Konsten att göra bort sig.

Jag var på kick-off med jobbet igår, varvid det mellan lekar och glada tillrop inmundigades diverse drycker och mat i god traditionell anda.
En av mina kolleger fick ett okynnigt infall (om än överlagt) där bland annat jag var ett av offren.
Jag fick denna lapp och skulle utföra uppdraget under pågående middag:








Jag kan säga att det var rätt pinsamt; och mina arbetskamrater, som var ovetande, undrade vad fasiken jag egentligen höll på med. Har den där Estländaren tappat greppet helt?
Jag orerade om miljöbilar, kollektivtrafik, om att släcka lampor, cykla till jobbet, källsortering och så vidare, ja ni vet allt det där miljötugget.
Varenda gång någon skålade, så reste jag mig upp och lät svadan rinna.
Men kanske var det någonting som, mellan tuggor och muntra skål, fastnade någonstans där i bakhuvudet ändå. Jag vill tro det i alla fall.

Back on track?

Förseningar, dyra biljetter, allt får få rutter och relativt långsamt men å andra sidan miljövänligt, enkelt och avkopplande; Så ser det ut idag, men det skall inte behöva vara så.
Jag pratar självklart om tågtrafiken i Sverige.
Kraftiga investeringar i järnvägen är en av de viktigaste punkterna för att kunna bedriva ett adekvat miljöarbete.
Det är ganska talande när SJ:s vs Jan Forsberg sticker ut hakan och kritiserar regeringen för felaktiga satsningar som istället för järnvägsinfrastruktur satsar på att bygga vägar.
Skall vi kunna nå utsläppsminskningar på 30-40 procent inom de närmaste decennierna så måste järnvägsnätet byggas ut kraftigt med fler rutter och snabbare tåg.
Jan Forsell tror att det krävs investeringar på runt 50 miljarder för att till fullo kunna konkurrera med flygtrafiken och få fler människor att välja tåget istället.
Det är mycket pengar. Som en jämförelse så ligger försvarsbudgeten på runt 40 miljarder årligen.
Men trots allt går Sveriges ekonomi för tillfället lysande och jag kan hålla med Jan Forsberg att amorteringar av statsskulden kanske inte är det bästa för Sverige just nu.
Infrastrukturen är bestående, och vem vet när vi får en sådan chans(ekonomisk) igen.
Det är dags för regeringen visa tydlig handlingskraft.
Och man kan ju hoppas att kommande budgeten visar detta, men det är nog tyvärr att vara lite väl optimistisk.

Volvo visar vägen...

Det märks att satsningar på miljövänligare teknik har ökat markant de senaste åren.
Bland annat har Volvo nu i dagarna lanserat sju nya lastbilsmodeller som kan köras på sju olika miljövänliga bränslen.
De drivs bland annat av biodiesel, syntetiskt diesel från förgasning av biomassa, metanol / etanol, DME (dimetyleter), biogas, biogas-vätgasblandnin och en tvåbränsleteknik med biogas som spetsats med biodiesel (som är en ny och oprövad teknologi).
Volvo har sannerligen satsat på bred front.
Detta är ett mycket viktigt steg, då den ökade lastbilstrafiken är en av våra allra största bovarna när det gäller koldioxidutsläpp, vägslitage och luftföroreningar.
Även om mycket av den långväga lastbilstrafiken kan reduceras av kombinationstransporten, så kommer vi nog aldrig bli kvitt lastbilstrafiken helt.
Därför känns det extra roligt när Volvo gör en offensiv satsning som denna, och vi får hoppas att andra lastbilstillverkare inser vikten av att följa Volvos exempel, om inte annat så av konkurrensskäl.

Skärpning av miljöbalken

Genetiskt modifierade organismer (GMO) har debatterats livligt under en längre period nu.
Det har hetat att GMO grödor är lösningen på all världens svält, å ena sidan, och att GMO grödor rubbar våra sköra ekosystemen med oåterkallelig verkan, å andra sidan.

Användning av GMO ökar lavinartat, där den kommersiella produktionen är störst i USA följt av Argentina och Kanada; där är det framför allt soja och majs som odlas.
Utan att gå in på fördelarna (de är i mitt tycke väldigt få) och nackdelarna (många och fatala),
så tar flera bönder i Sverige nu steget från försöksodling till fullskalig produktion.
Vilket innebär att de problemen som börjar hopa sig i USA och andra länder även riskerar att blossa upp här i någon form.

Ni har säkert hört talas om de förtvivlade bönderna i USA som blivit stämda av Monsanto för patentintrång på grund av ofrivillig överföring av genetiskt material.
Eller bönder (då främst i utvecklingsländerna) som blev tvingade att betala dyra licensavgifter för grödor som de från början inte vetat varit genmodifierade.

Ett annat tragiskt exempel var när Indiska bönder lockades av Monsanto att satsa på genmodifierade bomullsgrödor utan att för den skull informeras om konsekvenserna: det slutade med att otaliga bönder ruinerades på grund av ökade omkostnader i form av licensavgifter, behovet av speciella växtgifter och gödningsämnen (vilket bland annat lett till en omfattande självmordsvåg i Indien).

I Sverige regleras användningen av GMO av miljöbalken.
Miljöbalken saknar avsnitt i dagsläget om ansvarsfrågan och de åtgärder och påföljder som kan vara aktuella vid skador på biologiskt mångfald orsakade av genetiskt modifierade organismer. Men det ser ut att bli ändring på det inom kort, då den förra regeringen tillsatte en utredning (SOU 2006:39 och SOU 2007:21) som hade till uppgift att fylla i dessa luckor i lagtexten.
Lagförslagsändringarna som utredningen presenterade kommer förmodligen att antas nu under hösten efter remissgången.

Det råder fortfarande en sund skepsis och ett proaktivt försiktighetstänkande bland Svenska forskare och lagstiftare, vilket innehållet i denna utrednings så tydligt visar.
Vi får hoppas att regeringen anammar förslagen från utredningen.

Bistånd

Regeringens förslag att minska antalet biståndländer från 70 till 33 länder har väckt ont blod.
Jag kan inte bedöma om förslaget är bra eller inte, men det jag framför allt blir förvånad över är den (numera) sedvanliga brådskan att driva genom frågor.
Det är framförallt inte frågan om antalet länder som har väckt kritik, utan urvalet av dessa och hanteringen av ärendet.
Tydligen har regeringen, återigen, drivit genom ett hastigt genomtänkt förslag, utan att för den skull remittera och diskutera frågan bredare med olika samarbetsorganisationer (där både kunskap och erfarenhet besitts).
Den demokratiska processen tar tid, och bör så också få göra.

(Bloggaren Sven Elander skriver ett välskrivet inlägg om de föreslagna förändringarna).

Marknaden har fel?

Läser på SvD att Maud Olofsson (c) är missnöjd med riskkapitalisternas agerande när det gäller att satsa på miljöbolag och andra miljömässiga investeringar.
Hennes förebild är USA där miljö och miljöteknik görs om till kommersiella frågor, och hon tycker att det här i Sverige har det varit alldeles för mycket politik inom området.
Tom Berggren som är vd på Riskkapitalistföreningen tycker precis tvärtom: Regeringen bör ta ett mycket tydligare ansvar för utvecklingen. Nog kan jag hålla med Tom; marknaden har gjort sitt val, nu måste politikerna reagera och stimulera utvecklingen åt önskat håll.
Det känns märkligt när en ”högerpolitiker” öppet kritiserar marknadens mekanismer, och speciellt i det här fallet, med tanke på att det handlar om riskkapitalister.
Men detta återigen ett bevis på att politiska beslut är av högsta vikt för att kunna styra eller stimulera marknaden.

Pudelns kärna?

Sverige får, föga förvånande, lågt betyg för miljöinsatserna i Östersjön.
Utfiskning, övergödning, biologisk utarmning, miljögifter, läckande skepp och så vidare.
Vad föreslår regeringen för åtgärder då? Syresätt bottnarna och fiska ut skapsillen! (dock skall regeringen i alla fall ha lite cred för förbud mot fosfater i tvättmedel, även om det i sammanhanget är försumbart).
Generalsekreteraren i WWF menar att de föreslagna åtgärderna lindrar symptomen men löser inte problemet i grunden. Tekniska, kostsamma, ingenjörsartade lösningar, men som undviker att titta på själva grundproblematiken.

Är det bara jag som uppfattar borgarnas politik likadan oavsett område, skolpolitik, miljöpolitik, migrationspolitik, socialpolitik och så vidare; allt präglas av samma symptomlindring och ovilja att lösa ursprungsproblematiken.
Hur kommer det sig?

AMF Pension

På förekommen anledning.

Party pooper

Politik är inte lätt, ganska obekvämt ibland till och med.
Jag sitter i en nämnd där vi får yttra oss om förhandsbesked (det vill säga besked om folk får bygga ett hus på önskad plats eller inte; nämnden har i uppdrag att bevaka att det tas miljö- och naturhänsyn i ärenden).
Det finns de som vill bygga, bygga och bygga. Oavsett hur unika platserna är, hur höga naturvärden det finns, eller hur många fridlysta arter det finns i området (Ni kan nog lista ut vilka partier det gäller).
Tyst sitter man där, lyssnar på argument och laddar, stämningen höjs, euforin smeker min kind; Alla överens? Då kör vi? Jag öppnar min mun: Nej, det tycker inte jag!
Party pooper! Stämningen faller platt. Alla mot en.
Tysta suckar, folk himlar med ögonen. Den där jäkla miljöpartisten tänker folk, kanske.
Men jag står på mig, får ärendet utdraget, så lätt ger jag mig inte.
Än är inte sista ordet sagt =)

Klimatförändringar

Sitter hemma och läser handlingarna från stadsbyggnadskontoret, och döm om min förvåning när jag hittade denna text i ett av detaljplanerna för nybyggnation.
"….Hänsyn har tagits till höga vattenstånd samt framtida klimatförändringar…."

Och plötsligt blev det verkligt.

Ungdomspolitik

Efter senare tidens debatt om sänkt ålder för rösträtt, då framför allt här i Borås tack vare Johan, har åsikterna gått isär bland debattanterna.
Den gängse uppfattningen har bestått i att ungdomarna är omogna och oengagerade i samhällsfrågor, och därmed inte lämpliga att beträda den politiska arenan.
Glädjande nog har den statliga Ungdomsstyrelsen nutilldags släppt en rapport som delvis visar på motsatsen, och befäster att ungdomarnas påstådda oengagemang är ingenting annat än en myt.
En annan positiv (beror på hur man ser det) överraskning är väldigt många ungdomar vill gärna träffa en politiker, men få har gjort detta.
Vilket vi här i Borås försökt att ta vara på under sommartorsdagarna, och skall göra så framöver även i andra sammanhang. Jag tror inte vi är så fel ute ändå.

Värsta lobbyisten

För tredie året i rad utses EU:s värsta lobbyister; två kategorier utses, en för den allmänt mest vilseledande och en till den som gjort den värsta lobbyinsatsen för miljön.
Förra året vann oljebolaget ExxonMobil för att i hemlighet ha betala tankesmedjor att vara skeptiska till klimatförändringar.
Oooooooch priset i år gååååårr till….gå in och rösta vet jag.

Avgång!

Kommunstyrelsens ordförande Björn Bergquist (m) har annonserat sin avgång idag.
Även om jag personligen inte har haft så mycket med honom att göra, så har jag förstått att han varit väldigt kunnig och driven; och har haft en förunderlig förmåga att svetsa samman majoriteten, som är nog så spretig.
Tydligen är det av personliga skäl han lämnar uppdraget, och det får väl anses som Björns privata angelägenhet; det finns ju ett liv efter politiken, kan hända.
Nackdelen, eller det oväntade i sammanhanget är att detta sker mitt under en mandatperiod.
Detta skapar osäkerhet och oro, och jag hoppas verkligen att bytet sker smidigt utan några omvälvande konsekvenser.

Ekologisk revanch

Ekologiska tomater har nu, enligt omfattande studier i USA, visat sig vara näringsrikare än de oekologiskt odlade. Detta har varit en stridsfråga i över ett decennium, och senast förra hösten drev aftonbladet ett korståg mot ekologiskt odlad mat.
De ekologiskt odlade tomaterna har bland annat visat sig innehålla högre halter av de antioxidantiska ämnena som kallas för flavanoider, vilka har visat sig vara väldigt nyttiga och sägs motverka cancer, allergier, demens, hjärt- och kärlsjukdomar men även öka våran motståndskraft mot virus.
Skillnaden mellan den här undersökningen och de tidigare, består i att de oekologiska tomaterna odlades under samma förhållanden, och därmed kan man utesluta skillnaden i odlingsmetod, klimat eller grödor.
Debatten lär inte utebli, och försöket måste självklart reproduceras; men intressant är det ändå.
Ekologiskt odlad mat är också ur klimat- och miljösynpunkt att föredra, då det inte får förekomma miljöbelastande konstgödsel i odlingen.
En nackdel är att ekologiskt odlad mat fortfarande är relativt dyrt (och dyrare har det blivit under de två senaste månaderna, känns det som), och jag kan mycket väl förstå om en barnfamilj eller en låginkomsttagare inte har råd att köpa paprikor för 20 kronor styck.
Miljövänlig mat får inte bli en klassfråga, därför är det viktigt att kämpa för avskaffandet eller kraftigt sänkt moms på ekologisk mat.

Äntligen!

Läser att H&M lanserar miljömärkta kläder, och att en kollektion med ekologiska tyger är på gång. Glädjande är också att det börjar uppstå en efterfrågan, som hittills har varit minimal.
Det positiva är att en stor kedja som H&M når ut till en bredare kundkrets, och att detta förhoppningsvis smittar av sig på andra butiker och kedjor.
Tillfällig miljötrend? Nej, snarare bestående livsstil, hoppas jag.

Från ord till handling?

Västvärlden måste ta sitt ansvar för utvecklingsländerna för att hejda klimatkatastrofen, säger vattenexperten Johan Rockström på internationella vattenveckan.
Budskapet är tydligt, utvecklingsländerna kommer att drabbas hårdast av klimatförändringar.
Att främst vi i industriländerna har en skuld i detta råder det idag ingen tvekan om.
Steg ett är att bejaka vår skuld, steg två måste innebära handling.
Jag säger som Johan: dags att lägga mer cash på miljön och klimatet i budgeten framöver.
Det räcker inte med att be en bön för klimatet, som de 500 personer gjorde ihop med biskop Tony Guldbrandzén i Åreskutan i helgen (Även om jag inser vikten av religionens inflytande på de mer individuella domänerna).

Thank You Thorn!

Bush tackar och bugar för presenten han fick av Fredrik Reinfeldt under den senaste statsbesöket, innan jag kommer till vad han fick så uppstår frågan:
Hur väljer man en present till en av världens mäktigaste män, utan att för den skull stöta sig med värdlandet?
En tankvärd bok? Nee, kan missuppfattas och kan verka en aning mästrande.
Suvenir? Nee, för uttjatad, vem tycker om Dalahästar egentligen.
En tårta? Nja, herr Bush är ju inte känd för sin rondör, så vem vill rubba dessa cirklar.
Fallskärmshopp? Och bli en glidande måltavla för sinistra terrorister, icke sa nicke!
Nej! Jag vet ropade Reinfeldt och hans medarbetare!
George loves his ranch, so vi ger honom en grästrimmer! Doh!

Kronprinsessan Victoria fick på sin trettioårsdag en platt-tv i present av vår statsminister.
Sommarrealisationen på ONOFF sammanföll lite väl bra med regeringens shoppingrunda.