Fred i irak?

Migrationsöverdomstolen slår fast att det inte råder någon intern väpnad konflikt i Irak, rapporterar Sveriges radio.
– ”Migrationsöverdomstolen har funnit att det inte är någon väpnad konflikt. Man kan inte säga att det pågår inbördeskrig, men det är naturligtvis mycket allvarliga terroraktioner”, säger kammarrättsrådet Cecilia Gylling Lindkvist.


Enligt fredsorganisationen, Iraq Body Count, så har runt 60.000 civila människor hittills satt livet till. En grupp forskare från John Hopkins-universitetet i USA, publicerade i höstas en akademisk studie i tidsskriften Lancet som estimerade en siffra på runt 655.000 döda!
En siffra som förmodligen ligger rätt nära sanningen, men mörkertalet är stort.
Flyktingströmmarna är enorma, flera miljoner människor har flytt landet, och lidandet är enormt.

Migrationsöverdomstolens domstolsbeslut är absurt, omänskligt, och oacceptabelt!

Sanning eller konsekvens

Teknokratiska politiker och debattörer har en tendens att reducera människor till siffror i debatten. Allt som oftast är det procentsatser och abstrakta tal som oreras, bollas och slängs i ansiktet på varandra, då uppstår frågan, vems siffror stämmer egentligen, och kan människor av kött och blod reduceras till siffror eller ekonomiska schackpjäser som flyttas fram och tillbaks på det politiska spelplanet?
Tänkte därför teckna ett konkret fall av misslyckad politik.
Jag varnade förra året för neddragningar i AMS budgeten, samtidigt som borgarna förkunnade att det inte skulle slå mot utbildningarna. Effektiviseringar. Nåja.

Detta gäller två av mina vänner från Dalarna.
De har haft ströjobb några år, men lyckan vände när de äntligen blev antagna till en Kvalificerad Yrkesutbildnings (KY) kurs.
Målet var att bli grävmaskinister, ett jobb som både är välbetalt och eftertraktat på marknaden.
Framtiden tecknade sig allt ljusare, men, efter halva utbildningstiden förkunnades det från AMS, att neddragningen skulle vara ett faktum, och de tvangs dra ner på antalet kursdeltagare till tre personer.
De fick gå omedelbart, och fick inte en möjlighet att slutföra utbildningen.
Nutilldags har de fixat ett säsongsjobb i Sälen, och efter det skall de eventuellt rensa fisk i Norge.

Är det här som borgarna kallar för flexibel och rörlig arbetsmarknad?

Tryckvåg

Kina nyser och världen skälver.
James Tobin roterar i sin grav.
Och US and A känner sina kval

Bokrealisation

Årets bokrea går av stapeln, säkert som amen i kyrkan.
Har intryck av att årets bokrea är tunnare än vad den brukar, och då framför allt på den skönlitterära sidan, men det finns några guldkort att vaska fram.

Bland annat är jag lite nyfiken på William S. Burroughs, ni vet han som skrev den surrealistiska kultromanen ”Den nakna lunchen”. Tyvärr är just den kultromanen svårt att få tag på, men på bokrean finns ”Biljetten som exploderade”, ”Den mjuka maskinen” och ”Novaexpressen”.
”Jag Robot” är en annan bok som fångade mitt intresse, skriven av Isaac Asimov, som är en av sciencefictions stora förgrundsfigurerna, boken är även hans debutroman.

Sen finns det en hel del intressanta faktaböcker, men för min del blir det nog endast den om ”Wittgenstein och Popper” skriven av David J Edmonds.

Och ingen är väl gladare än min plånbok.

Sånger från förr

Häromdagen snubblade jag över en webbsida som handlade om den Sovjetiska animationsinstitutet, Soyuztmultfilm.
Och jag måste säga, att en hel del gamla minnen väcktes till liv.
Jag är uppvuxen med animerade filmer som ”Nu, pogodi!” (Vänta du bara!), en sovjetiskt motsvarighet till Tom och Jerry, ”Yozhik v tumane” (Igelkotten i dimman), och de oskiljaktiga karaktärerna Drutten och Gena.
Inte helt oväntat så var den kommunistiska idén subtilt inpräntad i historierna; vi skulle fostras till goda samhällsmedborgare, tänka solidariskt, hjälpa de svaga, men lyda staten utan förbehåll.
Redan på dagis fick vi börja sjunga sovjetiska sånger, varenda morgon, som oftast handlade om den förträffliga unionen av Sovjet-socialistiska republikerna (CCCP).
Det lustiga i sammanhanget är, att även om mitt minne inte är alltid den bästa, så kommer jag fortfarande ihåg vissa sånger och deras melodier.

Det är inte många som vet, är att de Ryska Tv-apparaterna på den tiden var spärrade på vissa frekvenser, för att man inte skulle kunna fånga in andra radiosignaler från granländerna i väst.
Det fanns även tre jätteantenner mitt i Tallinn, som var ämnade att störa ut kända radiofrekvenser i am-bandet, som t.ex. BBC eller andra västnyhetsmedier.

Som tur var så var (är) min morbror elektronikingenjör, och var också en motståndare mot regimen, som de flesta på den tiden var.
Han modifierade befintliga TV-apparater, säkert inte helt lagligt, så att de kunde fånga in hela frekvensbandet.
Därmed kunde vår familj se på Finskt TV under ockupationstiden, och få en inblick i det västerländska livet. Det svåraste, kommer jag väl ihåg, var att se det enorma utbudet av mat och varor under reklamsändningarna; då märktes kontrasterna kraftigast, och skillnaden mellan oss och de utkristalliserades påfallande.

Lika som bär?

Den här killen har nog lite för mycket fritid, men roligt blir det =)
...Ostron och Börje Salming, att jag inte sett det innan...

Smaklig Spis!
http://svtnoje.blogspot.com/

Prioriteringar

De pengarna (450 Mkr) som förra regeringen avsatte till villaägare som konverterar från oljeuppvärmning till miljövänligare alternativ som pellets, berg- eller fjärrvärme, har nu tagit slut. Suget är enormt, och det är beklagligt att den nuvarande regeringen har deklarerat att satsningen inte skall fortsätta.

Centerpartisten Ola Alterå, statssekreterare på näringsdepartementet, säger till tidningen Riksdag och Departement:
– ”Det var ett dumt bidrag från början, det var inte till nytta för miljön” och fortsätter
– ”Vi kan inte fortsätta att pumpa in hundratals miljoner.”

Märkligt…jag som trodde att de fossilfria alternativen var bättre för miljön.
Mja…det kanske är bättre för miljön, att subventionera liftkort för flera hundra miljoner istället
(Momshalveringen på liftkort som regeringen ivrigt drivit genom) .

Och som en parantes, så märks det knappt någon skillnad på liftkortspriset enligt tidningen Dina Pengar.
Så kära regering, vem har tagit mellanskillnaden, inte är det privatpersonerna i alla fall?

Nå, det gäller att prioritera här i livet…

Djurförsök

Inom Sverige används det årligen ca. 450 000 försöksdjur (varav 400 000 är råttor, möss och marsvin), medan motsvarande siffra för livsmedelsindustrin är ca. 50 miljoner djur (kor, grisar, får och fåglar). Mörkertalet är stort när det gäller användandet av försöksdjur inom kosmetikaindustrin och försvarsmakten.

Jordbruksministern vill nu också dra in eller kraftigt minska statsanslagen för alternativ till djurförsök, men via stiftelsen forskning utan djurförsök kan man protestera.
Jag tycker att det är en självklarhet att det måste till en fortsatt forskning om alternativen till djurförsök.

Källa: Institutionen för odontologi.

Nånannanism

Tre teknikforskare, Christian Berggren, Staffan Jacobsson och Staffan Laestadius lanserar i dagens DN en debattartikel som har många poänger.

Det finns en utbredd nånannanistisk inställning när det gäller miljön hos den sittande regeringen, och en utbredd övertro på Sveriges miljöprestationer.
Sverige får inte börja slå sig för bröstet, och kverulera om andra länders prestationer (eller brist på). Självklart skall det föras debatt om utsläppsbovarna som USA, Kanada, Kina och Indien, men det förutsätter att vi gör allt i vår makt för att själva stävja den negativa utvecklingen.
Sverige skall att visa både ambition, nytänkande och handlingskraft.

Faktumet är att om man inkluderar emissionerna från flyg- och sjöfart, så har utsläppen av koldioxid legat stilla i Sverige sedan 1990 (76M ton), enligt författarna.
De största faktorerna som har bidragit till detta är flyg- och transportsektorn.
Ökningen inom dessa sektorer har ätit upp de framsteg som trotts allt har gjort under loppen av åren.

Enligt de beräkningar som finns behöver vi begränsa koldioxidmängden till cirka ett ton per individ och år inom de närmaste 50 åren. Idag beräknas Sverige släppa ut 8,8 ton koldioxid per individ år 2020, det är mer än åtta gånger de acceptabla kvoterna.
Så detta skulle innebära att vi egentligen behöver minska utsläppen med ca 80%(!).
För att ta ett exempel så innebär en flygresa till Thailand för en person, ett utsläpp av 2.36 ton koldioxid, det skulle innebära två års ransoner, enligt de nu gällande beräkningarna.

Jag håller också med författarna om att man inte skall lita på att marknaden skall (eller kan) lösa alla problem, men till skillnad från författarna tycker jag fortfarande att privatpersonerna har eller bör ta, en del av ansvaret för klimatarbetet.

Lite kuriosa

I herrens år 1894 satte sig svenske kemisten Svante Arrhenius ner i ett försök att beräkna hur atmosfären skulle reagera om halten av koldioxid steg eller sjönk.
Han spådde att vi skulle få en ny istid, ifall koldioxidhalten halverades, omvänt skulle en fördubbling innebära en temperaturhöjning med fem till sex grader.
För att begripliggöra sina upptäckter för allmänheten och lekmännen, jämförde han processen med ett växthus. Ett nytt begrepp föddes, den svenske kemisten är därmed pappa till begreppet växthuseffekten.
Det lustiga, eller skrämmande i sammanhanget, är att Arrhenius beräkningar ligger tydligen väldigt nära de siffror som den internationella klimatpanelen IPCC nu använder(!)
Men han trodde dock själv att det skulle ta tusen är, innan koldioxidhalten blev så hög som den är idag.

Källa: Illvet.

Lärare mobbar elever

På DN Debatt idag låter Peter Gill och Anne-Lie Ericson en bomb brisera i ögonen på den svenska skoletablissemanget.
Slutsatserna hade varit intressanta, men läser man artikeln så ser man följande:

"Efter en gallring av oklara fall skapades en unik databas med 95 berättelser om kränkning och mobbning i den nutida svenska skolan. Vi vill mena att den bild som porträtteras utgör ett betydande bidrag till beskrivningen av utsatta barn i den svenska skolan."

95 fall kan man knappast kalla representativt för hela skolväsendet, och jag kan tycka att det är lite väl magstarkt att dra så långt gånga slutsatser som de gör i debattartikeln. Det är lätt att missbruka den kvantitativa metoden när dataunderlaget är så magert.

Ett citat av Kjell Swanberg vore på sin plats.
-"Det finns färska siffror som visar att statistiken talar sitt tydliga språk"

Psykiskt ohälsa

Bris ordföranden Ingela Thalén skriver ett intressant debattinlägg i dagens DN, om det ökade problemet med psykiskt ohälsa bland barn och ungdomar.
Statistiken från BRIS visar på en 20-procentig ökning av larm som berör psykiskt ohälsa, och det är en rätt tydlig signal som måste fångas upp bland politikerna.

Statistiken är också rätt tydlig när det gäller antalet självmordsförsök (ej fullbordade eller misslyckade självmord) bland ungdomar i åldersgruppen 15-24 år, som har visat sig öka markant de senaste åren.

Detta rimmar illa med att antalet kuratorer och skolpsykologer skärs ner på skolorna.

Och jag kan hålla med Ingela, om att elevvårdspersonalen behöver en fördjupad och adekvat utbildning inom området, men det krävs också en tydlig organisation, målmedvetenhet, och förankring bland skolledare och politiker. Samarbetet måste bli bättre mellan aktörerna som i sammanhanget är: Lärare, kuratorer, Syo-konsulenten, skolläkare eller syster, skolledare, föräldrar och även socialtjänsten och BUP.

Utöver att kvantitativt öka antalet skolpsykologer och kuratorer så måste det även till organisatoriska förändringar med tydliga roller och ansvar.
Det är ett ansvar som tillfaller skolledaren, men även politiker som beslutar om resursfördelningen.

Det går att lösa, och det finns många skolor som har kommit väldigt långt i arbetet med elevhälsa och mobbning, men det är fortfarande otillräckligt, och siffrorna talar sitt tydliga språk.

Back in business

Hej kära läsare!
Resan har varit underbar, och har kantrats av god mat, läsning och avkoppling på stranden. Man skulle kunna påstå, att den ägde rum i skärningspunkten mellan Carpe Diem och Mañana Mañana.

Några snabba reflektioner angående senaste dygnets flygresa;
Jag gillar barn, missförstå mig inte, men inte när bäbisar ylar i crescendo som en flock vargar, mitt i natten, när man försöker sova, och när man vet att man ändå kommer att lida av svår jetlag, och till yttermera visso måste byta flygplan efter tolv timmar klockan fem på morgonen.
Kanske skulle en ljuddämpad låda i plexiglas (med lufthål såklart) vara något? (Måttanpassat för offret eller förövaren)
Eller kanske borde föräldrarna vänta ett år eller två innan resan genomförs, det är både grymt för barnen (som på inga villkor verkar trivas tolv timmar i luften), och av hänsyn till medpassagerarna.

Sen en annan liten fundering;
Som ni säkert vet så har flygsäkerheten höjts avsevärt den senaste tiden, och numera får man knappt ens ta med tandkräm i handbagaget.
Efter att vi nästan fått en kavitetsundersökning (det var nära, det såg jag på hans fuktiga blick) och vänt ut och in på vårat bagage och tillhörigheter, så släpptes vi äntligen på planet.
När middagen dukades fram i flygplanet, så hör och häpna, fick vi metallbestick i äkta blänkande rostfritt; kniv och gaffel, ett smörgåsbord för en sinister terrorist, med allt annat än goda intentioner. Som tur var så kände jag mig inte på det humöret i natt.


Nu skall jag ta mig igenom sexton DN, två Dagens Samhälle och en upplaga av tidningen Riksdag och Departement, samt flera hundra olästa e-post.
Det känns skönt att vara tillbaks i informationssamhället igen =)