproduktiva i denna strategi: Hamas kommer att få starkare stöd, gräsrötterna kommer att tillta i antal, världsopinionen kommer att vända sig mot Israel, hatet mot Israel och dess allierade kommer att tillta och terrorismen kommer att fortgå och kanske till och med öka i omfattning. Man Vet att detta är högst kontraproduktivt – så kärnan i strategin torde vara det oerhört cyniska i att bevisa sin militära styrka. Att söndra istället för att bygga upp. Collateral Damage. Sorligt.

Har Sverige någon del i detta?

Andra som har skrivit om konflikten: Mp-pressmeddelande, Emma Grön, Vänstra stranden, Heja världen, Zaida, Anders, Tony, Grön ungdom.

Tittut!

Jag har legat på latsidan ett tag nu – det får medges; det har varit skönt att släppa det konstanta nyhetsflödet och politiken ett tag. Jag kan också avslöja att jag har nött en hel del företagsekonomi de sista veckorna: det om något äter upp mig tid och tar kål på kreativiteten.

Sorry alla ekonomer där ute – men hur pallar ni? :)

Seden brukar ju som bekant kräva en summering av året – det finns åtskilligt att säga – men låt oss blicka framåt för ett härligt nästa år istället (…och där slapp jag lite extra ”arbete”). Låt oss kicka igång nyåret med en härlig låt – mina damer och herrar här kommer Sofia Talvik med ”My James Dean”....innan ni kickar igång låten så måste jag tipsa om en ny och spännande blogg som skulle kunna sägas vara en posthumanistisk verkstad (sug på den karamellen). Länken går till ett intressant inlägg om humanisterna; jag har velat skriva om detta tidigare men har inte fått tummen ur. Jakob Wenzer har lagt upp passningen och nu är det bara och vänta och se ifall någon vill smasha.

Gott nytt år i efterskott!