I valet och kvalet...

Väldigt ofta står man inför ett val: att handla ekologiskt eller inte.
Det är lite dyrare, och fördelarna är alltid inte så uppenbara.
Men låt oss se vad ekologiskt certifiering egentligen i slutändan betyder.
För att illustrera skillnaden så kan vi jämföra ekologiskt kontra vanlig grisuppfödning.

Krav som KRAV-märkningen ställer på certifierade gårdar:
Grönbete på sommaren
Diar längre tid hos suggan
Dubbelt så stor stallyta som för vanlig gris
85 procent av fodret skall vara ekologisk, får ej innehålla syntetiska proteiner
Alltid tillgång till govfoder
Alltid en djup halmbädd för att tillfredställa bökbehovet
Striktare regler för medicinering (t.ex. användningen av antibiotikum)
Behöver mer foder eftersom den springer ute

Och som ett exempel en vanlig grisuppfödning.
Inget utomhuskrav
Diar kortare tid hos suggan
Mindre ytor inomhus
Syntetisk protein tillåtet i fodret
Inget minimikrav på strö
Medicineringskraven är låga

Det finns fler fördelar med en ekologisk gård kontra en konventionell.
En ekologisk gård har mycket hårdare krav på användning av bekämpningsmedel och konstgödsel.
Användningen av konstgödsel leder till ökade utsläpp av växthusgaser (det går åt stora mängder energi för att framställa konstgödsel), men också till att våra vattendrag förorenas i allt större omfattning.
Bland annat beror våra problem i Östersjön i stora delar på jordbrukets omfattande användning av konstgödsel.

När fördelarna är så uppenbara, både ur ett etiskt- och miljöperspektiv, vad väljer man?


(Nu är det tyvärr så att ekologiskt kött är fortfarande en bristvara. Efterfrågan är större
än tillgången.)

Dra upp byxorna, du skymmer utsikten!

”Byxor utan röv”, som en äldre kollega skämtsamt kallar de hängande byxorna, som många i den ”unga” generationen gladeligen bär.
Jag måste tillstå att även jag ofta bär denna styggelse, som tydligen är som nålar i ögonen på etablissemanget (76 procent enligt enkäten).
Om jag läste rätt så vill en skola i Östermalm stifta en klädkod som förbjuder hängande byxor, då de stör arbetsmiljön (på vilket sätt kan man då undra?).
För jag hoppas verkligen inte att mina kolleger tar anstöt när jag glider omkring i mina paltor och exponerar vissa valda delar av kalsongresåren.
Mig veterligen har skyddsombudet inte kommit med några invändningar, än.
Jag tycker att man balanserar på en tunn lina när man gör en sådan intrång i den personliga integriteten.
Skall man detaljreglera så är det lika bra att införa skoluniform direkt.
-”På ett leeed. Frammåt march!”


Sen kan man ju fundera på den här artikelns rubrik:
”Inget kalsongförbud på skola”.
Synd. Americanstyle für alles hade varit nåt, eller?

Att bryta stigberoendet...

P1 Krönikören Björn Elmbrant skriver -bra som vanligt- om politikernas brist på handlingskraft när det gäller klimatproblemen.

Inhuman flyktingpolitik

Olika organisationer (Glokala Sjuhärad, Amnesty, Svenska Kyrkans flyktingråd, Röda Korset, Immigrat institutet och några fler) har här i Borås lyft en väldigt viktig fråga.
Det handlar om de flyktingar som tidigare fått tillfälligt uppehållstillstånd men nu skall utvisas (då den tillfälliga asyl lagen har slutat att gälla), men där själva utvisningen inte kan verkställas på grund av situationen i hemlandet.

De människorna har hamnat mellan stolarna (en byråkratisk miss i Kafkas anda) utan att någon egentligen tagit riktigt ansvar för deras situation (ofta på grund av okunskap vill jag tro).

Migrationsverket låter bomben brisera över kommunerna, och kommunerna står på läktaren och käkar popcorn.
Tjänstemännen säger att de inget kan göra utan den ”politiskt viljan”, och politiker hukar och pekar åt ett annat håll.
Skrämmande.

De som hamnar i den här situationen mister alla sina medborgerliga rättigheter (de skall trotts allt officiellt utvisas så fort som möjligt), och mister möjlighet för fortsatt utbildning, jobb och adekvat sjukvård.

De flyktingar kan idag tacka sin heliga stjärna att Svenska Kyrkan, Röda Korset, andra organisationer och privatpersoner, hjälper dessa människor med kläder och annat stöd när samhället har svikit.
Olika kommuner har, beroende på medvetenheten av problemet, löst frågan på olika sätt.
Men de flesta kommunerna ger dessa personer ett bostadsstöd och en matnorm på 40 kronor om dagen.
Ja ni läste rätt, och vintern är på väg.

Jag tycker att minimikravet man bör ställa på kommunen är att ersättning skall ges till dess personer enligt socialbidragsnormen.
Det andra viktiga kravet bör vara att möjligheten till fortsatt skolgång, främst för barnen, skall säkerställas.

Ingen vet hur länge de flyktingarna tvingas stanna i detta ingenmansland.
Ingen kan veta när utvisningen kan genomföras, två månader, ett år, tre år?
Det vore mer än omänskligt, ja ett brott mot de mänskliga rättigheterna, att låta dessa personer falla genom samhällets byråkratiska maskhål med blotta argumentet att det inte är vårat ansvar, ty det är det, för vems är det annars?

Politiker måste jobba med denna fråga både på statlig och kommunal nivå.
Undertiden måste kommunerna ta sitt ansvar, om inte annat av etiska och moraliska skäl.
Vi borde alla kämpa för en mänskligare asylpolitik.

Vi från Miljöpartiet har lyft frågan i majoriteten (mp+m+kd+väg+c), senast i måndags, och förväntar oss resultat.
Hur löser vi frågan i Borås, och hur många personer handlar det om?
Konkreta frågor, konkreta åtgärder.
Det är frågan släpper vi inte.

Konsumentmakt

Kul initiativ från ett gäng svenska killar!
Bust them!

Hållbar Mat

På måndag får vi celebert besök från fjärran när Carl Schlyter och Åsa Klemedtsson dimper ner till Borås för att föreläsa om hållbar mat.
Matproblematiken är en sammansatt och ett rätt så snårigt ämne.
Klimatpåverkan, transporter, märkning, ekologi, etik, lagstiftning, tullar, genmodifiering, patent, tillsatser, gifter, övergödning, subventioner, WTO och så vidare.
Förhoppningen är att Carl och Åsa kan bringa lite ljus över ämnet.
Vilket fall som helst, så passade jag på att affischera lite igår kväll, och upptäckte jag till min förvåning att det är oerhört få ställen där man överhuvudtaget tillåts affischera lagligt.
Det är förbjudet att affischera på el- och teleskåpen, men det tycks ändå ingen bry sig om.
Kanske skulle det vara nåt att ta upp politiskt: fler offentliga affischeringsplatser helt enkelt.



Ni är högst välkomna!
Och för er alla Boråsare, föreläsninger är gratis, och vi bjuder på kaffe! =)
Karta

Ne men skulle man ta och leasa en cykel kanske...

Göteborg Stad har infört möjligheten att hyra leasingcyklar för sina anställda, där den slutgiltiga kostnaden beror på hur ofta du tar cykeln till jobbet (morot).
60-70 kr kostar leasingen per månad och man får köpa loss cykeln efter tre år till restvärde (20 procent av inköpspriset)
De månader man inte tar cykeln har man rätt att ta ut förmånsbeskattad månadskort för kollektivresor.
Jag glömde nästan det bästa, service upp till 1500kr/år ingår.
Jag kan bara gå till mig själv när det gäller att mecka med trasiga cyklar: inget fredagsnöje precis.
Göteborg har även infört några cykelpooler. Cykelpooler bör ligga strategiskt placerade, helst i anslutning till kollektivtrafik så att folk enkelt kan förflytta sig den sista biten.

Fördelarna är många: friskare anställa, mindre trafikproblem, bättre utomhusluft och mindre utsläpp av växthusgaser.
För att använda sig av ett slitet fras, en så kallad win-win situation.

Vi ligger lite efter här i Borås när det gäller cykelburen
förflyttning (lät inte det byråkratiskt eller vad?).
Vi har några tjänstecyklar på kommunen, dock varken leasingcyklar eller cykelpooler.
I stadshuset, där jag jobbar, har vi en tjänstecykel som vi delar med cirka 200 personer.
Den brukar jag gladeligen låna då och då, dammig och full av spindelväv.

Klimatförändringar

Forskare från The Global Carbon Project har bekräftat att koldioxidhanlten ökar snabbare än tidigare beräknat, vilket kommer att påskynda temperatur höjningen väsentligt jämfört med tidigare prognoser.
Och det finns fortfarande ingenting som tyder på att vi i västvärlden har börjat ändra sitt beteende i något större grad.
Utvecklingsländerna sneglar på vår välfärd och tar efter samma destruktiva levnadsmönster, vilket man mycket väl kan förstå.
Även Sverige inte kommer att beröras i lika hg grad av klimatförändringar som många andra länder, kommer det märkas mycket tydligt även här, om man skall tro sårbarhetsutredningen.

Ökade nederbördsmängder med intensivare regn, fler stormar, överbelastade dagvattensystem, sämre grundvatten, förorenade sjöar och betesmarker, otillräckliga reningsverk, ökad smittspridning, fler vektorer som fästingar, nya myggarter, utlakning av humus, kväve och fosfor, algblomning, kallvattenarter ersätts av varmvattenarter, salthalten minskar i östersjön vilktet får konsekvensen att många marina arter kan försvinna, ökade översvämningar, ökad kusterosion, ökad havsnivå, ökade ras/skred, ravinutveckling, moränskred, slamströmmar, ökade risker på infrastruktur som vägar, järnvägar, vatten och avlopp, telefoni och kraftmatning, ökad dödlighet bland äldre, ökad kylbehov, ökade risker på dammar och så vidare.

Låter lite som ett domedagscenario men Sverige är ändå relativt skonad om man jämför med många andra länder.
Sårbarhetsutredningen pekar till och med att de positiva effekterna (ökad vattenkraft, ökad skogstillväxt, minskad energibehov i fråga om uppvärmning) får till följd att den totala kostnaden (det är idag rätt så osäkert) kan i slutändan bli konstant, men problemet är att pengarna tas ur olika fickor.

Klimat och sårbarhetsutredningen pekar egentligen på de reella effekterna som en klimatförändring har på samhället och med vilka metoder man kan möta hoten.
Men utredningen pekar inte på vad som bör åtgärdas för att ytterligare bromsa utvecklingen.

Den absolut viktigaste åtgärden, grunden till all miljöarbete, är en vettig infrastruktur.
En kraftigt utbyggd järnvägsnät, och modärna snabbtåg är ett måste för att kunna möta konkurrensen från flyget, men också nödvändig för att kunna ställa om transportsektorn till spårbundet.
Enkel och robust kollektivtrafik, som folk tycker är både bekväm, enkel och billig, är ett måste för att kunna konkurrera med bilen, som idag upplevs som både mer bekväm och flexibel.
Har vi nått till den punkten där folk ställer bilen hemma, tar tåget före flyget, och transporterar varor på järnvägen, så har vi nått en bit på vägen.
Vi kan helt enkelt inte enbart lita på människornas altruism, det är bråttom.

Regeringen måste agera nu! Investeringarna måste ske omedelbart, ty det tar långt tid att bygga ut järnvägen.

Tidsfällan...

Ryktet om min bloggdöd är betydligt överdriven.
Dock ser det inte bättre ut än att "de gråa herrarna" har fått fatt i mig.
Snart, snart så lugnar det ner sig, kanske..
Jag återkommer =)

Skriftliga ordningsomdömen

Debatten hettar till i Borås när det gäller de skriftliga ordningsomdömen för eleverna.
Majoriteten av lärarna gillar det inte, lärarförbundet ställer sig kritiska och det råder en politisk oenighet i majoriteten ( c+m+fp+väg+kd+mp ), där Miljöpartiet tydligt signalerar sitt avståndstagande för förslaget.
Det är inte enbart själva förslaget som vi är kritiska mot.
Själva hanteringen av ordningsomdömesinförandet är under all kritik; där grundläggande demokratiska principer så tydligt har negligerats.
Bland lapsusarna kan nämnas bristerna i remissgången där förslaget inte hamnade hos ungdomsrådet för yttrande.
Att ordningsomdömen skulle införas, fick många först reda på i en debattartikel i lokaltidningen, vilket jag tycker är rätt penibelt.
En annan mycket olycklig detalj är att förslaget mer eller mindre drevs igenom utifrån tesen att ordningsomdömen inte skulle finnas med i slutbetygen.
Men det har visat sig att betygen rent juridiskt kommer att vara en offentlig handling (det vill säga inte enbart minnesanteckningar) som till exempel framtida arbetsgivare kan plocka ut och granska.
En mycket olycklig utveckling, minst sagt.

Fler positiva nyheter...

Ekologiska och närodlade produkter har på senare år fått ett rejält uppsving inom handeln; det rådet till och med en brist på vissa produkter idag.
Så stor har efterfrågan blivit, mycket tack vare en växande miljömedvetenhet hos konsumenterna.
Men ekologisk konsumtion börjar bli allt mer accepterad även inom den offentliga sektorn. Politiska beslut och miljömålen har drivit på utvecklingen av ekologiskt konsumtion inom kommun, stat och landsting, vilket är glädjande.
SKL (Sveriges Kommun och Landsting) har gjort en undersökningar som visar att 60 procent av den offentliga verksamheten ställer någon form av miljökrav inom upphandling.
Det finns även en annan aspekt som vi inte får glömma bort: Etisk konsumtion.
Debatten blossade bland annat upp här i Borås när vi fick reda på att tjänstemännen (på delegation) hade köpt sten från Kina. Och, det bör nämnas, att det var ungefär samtidigt som Sveriges Radio gjorde ett avslöjande reportage om stenarbetare i Kina och deras horribla arbetsvillkor, där det framkom att många dog av förtidig död orsakad av stendammslunga.
Billigt, billigt, var mantrat som man mässade till sitt försvar.
Nog om det, ofta handlar det om bristen på kunskap, men inte sällan om ekonomi.
Därför tyckte vi att det bör även ställas hårdare krav på etiska aspekter inom upphandligt, men många jurister trodde att det inte gick att förena detta med LOU (Lagen Om upphandling).
Men nu har SKL (Ett stödorgan för offentlig verksamhet), och deras expertis i form av jurister, visat att detta är görbart och helt lagenligt; Inte nog med det, rentav eftersträvansvärt, vilket även deras konferens -”Handla Rätt!” ihop med organisationen Rättvisemärkt - tydligt signalerar.
Men visst, det handlar i slutändan om politiska ställningstaganden, men det är inte omöjligt!
Då den offentliga sektorn tillsammans årligen upphandlar för 400 miljarder kronor, kan de etiska aspekterna aldrig nog så tydligt förändra världen till det bättre.

Mer läsning om etiskt konsumtion.

Miljö på tapeten...

Jag har nu i dagarna varit i Helsingborg på FAH:s (Förbundet för allmänt hälsoskydd) årliga höstmöte. Det har varit fullspäckat med intressanta seminarier och workshops.
Syftet är att sprida information, konkreta råd och tips inom miljöområdet, samt binda nätverk och kontakter mellan Sveriges olika miljö- och hälsoinstanser.
Ämnena som avhandlas är allt från etisk konsumtion, fair trade, miljöledningssystem (ISO14001), hållbar utveckling, klimatförändringar och dess effekter på Sveriges förhållanden, till övergödning, utsläpp från internationell fartygstrafik och EU:s vattendirektiv.
Ett brett spektrum av områden alltså, och väldigt intressant för en miljögeek som jag.
En annan väldig intressant föreläsning gav av enmansutredaren Bengt Holgersson som pratade om Klimat och Sårbarhetsutredningen (som nu skall på remiss och ligga till grund för den kommande klimatpropositionen).
Där han bland annat beskrev vilka effekter som klimatförändringarna kommer att medföra här i Sverige. Och tro mig, det kommer att kosta, och innebära mycket arbete framöver.
När det gäller miljö- och klimatproblemen är det väldigt lätt att pendla mellan förtvivlan och hopp.
Men, jag fick känslan att medvetenheten om klimatförändringar och miljöproblemen har ökat markant den senaste tiden och tas på mycket stort allvar.
Och jag kan konstatera att det finns många drivande och engagerande eldsjälar som för Sveriges miljöarbete framåt.
Och just nu, trots regeringens bristande miljösatsning, så känner jag återigen hopp.

Asylpolitik på fall

Den 10 oktober kl. 18.00 bjuder föreningen Glokala Sjuhärad till en diskussionskväll om aktuella asylfrågor.
Den Svenska flyktingpolitiken tar sakta med säkert formen av ett vidunder.
Flyktingar, som tidigare fått uppehållstillstånd, skickas numera tillbaks till sina krigshärjade länder.
I de fall utvisning inte kan verkställas hamnar människorna i ett ingenmansland med fråntagen möjlighet för arbete, i ovisshet, ångestfullt, i väntan på avvisning.
Migrationsöverdomstolen anser bland annat inte att det råder någon väpnad konflikt i Irak eller Afghanistan, vilket i praktiken innebär att folk kan skickas tillbaks utan omsvep.
Regelverket för kvotflyktingar har ändrats så att anhöriga till kvotflyktingarna har mycket svårare att återförenas.
Nedläggningen av integrationsverket, integrationspolitiska programmet och arbetslivsinstitutet – i sig viktiga remissinstanser och kunskapskällor för adekvat flyktingpolitik- kan komma slå hårt mot integrationsarbetet.
DNA tester för anhöriga och återvändningsbidrag (förövrigt ett förslag som Sverigedemokraterna driver) har många upplevt som väldigt kränkande. Detta blottar en märklig människosyn.
Exemplen är flera, och jag är på allvar orolig för den riktning den Svenska asylpolitiken tar.

20 Nordiska frivilligorganisationer har i dagarna startat en kampanj med namnet ”Keep them safe”.
Kampanjen syftar till att få de nordiska regeringarna att bättre säkerställa att människor som flyr våld och är i behov av skydd också skall få detta.
Från Sverige deltar Amnesty, Caritas, Flyktinggruppernas och Asylkomittérnas riksråd (FARR), Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Sveriges kristna råd och Svenska Röda Korset.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna slog fast tidigare i år att myndigheterna i Europa, som fattar beslut angående asylsökande och andra som riskerar tortyr eller förföljelse, måste ta hänsyn till synpunkter från organisationer som UNHCR.
Detta görs inte i Sverige idag. Till exempel går utvisningarna av eritreanska asylsökande stick i stäv mot UNHCR:s riktlinjer över skyddsbehövande.
Att de nordiska regeringarna ska följa UNHCR:s riktlinjer måste ändå anses som ett minimikrav.

Kom gärna och lyssna, diskutera och var med att underteckna ett öppet brev till myndigheterna.

Platsen är Immigrant-Institutet, Katrinedalsgatan 43, Borås

Välkomna!

Spårvagnar i Borås

Spårvagn: Stolligt eller visionärt?
En av visionerna i vår miljökampanj här i Borås är att satsa på spårbunden kollektivtrafik, det vill säga bland annat spårvagn.
En föråldrad teknik säger vissa, oflexibelt säger andra, dyrt säger den tredje; kanske det.
Framför allt handlar det om att skapa debatt och lyfta frågan om kollektivtrafiken upp på dagordningen här i Borås.
Men om man ändå på allvar betraktar formen, så kanske spårvagnen inte är helt uträknad i en modärn stad, trots anropsstyrning, gashybrider och biobränslebussar, utan kan i vissa fall snarare vara ett komplement.För att investeringarna över huvudtaget skall vara lönsam krävs det en stad av någorlunda storlek, och kan endast komma ifråga på rutter där man väntar en strid ström av resenärer.
Spårvagnar håller på att återetableras bland annat i Stockholm, men det sker även stora satsningar på spårvagnar runt om i Europa.

Historiskt har Sverige haft 13 städer som har haft spårvagn, inklusive Ulricehamn(!), medan det idag endast är tre städer kvar som har spårvagnar i drift.
Norrköping är en Stad som är i samma storleksordning som Borås och har en fungerande spårvagnsnät; där den är mycket uppskattad både ur miljösynpunkt men också för att den bidrar positivt till stadsbilden (man pratar om stadens identitet och själ).

Det som är karakteristiskt för spårvagnen är att kapaciteten, tur- och hållplatstätheten är hög men även komforten.
En annan fördel är att en spårvagn håller tre till fem gånger längre än en buss, samt är billigare i underhåll. Grovt omräknad behöver man minst tolv bussar för att få samma livslängd och kapacitet som en spårvagn.
En spårvagn med en ensam förare transporterar, jämfört med en buss, fyra gånger fler passagerare, önskar man öka kapaciteten så behöver man bara haka på en vagn till.
Det gör att kostnaden per platskilometer är lägre för spårvagn än för buss.

En annan positiv egenskap är att spårvagnen är eldriven som tillskillnad mot förbränningsmotorn, inte släpper ut några hälsofarliga partiklar eller avgaser, det vill säga är att föredra ur både miljö- och hälsoaspekt.
Och man får inte heller glömma de positiva estetiska egenskaperna spårvagnarna ger till stadsbilden.

Historiskt sett har det visat sig, att när man har infört nya spårvagnar, så har nya resenärer, oftast före detta bilister, tillkommit, inte sällan på grund av den höga turtätheten och den ökade komforten en spårvagn ger.

Borås är en stad som växer med över tusen personer per år och kommer att bli än attraktivare i och med Götalandbanan placering, och det finns ett stort underlag av människor vilka idag tar bilen, som skulle kunna ta kollektivtrafiken istället.
Vi bör tänka framåt och långsiktigt, och då kanske spårvagnar, fast de är dyra i investeringsskedet, inte är så dum ide ändå.
Det kan vara värt att utreda detta.
Vad tycker du?

Fler länkar:
Myter om spårvagnar

(Bilden är en fotomontage på Alégatan)

Småföretag och framtiden

Småföretag är Sveriges framtid. Innovation, nytänkande, entreprenörskap, goda arbetsförhållanden är egenskaper som kan tillskrivas många av de små företagen.
Företagande skall ses som en möjlighet för människor att förverkliga idéer, att kunna bidra till samhällsutvecklingen och skapa sysselsättning för sig själva och andra.
Småföretag är också de som är känsligast mot konjunktursvängningar och andra externa faktorer, som till exempel valutakurser, politiska beslut eller tillgång till utbildad arbetskraft.
Marginalerna är oftast små och många småföretag kämpar för sin existens.
Därför är det oerhört viktigt att värna om småföretagande och allt bör göras för att underlätta deras vardag.
Miljöpartiet har historiskt en mycket genomtänkt och klok politik för småföretagare, men misslyckandet ligger i, som jag ser det, i det mediala. Miljöpartiet har helt enkelt inte nått ut med budskapet, och få är det som känner till de förslagen miljöpartiet har lagt fram genom åren.
Nu försöker partiledningen återigen lyfta fram småföretagarna i rampljuset (bland annat i en artikel i dagens DN, som dock märkligt nog inte publicerats på webbsidan).

Några av förslag som lyfts fram är:

Sänkt arbetsgivaravgift, slopad arbetsgivaravgift för soloföretagare, reformera 3:12-reglerna, sänkt skatt för små forskningsintensiva företag, öppna för etableringskonton, nytt aktiebolagslag för små företag, avskaffad revisionsplikt för små aktiebolag, återställ förmånsreglerna, bättre kreditmöjligheter, subventioner för miljöteknik (inrätta branschprogram), inrätta statlig riskkapitalbolag inom energiområdet, stöd utvecklingen av kooperativa företagsformer, satsningar på kvinnors företagande, mer resurser för industriella utvecklingscentrum (IUC), återinför starta-eget-bidragen, fortsatta satsningar för entreprenörskapsprogrammen i skolan, genomför lärlingsreformen, skapa stabila villkor för forska och väx, förbättra trygghetssystemen för småföretagarna, ändra reglerna för A-kassa för egenanställda, återställ delvis förmånsrättsreformen och så vidare.


Efter regeringsskiftet har småföretagandet, återigen, hamnat i skymundan.
Att klimatet för småföretagare inte har bättrats, snarare försämrats efter maktskiftet, visar bland annat undersökningen som företagarförbundet har gjort.
Det är återigen dags att lyfta fram småföretagarna, och vi kan bara hoppas på att våra framtida samarbetspartners väljer att lyssna på det örat.

Luften vi andas

Med anledning av mitt blogginlägg tidigare, tar jag mig härmed friheten att publicera kåsörens Mats Lundegårds kåseri (pappers DN) om den förorenade luften i Stockholm.
Förlåt Mats, men jag tycker att ditt ”pip” är alltför viktigt för att ignoreras.


Förr behövdes det ingen kiosk
-------------------------------
Om jag tittar ut genom mitt fönster mot gatan kan jag se en liten kiosk som står parkerad vid trottoaren tvärsöver. Den är målad i en rätt trist beige kulör.
På dess tak sitter allehanda antenner och obegripliga instrument.
Denna kiosk har stått här i åratal. Den används för att mäta luftföroreningar där jag bor.
Jag antar att jag ska känna mig trygg när jag ser den. Jag ska förstå att Myndigheterna har koll.
Jag vet att Myndigheten har koll för då och då avger Myndigheten rapporter där det framgår att luften där jag bor stadigt blir allt giftigare. Gränsvärden överskrids regelbundet.
Kanske ser Myndigheten allvarligt på detta. Men med det verkar den låta sig nöja.
Och jag må skylla mig själv om jag nu valt att bo mitt i stan, förstås det.
Till det kan jag säga att när jag gjorde mitt val för snart trettio år sedan fanns ingen kiosk ännu helt enkelt för att luftföroreningarna var rätt beskedliga.
Det är andra som har valt åt mig att gasas ihjäl, framför allt stadens bilister – och förorternas!
Jag tror mig veta att nästan alla människor dör. Av det ena eller det andra. Och är det så att försynen anser att jag storkna och dö av luftföroreningar som stadens bilister anordnar så får jag kanske finns mig i det.
Dock ville jag avge ett litet pip innan jag ger upp andan (den lilla jag till äventyrs har kvar när det blir så dags). Detta pip vill jag rikta mot Mikael Söderlund, vårt moderata borgarråd med ansvar för gator och torg och, rimligen, atmosfären ovanför dess gator och torg.
Jag tycker att han skall utpekas som särdeles politiskt ansvarig för min död.
I ärlighetens namn tycker jag att hans föregångare på jobbet kan få en släng av sleven också han; problemen med giftgas i stan är knappast nytt sen i fjol. Fast söderlunds arroganta attityder när han talar om miljöproblemen i stan retar mig litet extra.
Nu vet jag fuller väl att stockholmarna valt Söderlund. De visste, eller borde ha vetat, vad han stod för och står för. Vi lever med resultatet av ett demokratiskt val.
Det är förstås det verkligt dystra. Att Söderlund är som han är kan jag leva med.
Men att Stockholmarna är så korkade och kortsynta när det kommer till trafik i stan, privat och kommunal, det är sorgesamt bortom det enkelt partipolitiska. Tycker jag.
Som det är ock är i den större bilden, förstås.
Jag undrar vad barnbarna skall säga när de ser tillbaka på hur bilindustri och bilism fick hållas i vår tid. Kostnaderna, ödeläggelsen och de dödliga partiklarna som stormar kring den lilla kiosken nedanför mitt fönster.

Al Gore en utsläppsbov?

Lyssnade på Thomas Idergard förra veckan när han gästade SVT:s morgonsoffa.
Att han öppet deklarerade att han inte tror på klimatförändringar var för många säkert ingen nyhet, och den åsikten respekterar jag.
Därefter gled samtalet osökt in på Al Gore, och hans korståg med den obekväma sanningen.
Argumentet som Thomas lade fram att Al Gore flyger jetplan runt om kring i världen, och är därmed inte betrodd att prata om miljöproblemen.
Detta (icke)argument har jag hört förr från olika håll.
Men vänta lite nu. Tiden är knapp, många människor, städer, länder måste besökas, alla metoder som står till förfogande måste utnyttjas. Politiska reformer tar tid.
Att ta båten eller tåget är en omöjlighet i sammanhanget, det är absurt att ens begära det.
Om tjugo människor förändrar sin livsstil efter varje föreläsning, eller om några politiker eller andra makthavare genomför reformer efter Gores besök, då är utsläppen jämförelsevis – för att använda Idergards egna ord- en piss i Mississipi.

Stöd demostranterna

Visa ditt stöd för demostranterna i Burma genom att skicka ett vykort med blommotiv till den burnamesiska generalen Than Shwe, uppmanar bland annat Amnesty.
Att överlämna blommor till någon är en freds- och försoningsgest enligt burnamesisk tradition.

Adressen är:
Senior General Than Swe
Chairman of the SPDC
Ministry of Defence
Naipyidaw
Division of Mandalay
Union of Myanmar (Burma)

För att få lite hjälp på travens så har Amnesty tagit fram ett brevförslag:

"I respectfully urge the Myanmar authorities to respect the right to freedom of opiniion and expressionm and to not use force against epaceful protests. I also appeal for the immediate and unconditional release of Aung San Suu Kyi and all other political prisoners in Myanmar."

Yours respectfully,
XXX


Problemen i Burma måste lösas på fredlig och diplomatisk väg, allt annat vore oacceptabelt.
Men det finns, dock inte helt oväntat, krafter inom borgerligheten som förespråkar en invasion.