Uppsnappat...

Piratpartiets (pp) ungdomsförbund - unga pirater - har nu fler medlemmar än socialdemokraternas ungdomsförbund rapporterar Morgonsoffan; anledningen till piratpartiets populäriteten tros vara att de som inte vill betala medlemsavgiften kan ladda hem medlemskapet gratis.

Tidigare om Grön ungdom.

Deltagarekonomi och medborgarbudgetar

Hur kan vi utveckla demokratin ytterligare? Hur kan vi engagera medborgarna i högre grad? Eller räcker det med att gå till valurnorna en gång var fjärde år -- och nöja sig med detta?

Jag har blivit helt såld på idén med Medborgarbudgetar (även ibland kallat deltagarbudget); Medborgarbudgetar har använts sedan 1989 i den Brasilianska staden Porto Alegre och har under 2000-talet spridit sig till stort antal länder i övriga världen, bland andra Italien, Spanien, Portugal, Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Afrika, Indien och Kanada. För närvarande används medborgarbudgetar i cirka 2000 städer runt om i världen, varav ett stort antal i
Europa. Trots detta är det ett relativt obekant företeelse i Sverige.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har startat ett projekt ihop med Haninge, Huddinge, Hudiksvall, Uddevalla och Örebro för att kunna klargöra förutsättningarna för införande av en medborgarbudget. Iden – som är enkel och genial – går ut på att avsätta ett visst antal procent av den kommunala budgeten till medborgarna att bestämma över. Formerna och metoderna för deltagarbudgetar är i legio (se bland annat denna utredning) och storleken på avsättningen varierar allt från några hundratusen kronor till upp till 40 procent av den totala investeringsbudgeten.

Erfarenheterna visar att arbetet med medborgarbudgetar ökar medborgarnas engagemang, sociala sammanhållning och förståelse för den komplexa verksamhet som kommunerna ansvarar för. När människor ges möjlighet att delta i prioriteringen av resurser tenderar de också att gå från protestaktiviteter till ett mer proaktivt förhållningssätt. Genom detta förfarande får politiker också en direkt återkoppling av medborgarnas prioriteringar och behov. Det är alltså inte enbart positivt ur ett demokrati- och samhällsutvecklingsperspektiv utan är också ett sätt att bygga relationer och förståelse.

Borås blev den elfte staden i Sverige att bli Fair Trade certifierad --- däremot kan vi bli först med att införa försök med medborgarbudgetar. Hjulet är redan uppfunnet – så vad väntar vi på?


Läs mer: Participatory budgeting, Participatory_economics.

Förbifart stockholm

Som vanligt behövs det inga kommentarer när Magnus Bard svingar sin penna.


Se också uppdrag granskning, Wikipedia, tidigare, Forskare underkänner kalkylen, media, V+MP.

Småskalig energi- och biobränsleproduktion

Storskalighet? Stordriftsfördelar? Centraliserad produktion av biobränslen och energi?

Till en viss del, naturligtvis, men framtiden – tror jag (eller hoppas) – består snarare av småskalighet och decentraliserade lösningar; miljöpartiet öppnade upp i våras för decentraliserad (rhizomatisk) elproduktion; dvs. att man skall kunna producera el på egen hand (solpaneler, vindkraft, biobränslen etc.) och därefter sälja överskottet på marknaden. Nu visar det sig att teknikutvecklingen inom den gröna sektorn gör stora framsteg även inom småskalig biobränsle- och elproduktion. Framför allt handlar det om att kunna ta tillvara på överskottet från bönder och diverse brukare runt om i landet. Det som i vanliga fall skulle gå till spillo tas hand om och omvandlas till konsumerbar energi: biogas, etanol, el, värme osv. Det är först nu den småskaliga produktionen kan bli ekonomiskt lönsam, även om det fortfarande krävs statliga investeringsstöd för att kunna komma igång.

Vinsterna är många:
* Miljövinter i och med småskalig biobränsleproduktion
* Landsbygdsutveckling
* Energieffektivisering (spillet tas till vara)
* Mindre känslig/sårbar produktion (mångfald/nätverk av producenter)
* Mindre risk för biologiska monokulturer (produktionen är geografiskt utspridd)
* Fler gröna jobb

Läs mer här och här.

Alternativa företagsformer - debatten börjar

De gröna i Tyskland och Sverige gör ett gemensamt utspel om Vattenfalls förehavanden i Tyskland på SVD. Carl Schlyter och Elisabeth Schroedter menar att genom att ombilda Vattenfall till ett så kallad allmänintressebolag (PIC - Public Interrest Company), så kan man få Vattenfall ta ett större ekologiskt ansvar och bli mer demokratisk! Det har visat sig att denna bolagsform är alldeles ypperlig för att driva infrastrukturella verksamhetsformer. En mer akademisk infallsvinkel står forskaren Karl Palmås för.

Tidigare: Grön ekonomi ger stabilitet, ställ om till ökad tjänstekonsumtion, ekonomi som ekosystem, alternativa företagsformer, behovet av nerväxt istället för tillväxt.

Vänstern mobbad?

Jag har svårt att förstå vänsterpartiets krokodiltårar de senaste två veckorna; jag har också mycket svårt att förstå mediernas märkliga mobbningsvinkel. Det framgår tydligt att vänsterpartiet beslutade på sin senaste kongress att det inte skulle bli aktuellt med en gemensam valplattform . Minnet verkar vara kort hos de flesta journalister och många vänsterpartister (inte minst många bloggare på vänsterkanten) – men även hos mig -- för i ärlighetens namn så köpte jag mediernas budskap. Det är inget snack om att vänsterpartiet skickligt utnyttjat detta och ridit på martyrvågen.

Anders Wallner skriver mer om detta.

Förtroende och ansvar

Det finns banker som inte påverkas nämnvärt av finanskrisen. Tillströmningen av kunder och intressenter till alternativa banker som Ekobanken, JAK (Jord Arbete Kapital) och Gustafs kassaförening, har ökat sedan många tappat tilltron till de traditionella bankerna. Gemensam för dessa banker är att de är medlemsägda och att de jobbar efter sociala och ekologiska värderingar. Stabiliteten gäller också för de banker (eller ekonomiska föreningar) som jobbar med mikrokrediter i utvecklingsländerna. Bidrag till lyxfällan? Sällan….

Var är debatten?

Trots att det pågår en intensiv debatt om ekonomiska teorier och bristerna i de finansiella systemen har miljöpartiet – tyvärr – inte tagit tillfället i akt att debattera de ekonomiska grundvalarna.

Forskning finns det gott om – även om de alternativa ekonomiska teorierna tyvärr tidigare drunknat i det miltonska bruset.

Som det ser ut nu är risken att debatten fastnar i regelträsket – man skall hålla i minnet att den Amerikanska ekonomin en av de mest regelmättade ekonomierna i världen. Jag menar inte att marknaden skall vara oreglerad – tvärtom – men man bör inte ha en övertro på reglernas verkan.
Det gäller att förändra ekonomin i grunden – dess filosofi.

Risken är överhängande att denna finansiella kris enbart är att början till något större om man får tro på de ekologiskt orjenterade ekonomerna. Därför är det oerhört viktigt att börja fundera på hur man kan bygga robustare och mer redundanta ekonomiska system. System som är mindre komplexa och mer öppna.

En filosofi – som kan vara giltig i en globaliserad och ’osäker’ värld – är att försöka bygga organiska och decentraliserade ekonomier istället för att finansiella kolosser; Bazaarer istället för katedraler. Rhizomatiska strukturer och bottom-up istället för top-down-tänk.

Att tänka glokalt och bygga lokalt kan vara en devis. En annan filosofi är att bygga system som engarerar många människor, bryter upp hierarkier, är demokratiska, är ekologiskt medvetna, tar socialt ansvar och utnyttjar den ackumulerade kunskapen hos människor.

Vi kanske når en bit på vägen via pro-am-ekonomier, bolagsbolag, allmänintressebolag, gemenskapsföretagande, kooperativ, frivilligorganisationer, alternativa banker, samhällsutvecklingsföretag, sociala företag, allmännyttiga företag, ekonomiska föreningar, eller lokala och glokala ekonomiska initiativ osv. Men framför allt känner jag att debatten måste intensifieras medan järnet är varmt.

De Neo-liberala ekonomiska teorierna har fått sig ett välförtjänt törn. Laisses-Faire marknaden bör förpassas till de obskyra teoriernas skamvrå.

Miljöpartiet öppnade i våras upp för nya tankar kring elmarknaden -- på samma sätt måste vi våga komma med nya idéer när det gäller ekonomin.

Thomas Svensson är inne på liknande tankar.

Värdelära Del II

Ekonomi -- det innebär att veta priset på allting men ingentings värde, för att parafrasera Oscar Wilde. Eller varför inte en liten Haiku dagen till ära?

Löven virvlar bort:

lysande guld i vinden

som värdepapper.

Kirira 2008.

Värdelära Del I.

Nytändning

Skönt att det är över – medlemsomröstningen (som visade prov på att demokrati inte enbart handlar om att vara röstboskap åt partitoppen) visade tydligt att majoriteten ville ta bort utträdeskravet. Fantastiskt roligt tycker jag.

Omröstningen handlade inte om att förändra realpolitiken – utan snarare att acceptera EU som en politisk plattform. Det behövs ett EU-kritiskt parti som samtidigt har visioner och tankar om hur man skall kunna bygga ett grönare och mer solidariskt Europa.

Med anledning av detta har ett antal miljöpartister skrivit en debattartikel i GP.

Jag har tidigare nämnt Ulrich Beck som en av mina förebilder när det gäller förhållningssättet gentemot EU. En annan sociolog - som jag stötte på nyligen - som kan vara intressant i sammanhanget är den numera avlidna fransmannen Pierre Bourdieu.

Bourdieu (1999) menar på att varje nationalstat ensamt inte kan gå sin egen väg; då slår den nyliberala repressionen till, kapital och företag flyr landet, och valutan skjuts i sank -- därför finns behovet av en kritisk internationalism som motkraft mot den nationalism som i vissa fall anses som reaktion på den nyliberala världsordningen. Bourdieu menar att för den kritiska internationalismen krävs det starka nya institutioner - institutioner som kan stå emot den sociala nedbrytningsprocess som pågår överallt.

Vad Bourdieu läser in i begreppet kritisk internationalism är påfallande lik begreppet reflexiv modernism – som används av sociologerna Beck, Giddens och Lash. Bourdieu förespråkar skapandet av en Europeisk socialstat – som skall agera för bevarandet av välfärdsfunktioner och motverka de negativa aspekterna av alltför fria marknadskrafter (finanskrisen någon?).

Detta menar Bourdieu krävs för att motverka social dumpning och ”flexbilisering” av arbetsmarknaden. Vidare menar han att den fria konkurrensen omöjliggör (eller försvårar) för ett enskilt land gå före när det gäller ”förbättrande” åtgärder för arbetarnas villkor.
Historien har visat att företag är högst benägna att omlokalisera företag där löne-, miljö- eller personalkostnaderna är lägst – eller alternativt har en ”fördelaktigare” (ur företagets synpunkt) lagstiftning inom finans-, miljö- eller djurskyddsområdet.

Bourdieu menar att det är av högsta vikt att mot ett ekonomiskt Europa, som tenderar att rasera sociala rättigheter, ställa ett socialt medvetet Europa. För att kunna undvika abstrakta och overksamma programförklaringar krävs det aktiva och legitima fackförbund– även på den Europeiska nivån: det vill säga transnationella fackförbund som strävar efter enhetlighet inom EU. Bourdieu menar att vi måste sträva efter minimiöverenskommelser inom lönesektorn (differentierad alltefter område i syfte att beakta de regionala skillnader); vidta åtgärder mot korruption och skattebedrägeri som tenderar att minska näringslivets bidrag till offentliga utgifter vilket i sin tur leder till alltför hög beskattning på arbete. Det kan också vara en ide att införa en gemensam socialrätt; det kan handla om minimiersättningar, sänkningar av arbetsgivaravgifter, rätten till utbildning, anställning och bostad liksom skapandet av en i egentlig mening social utrikespolitik i syfte att skapa en ömsesidig hållning. Det kan också vara av intresse att verka för en gemensam och långsiktig investeringspolitik - det kan handla om miljö-,energi- eller infrastruktursatsningar, eller satsningar på bostäder, hållbar utveckling, FoU inom hälso-, klimat- eller miljöområdet eller varför inte skapa en investeringsbuffert för småföretagare och frilansarbetare. Och så vidare.

Bourdieu är – liksom Beck – övertygad om att vi måste rasera nationalstatstänkandet och de rättigheter och maktobalanserna som följt därav. Jag kan bara instämma. Att det krävs ett större samarbete mellan länderna inom Europa (och andra länder) och att det krävs krafttag för att kunna mota de framtida (och pågående) problemen är både Beck och Bourdieu rörande överens om.

”Kort sagt: tvärtemot alla olyckskorpar som försöker övertyga er om att ert öde ligger i händerna på likgiltiga, oberoende och överlägsna krafter, till exempel ”finansmarknaden” eller ”globaliseringens” mekanismer, vill jag i förhoppning om att kunna övertyga er bestämt hävda att er (och vår!) framtid, dvs. alla européers framtid, till stor del beror på er själva […]”
Pierre Bourdieu, 1999, Moteld s.90

Framtiden är öppen, låt oss hädanefter komma med visioner om ett grönare och mer solidariskt Europa.


Fler reaktioner: Karl Palmås, Christian Valtersson, Johan Hellström, Anders Wallner, Emilia Hagberg, Alex Lindskog, Lennart Olsen, Birger Schlaug, Maria Ferm, Emma Liliestam, Henrik Alexandersson, Rose-Marie Karpee, Johannes Danielson, Emma Ode och Rasmus Ling
Media: DN, SvD, SvD igen, GP, SR och SVT.

Åter ytläge

Hey, i am still here! Har haft - och har - fullt upp med studier och mycket jobb för tillfället – vilket resulterar i sena kvällar och tidiga mornar. Och politiken har fått oförtjänt lite utrymme bland dygnets alla (få) timmar. Bloggen flåsar en i nacken och pockar trotsigt på min uppmärksamhet. Jag ser dock ljuset i tunneln – jag hoppas vid gud att det inte är tåget. Idag lär miljöpartiet presentera omröstningsresultaten av medlemsomröstningen – man sitter som på nålar. Skall bli oerhört spännande.