Klimatförändringar

Klimatförändringarna kryper allt närmare oss, det tror att många av oss känner på sig, och nu varnar en ny rapport från EU-kommissionen att kraftiga anpassningar måste göras för att kunna möta klimatförändringarna.
Anpassningar för stigande havsnivåer, ökad torka, mer nederbörd, ökade hälsorisker, förändrad turistnäring, energitillgång osv. osv.
Det kommer att bli fruktansvärt kostsamt varnar kommissionen, och ibland undrar jag hur mycket egentligen en liter bensin hade kostat om man hade räknad med helhetskostnaden?

Vattenkraft

Vattenfall planerar att bygga ut vattenkraften ytterligare enligt ekot idag. Ärendet är på planeringsstadium för tillfället, vilket jag verkligen hoppas att den förblir; här måste både miljöpartiet och naturskyddsföreningen agera.
Sverige har vattenkraften mycket att tacka för, men idag när 75 procent av alla älvarna och vattendragen är utbyggda, bör vattenkraften anses som fullt utbyggt.
Vi bör också upphöra med subventioner av de småskaliga kraftverken, som är väldigt ineffektiva i förhållande till vilken skada de vållar i naturen och den biologiska mångfalden.
Planerna rimmar väldigt illa med de uppsatta miljömålen angående levande sjöar och vattendrag.

Byggsubventioner

Regeringen inför byggsubventioner för äldrebostäder, hör och häpna.
Börjar den marknadsideologiska hållningen krackelera och den mer pragmatiska sidan visa sig? Det här är ett direkt ingrepp på marknadsmekanismerna, har tiden hunnit ikapp borgarna?

Mats Odell försvarar regeringens ”dubbla” hållning.

-” När vi blir gamla och behöver vård och omsorg, då måste samhället vara med och se till att alla människor får en chans att få en värdig ålderdom.”

Absolut, jag håller med till fullo, men borde inte samma sak gälla de allmännyttiga hyresrätterna, som regeringen är så ivriga att bli av med?

Byggandet av hyresrätter har kraftigt minskat efter avskaffandet av ränte- och investeringsbidragen, inget förvånande i det; det är direkt olönsamt att bygga hyresrätter enligt de svenska bestämmelserna utan statliga subventioner.
Hyresrätter behövs, många människor varken kan, vill eller får ta banklån.
Och med tanke på de absurda prisnivåer som man får betala för bostadsrättera, kan man ju nästan fundera på om ens den ekonomiskt starka medelklassen har råd med ett dräglig boende.

Den sociala ingenjörskonsten lever och frodas tydligen fortfarande.
Vi får hoppas att regeringen även tänker om angående hyresrätterna.

Spelmonopol

EU kommer förmodligen inom två månader dra Sverige inför rätta när det gäller spelmonopolet, det har Ladbrokes anmälan i december 2003 sett till.
Gembelli domen i Italien 2004 och det tyska nederlaget 2006 har verkat uppluckrande för spelmonopol i Europa.
Så vi skall inte vara så säkra på att vi kommer att få behålla väldet över spelmarknaden, det kastas redan många lystna blickar mot Sverige, här finns det pengar att tjäna.
EU-kommissionen anser att spelmonopol strider mot rörligheten för tjänster inom unionen. Visserligen får medlemsländerna åberopa sociala hänsyn, men dessa skall balanseras mot ”fördelarna” som uppnås med en friare marknad.
Enligt EU-kommissionen har sociala skyddshänsyn de facto en mycket underordnad roll.
Rätt cyniskt kan man tycka.

Svenska spel förtjänar självklart en skopa kritik, och man kan ifrågasätta deras agerande när det gäller deras reklamkampanjer, lockpriser, etableringar av kasinon, kampanjer för locka till sig nya målgrupper osv.
Spel på nätet eller i övrigt, kan vara en stimulerande och intressant företeelse, men får många människor ligger missbruket bakom hörnet.
Därför är det viktigt att pengarna även kan användas för att stävja missbruk i ett folkhälsoperspektiv, men jag håller med kritikerna som menar att detta rimmar illa med de påkostade och omfattande reklamkampanjerna som egentligen motverkar syftet.

En annan fördel är att inkomsterna från spelintäkterna hamnar i stadskassan och inte hos ägarna för de privata spelbolagen; en mer angenäm tanke för medborgaren.
Av vinsten som är på 4,8 miljarder går 1,2 miljarder till folk- och idrottsrörelsernas barn- och ungdomsverksamhet, och resten går till stadskassan för samhällsnyttiga ändamål.


Jag tycker att Sverige bör kämpa med näbbar och klor för att behålla spelmonopolet, men samtidigt reformera Svenska spel, med tydligare ägardirektiv och etiska riktlinjer.
Svenska spel skall finnas tillgänglig för den spelintresserade och samtidigt stävja och förebygga missbruk.
Spel och dobbel kommer alltid att existera, frågan är bara vilken form vi föredrar.

Gå i fängelse utan att passera gå?

Lite off

Hej igen!
Har varit helt off några veckor; sjukt mycket att göra på jobbet när semestern lurar bakom hörnet. Men nu är det dags att svinga munlädret igen.

Förresten, hur ser ett munläder ut? =)

Midsommar

Tiden för avgudadyrkan och fruktbarhetsriter närmar sig. Dagen efter idag är dagen där dag och natt drar jämt, alltjämt.
Smågrodorna, regn, midsommarstång, jordgubbar, sill och sschnubbe, färskpotatis och gräslök.
Den ickekristna traditionen att fira midsommar har Sverige gemensamt även med de baltiska länderna, som avkristnades relativt sent.
I Estland firar vi Jaanipäev, som fått sin nuvarande benämning från Korsfarare, där den liksom i Sverige firas med fest.
Att hoppa över uppförda eldar sägs i Estland bringa tur, och ge en god skörd enligt folksägner, men det är ingenting jag rekommenderar =)


Trevlig midsommar på er, och ta väl hand om er nära och kära!

Pälshandel

Politiken är långsam, förändringar sker långsamt; inte en dag för sent stoppas all handel med produkter som innehåller pälsar från hundar och katter inom EU.
De massiva påtryckningarna från konsumentgrupper och djurrättsorganisationer har gett resultat. Men det finns vissa som menar att handeln borde få fortsätta av medicinska skäl, till exempel för behandling av reumatism och tandvärk.
Kattskinn mot reumatism är förmodligen lika verkningsfullt som noshörningshorn är för potensen, old habits die hard.

Nu gäller det att få till ett förbud för import av päls av djur som endast fötts upp för pälsens skull, vi börjar i Sverige, så kanske vi får med resten av Europa i frågan.
Men man får inte förglömma att handeln är fruktansvärt lönsam, där det finns pengar där finns också starka lobbygrupper.

Fick syn på boken ”Familjens Reparationshandbok” från 1977 i bokhyllan och började så lite förstrött bläddra i den. Och jag slogs snabbt av hur mycket den skiljde sig från dagens ”gör-det-själv-böcker” vars ändamål är att guida oss i ett tillsynes oändligt hav av konsumtionsvaror, prylar och mode.

Från förordet:

…Få saker håller för evigt, och i ett hem ställs man titt som tätt inför problemet att någonting behöver repareras eller ersättas med nytt.
För några år sedan var ”slit och släng” ett gångbart motto. Men mot bakgrunden av dagens energiproblem, och med tanke på de djupa grepp som krävs i plånboken för att köpa minsta småsak, känns det allt väsentligare att försöka reparera och underhålla sakerna i hemmet så att de håller längre...

Boken är heltäckande med sina 500 sidor och innehåller också rikligt med illustrationer som steg för steg guidar oss genom hur man lagar och underhåller radioapparater, elvispar, tvättmaskiner, väskor, bestick, böcker, leksaker, kläder, rullgardiner, smycken, korgar och så vidare. Många av sakerna som man idag hellre kastar och köper på nytt, och med tanke på förordet och hur det ser 30 år senare, så kan inte boken ha gjort någon vidare intryck på ”slit och släng” mentaliteten, som är här för att stanna.

I förordet hänvisade man till energiproblemet, men vi har idag gott om energi i Sverige, och som är relativt billigt, i alla fall så pass billigt så att folk inte bryr sig om att spara energi.
Därefter hänvisade författaren till de dyra kostnaderna för hushållen när ständigt nya saker skall inköpas, men så är inte heller fallet idag, där det är dyrare att laga en produkt än att köpa en ny. Det absurda i konsumtions eran blottades nu åter, när de nya och billiga platta TV-apparaterna gjorde intåg på marknaden. Man slängde bokstavligen sina äldre och fungerande TV-apparater på tippen. Allt blir mode- och säsongsbetonat, man ömsar skinn med allt kortare intervaller, ty marknadens kuggar måste smörjas.

Boken hade sitt syfte, energikrisen och de dyra kostnaderna för konsumtionsvaror drev fram en rörelse i motsatts till slit och släng mentaliteten.
Idag är problemet delvis ett annat, bristen på råvaror, utvecklingsländernas intåg till konsumtionssamhället, miljöförstöring och klimatförändringar rimmar illa med den överdrivna konsumtionen.
Vi behöver stanna upp, fundera, reparera och underhålla, konsumera mer tjänster istället för nya produkter.
Men det krävs kunskap för att kunna göra förnuftiga val, och en liknade bok som denna, hade jag gärna sett få en renässans.

Headhunting

Läser idag att kriminella Mc-gäng rekryterar sina nya medlemmar på anstalter.
Hehe…lustigt…jag som trodde att jobbet gick att söka genom arbetsförmedlingen.

Vem är du?
Vi söker dig, man över 30, med en enastående förmåga för konflikthantering.
Erfarenhet av skatteindrivning ses som en merit.
Arbetet kräver förståelse av logistikflöden och vikten av korta ledtider.
Språkkunskaper är inte nödvändiga.

Vad kan vi erbjuda dig?
Vi tror på att forma din framtid utifrån din kompetens samt dina behov och önskemål.
Genom varierande uppdrag kan du bygga ett stort kontaktnät och får mycket erfarenhet på kort tid.
Vi värdesätter inte de kvaliteter som en jämn ålders- och könsfördelning samt etniskt och kulturell mångfald tillför verksamheten.

PS.
Motorcykelkörkort är ett krav. Att du gillar läder är en fördel.
Lön införskaffas på eget hand. (Kollektivavtal finns att tillgå)

Ekologisk märkning

EU:s jordbruksministrar har idag bestämt sig för en gemensam märkning för ekologiskt odlade livsmedel, som skall börja gälla 2009.
Det finns flera fördelar men även nackdelar med en gemensam märkning, förhoppningen har varit att försöka få ett större utbud av ekologiska varor, där det blir lättare för producenterna att hitta en marknad, vilket skapar prispress. Vilket i slutändan bör stimulera den ekologiska konsumtionen.
Det positiva är att produkter som avsiktligen innehåller GMO (genmodifierade organismer) inte får kallas ekologiska, vilket också tydligen varit en stöttesten i förhandlingarna (med tanke på att det handlar om EU så kunde det ha varit värre).
Dock tillåts produkter som ”oavsiktligt” kan innehålla spår upp till 0.9 procent GMO.
Vilket, med rätta, har kritiserats av miljöorganisationer runt om i Europa.
Dock har EU tidigare lagstiftat om att produkter som innehåller spår av GMO måste vara märkta (med undantag av kött av djur som föds upp av GMO-foder), så att konsumenter som vill tillämpa försiktighetsprincipen kan få en indikation.

Barnarbete

Idag är det Världsdagen mot barnarbete, vilket stiftades av FN för snart fem år sedan.
FN:s arbetsorgan, ILO (International Labour Organization), uppskattar att runt 250 miljoner barn mellan 4 och 14 år jobbar under oacceptabla förhållanden runt om i världen.
Det finns självklart grader i helvetet, i de värsta fallen jobbar barn från 4 år, upp till 16 timmar per dygn, för obefintlig lön och inte sällan i farliga arbetsmiljöer.
På UNICEF:s hemsida kan man läsa mer ingående om problemet.

Idag anklagas dessutom företag i Kina för att använda barnarbete för att producera produkter för OS nästa år. Allt för att pressa kostnaderna, made in China, billigt och konkurrenskraftigt.

Det finns vissa liberala debattörer som menar att detta är en naturlig ”process”, att det i utvecklingsländerna sker en ekonomisk utveckling där mer kapital leder till ökad sysselsättning och ger ökade ekonomiska förutsättningar.
Vilket i slutändan leder till bättre villkor för arbetarna, vilket motverkar behovet av barnarbete. Det frågas också från samma håll, vad alternativet för dessa barn skulle vara, prostitution?

Detta är en kraftig förenkling, vilket tycker jag visar på den timbroianska övertron på marknaden och globaliseringen.
Problemet är komplicerad, det medger jag, men framför allt handlar det om att vi konsumenter ständigt drivs att handla den billigaste varan, utan att fördenskull ta hänsyn till de etiska aspekterna av tillverkningen.
Kan vi skylla på eller luta oss mot marknadens inneboende mekanismer? Eller kan vi konsumenter driva utvecklingen?

Framför allt är märkningen av varor en viktig markör och guide för konsumenterna.
När det gäller etiskt märkning har Rättvisemärkning (Fairtrade) växt kraftigt de senaste åren.
Syftet är att märkningen skall garantera rättvis betalning, goda arbetsförhållanden, långsiktighet, motverka barnarbete, respekt för mänskliga rättigheter och miljön, vilken på sikt möjliggör ekonomiskt och social utveckling.

Att producenterna får skäligt betalt, för att kunna leva ett drägligt liv och kunna garantera sina barn skolgång, får väl minst sagt anses som en grundläggande rättighet.
Så ja, timbro, ni gillar inte Rättvisemärkt, den inkräktar på marknadens mekanismer, men marknaden löser inga problem, in vivo, det är dessvärre en utopi, men vi konsumenter kan göra en stor skillnad.

Borås Stad har som ambition att bli Fair Trade City, och kommer att då (om vi lyckas) bli den tredje i staden i Sverige efter Malmö, Munkfors och Lund.

FRA:pperande

Försvarets radioanstalt (FRA) kämpar med klor och näbbar för att säkra sitt existensberättigande, med andra ord bibehållen status och anslag.
Det handlar helt enkelt teknikutveckling kontra ekonomiska medel.
FRA har sedan 1942 utfört underrättelseinhämtning genom signalspaning, och då främst genom att avlyssna radiosändningar, på uppdrag av regeringen och militären.
FRA får cirka en halv miljard i anslag per år, vilket får anses som relativt billigt om man jämför med den Amerikanska motsvarigheten NSA (National Security Agency) eller andra länders underrättelsetjänster.
Teknikutvecklingen går fort framåt, allt färre använder etern och allt mer av datatrafiken går genom kabel mellan länderna, vilket självfallet ställer till med besvär för signalspanarna.
För cirka två år sedan föreslogs det i en remiss att FRA skulle få utvidgade befogenheter för att även kunna få avlyssna kabelbunden datatrafik.
Och sedan dess har debatten varit hård, integritetskränkande eller inte? Skall vi ha en underrättelse nämnd? Vad skall avlyssnas? Hur väljer man ut det intressanta bland datamängden? Hur förhindrar vi missbruk? Och så vidare.

Utan att beröra det etiska i frågan, så kan man fundera på om det verkligen så enkelt, finns det egentligen något skäl för att avlyssna all trafik? Och är det överhuvudtaget tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart, eller handlar det om att dupera politiker för att få ökade anslag?

För det fösta ligger datamängden till och från Sverige på den hisnande storleken av 160Gbit per sekund, vilket motsvarar 10 miljarder tecken per sekund.
Att försöka analysera eller mellanlagra denna information (för vidare analys), utan att välja en specifik avsändare, får väl anses som omöjligt både rent praktiskt (infrastrukturmässigt) och med tanke på det årliga anslaget till FRA.
Tanken från FRA:s sida var att vissa ”nyckelord” skall trigga ett alarm för vidare analys, t.ex. när någon skickar ett e-post som innehåller ordet ”terrorist”; NSA har liknande system, men också helt andra ekonomiska och tekniska förutsättningar.


Det andra, egentligen mycket större problemet, ligger i att allt fler krypterar den trafik som FRA än intresserad av. Krypteringen idag är idag så pass kraftfull att inte ens de kraftigaste superdatorerna kan knäcka eller forcera trafiken. Detta har lett till att vissa länder, inklusive USA och Frankrike, har förbjudit stark kryptering.
Myndigheterna i USA har ibland även krävt att få de privata nycklarna som krävs för dekryptering.
Stark kryptering innebär att företag eller personer som sysslar med kriminell verksamhet eller terrorism (som FRA säger sig vara intresserade av), kan kommunicera säkert utan att behöva oroa sig för att vara avlyssnade.
Användningen av kryptering är väldigt enkel och kan användas av var och en.

Med tanke på detta samt syftet med avlyssningen, så kan man ju undra om FRA överhuvudtaget skall syssla med avlyssningen av kabeltrafik.
FRA är mycket väl medveten om detta, men frågan är om de ansvariga politikerna är det?
FRA gör säker mycket nytta när det gäller signalspaning och kommunikation, men för guds skull lägg ner planerna på kabelövervakning.

FRA-Lagen,FRA

Vattenfall

Efter att ha byggt kolkraftverk i Tyskland skall nu Vattenfall nu investera i kärnkraft från Litauen. Detta kan man ju tycka är helt uppåt väggarna galet. Men som ägardirektiven ser ut idag, är det omöjligt att påverka vattenfalls agerande, och jag är glad att vi röstade genom skärpta ägardirektiv för statligt ägda företag på kongressen, vilket kommer att ge helt andra förutsättningar att påverka de staliga bolagen.

”Att staten, i de bolag staten har ägande i, intar en aktiv ägarroll så att företagen ges tydliga ägardirektiv för att vara ledande när det gäller till exempel hållbarhetsutveckling, jämn könsfördelning och mångfald i styrelsen och på ledande befanningar i bolagen.”

Vad kostar det att bygga ett kärnkraftverk då?
Man brukar uppskatta att det kostar cirka 30 miljarder att bygga, det vill säga inte driftkostnaden (som uppgår till flera miljarder per år) eller kärnavfallsförvaringen inkluderat.
För det priset får man ca 1200 vindkraftverk, med den sammanlagda produktionen av 13200GWh (13TWh), som motsvarar elförbrukningen för cirka 2.880.000 villor.
13 TWh motsvarar cirka 13 procent av Sveriges hela elförbrukning, och för att sätta det i propotion så producerar vi cirka 1TWh vindkraft idag.

Heltid- en rättighet, deltid en möjlighet

Det stora antalet ofrivilligt deltidsarbetslösa inom arbetsmarknaden är ett växande problem, omfattningen omgärdas av mörkertal då det idag inte finns något utbrett samarbete mellan arbetsgivare, fack och arbetsförmedling.
Deltidsarbetslösheten drabbar främst kvinnor som jobbar inom vård- och omsorgssektorn men även inom handeln och hotell/restaurangnäringen.

För den deltidsarbetslöse innebär detta lägre lön, mindre kompetensutveckling, sämre karriärutveckling, sämre ersättningar från trygghetssystemen och att pensionen på sikt blir lägre. Men även företag drabbas med fler sjukskrivningar, högre personalomsättning och ojämställda arbetsplatser som följd.
Politiker har hittills undvikit att lagstifta inom området, och försökt att komma tillrätta med problemet genom försök med nationella projekt.

Arbetsmiljöverket fick 2001 i uppdrag att starta ett projekt, med syftet att belysa problematiken, samt kunna ge ekonomiskt stöd till projekt inom offentlig och privat verksamhet. Projektet drevs tillsammans med arbetsmiljöverket, arbetslivsinstitutet, arbetsmarknadsstyrelsen, jämställdombudsmannen och svenska ESF-rådet (Europeiska
socialfonden), och kom att kallas för HELA-projektet.
Arenamodellen, som syftar till att skapa ett forum (”Arena”) mellan arbetsgivare, fack, arbetsförmedling och arbetstagare, visade sig vara väldigt effektivt.
Projekten visade sig vara mycket lyckade, med minskad sjukfrånvaro och ökad sysselsättning som följd.

HELA-projketet visade tydligt att det går att göra någonting åt problemet.
Det olyckliga är trenden idag pekar tydligt åt motsatt håll, det vill säga allt fler är deltidsarbetslösa. Med anledning av detta så har LO och s-kvinnor kraftigt kritiserat (förra)regeringen för passivitet i frågan. Därför blir jag inte förvånad av Mona Sahlins utspel idag om att lagstifta inom området. Det här kommer förmodligen att bli en stridsfråga för arbetsgivarna inom privat sektor, men jag befarar att lagstiftningen är det enda som återstår för att nå en hållbar lösning.

Diskriminering

”Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”, ropar skolastikerna Torbjörn Fälldin, Alf Svensson, Ingegerd Troedsson med flera på DN-debatt idag.
Och sågar därmed enmansutredaren Hans Regnérs slutbetänkande (SOU 2007:17) som föreslår att äktenskapsbalkens portalparagraf om vad som är äktenskap utvidgas till att omfatta också par med samma kön.

I debattartikeln hänvisar författarna att man skall lägga stor vikt vid barnperspektivet enligt FN:s barnkonvention.
Självfallet skall man tänka på barnens bästa, därom råder det inget tvivel, men att därefter påstå att homoäktenskap skulle vara sämre än ett heterosexuellt dito är absurd.
Barn behöver kärlek, omtanke, och känna trygghet; Och på vilket skulle sätt ett barn inom ett homosexuellt äktenskap inte får dessa behov tillgodosedda kommer inte fram, förutom en insinuation om att uppväxten skulle te sig ”oharmoniskt”.

Vidare hänvisar debattörerna till en obskyr italiensk utredning, som bland annat (skrattretande) slår fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion.
Och därmed utför en aristotelisk syllogism (kopplingar till skolastiken igen): Därmed måste således äktenskap avse en relation mellan två personer av olika kön.
Vem har sagt att logik inte är vackert.

I Sverige finns det idag cirka 40000 personer som har vuxit upp med åtminstone en homosexuell förälder.
Och det finns forskning (SOU 1984:63) där man slog fast att det inte är någon skillnad mellan barn till hetero- respektive homosexuella föräldrar, det vill säga, föräldrarnas sexuella läggning har ingenting med deras lämplighet som förälder att göra.
Det finns inte heller något stöd för att barn till homosexuella föräldrar utsätt för mobbning i högre utsträckning (Fishel, 1983; Ernulf & Innala, 1991).
Artikeln vittnar om unken konservatism kryddad med de klassiska fördomarna, och bör kanske också ses som ett flört med moralkonservativa kristna och sverigedemokrater.


Vi skall snarare sträva efter ett mer öppet och sekulariserat samhälle, att öppna upp äktenskapsbalken är ett steg mot målet.