FRAktivism

Imorgon drar det ”Mänskliga Internet:et” igång i Göteborg. Läs mer om detta på Christopher Kullenbergs blogg. Synnerligen ett mycket kreativt och intressant experiment.

Flumskolan på reträtt

Jag håller med pedagogen Mats Olsson om att det är synd att det faktum att Björklund(fp) manipulerat med statistik inte har uppmärksammats tillräckligt i media.
Björklunds flumskola finns inte på riktigt (med risk att låta lika dogmatisk) – men ett ständigt upprepat budskap blir så småningom en befäst sanning; vilket Björklund säker inte är helt omedveten om: hans politiska fundament bygger trots all på smutskastning av den Svenska skolan. Björklunds hemmasnickrade pedagogiska teorier parat med manipulerad statistik spricker som Troll i solskenet vid en djupare granskning, vilket radioprogrammet ”Kris i Skolan” så elegant visar.
Nu slipper kanske Tomas Eriksson emigrera från Sverige.

Moderaterna på procentjakt

Det är en sällsynt märklig soppa moderaterna kommer med på DN-Debatt idag. Man får intrycket att moderaterna är på procentjakt; Billström, Kristersson och Svantesson tycks spela på förutfattade meningar och populism.

När moderaterna skriver:

”Tydligast är den kravlöshet som accepterar att arbetsföra människor [..] under långa perioder lever på bidrag i stället för att fullt ut ta ansvar för sin egen försörjning”

Vad menar Billström med kravlöshet? Man kan avfärda den frågan med att påstå att ”Det vet ju alla hur kravlösa vi är!”. Det duger inte. Skall Billström påstå någon sådant så måste det finnas fog för detta. Att man får socialbidrag bara sådär utan vidare är en myt; en myt som är både seglivad och allmänt spritt. När man söker socialbidrag (jag är övertygad om att de flesta tycker detta är förnedrande och emotionellt jobbigt) så ställs det motkrav: man måste stå till arbetsmarknadens förfogande och ta de jobb som erbjuds. Problemet är att det sälla erbjuds några jobb: moment 22.
Naturligtvis finns det folk som fuskar – att tro annat vore att vara mer än lovligt naiv – men att därifrån dra slutsatserna (implicit påstå) att invandrare – som grupp – inte gör rätt för sig och lever ett kravlöst liv på socialbidrag är lite väl magstarkt.

” lyckas vi inte bättre än i dag att se till att alla som flyttar till Sverige både försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället [..]”

Naturligtvis skall man respektera grundläggande regler i samhället -- det gäller alla samhällsmedborgare. Men det är högst olyckligt att moderaterna målar upp en nidbild av invandrare [som grupp] som struntar i samhällets regler. För är inte det som implicit antyds?

Citaten är lyfta ut sitt kontext och det finns vissa stycken som är vettiga (som t.ex. att många invandrare inte får chansen på arbetsmarknaden), men jag kan inte komma ifrån att hela debattartikeln har någon unket över sig.

Hårdare tag! ropade han och sköt myggan med hagelbössan.

[Updatering]
Maria Ferm och Anders Wallner, skriver också om detta.

En dag på Hönö

Hönö kommer till mig, civilisationens röst hamnar på hörbarhetens avstånd; vindens mjuka beröring blandas med havets dova brus uppburen av syrsornas sångsvall. Jag sätter mig – betraktar –– havets vidder utmanar horisontens skenbara gräns – vegetationen bildar en tavla ledsagad av klippornas böljande former. Jag öppnar min termos och häller upp en kopp ångande varm kaffe – framför mig reser sig stenen, välkomnande, den uråldrige, gråblå, böljande och mjuk, formad av vind och saltmättat vatten, mossbeklädd och vis av ålder.
-- jag njuter av solen, låter mig bestrålas -- den offrar sitt liv för mig, oss. – vi har inte bråttom – insuper varandra – löser upp gränser. Jag tar långsamt på mig klätterskorna – betraktar – låter den berätta – gestalta sin form – sin historia. Jag lägger mig nedanför stenen och blundar – lyssnar in – bygger stenen i mig och låter stenen göra detsamma: en evighet förflyter. Jag reser mig upp, känner på den varma mossbeklädda uråldrige ytan och låter stenen lyfta mig upp en bit – jag är stenen och stenen är mig; vi flödar genom varandra. Jag stannar upp så även stenen, vi njuter av solens värmande strålar, känner den skapande naturen och fylls av ro: det är inte bemästrandet, övervinnandet, toppen som är det viktiga; det är samhörigheten – delaktigheten, vägen som är det väsentliga. Jag klättrar långsamt ner, sätter mig och låter stenen vila.
Jag tar en kopp kaffe – betraktar – låter mig genomströmmas av alltet som ett öppet kärl i vindens välde – blir ett och allting. Jag är nöjd och låter stenen, stenarna, havet, Hönö lämna mig; jag lämnar Hönö, på ett sätt men inte på ett annat; lite rikare -- med ett leende på läpparna.

NATO [paw rihk-titt]

Ryska björnen är tydligen klarvaken – och [den] konstaterar – yrvaket: det vore väl trevligt att utöka sitt territoriella revir; den Svenska honungen smakar gott – konstaterar björnen, ty precis som gräset är grönare, smakar honungen alltid bättre på andra sidan. Vi måste gå med i NATO skriker många från borgerligt håll! Skydda våra kupor! Ledarsidorna pumpar ut masspropaganda om hur farlig den ryska björnen ter sig (och visst vore det väl ifall vi gick med i NATO). Se bara på Tjeckoslovakien, ropar de, se hur det gick - ”de var ju vänner”.

Oseriöst inlägg, i know, men jag är så hjärtligt trött på allt NATO-snack om att hur väl det vore ifall vi gick med i NATO; jag skulle vilja ha svar på tre frågor:


1) På vilket sätt kommer ett NATO-medlemskap bidra till en säkrare värld?
2) Finns det något reellt [paw rihk-titt] hot mot Sverige?
3) Varför är det mest borgerliga politiker och opinionsbildare som vurmar för NATO?

Vill också rekommendera inläggen av Göran Greider och Birger Schlaug.

Rusta upp skolan!

Många av Sveriges skolor lider av akuta brister när det gäller skolmiljön - skicket som många lokaler, klassrum, grönområden och gymnastiksalar befinner sig i är minst sagt bristfälliga. Det är inget snack om att detta påverkar lärarnas och elevernas välbefinnande och prestationen negativt. Kostnaden att rusta upp skolorna – och i en förlängning anpassa lokalerna enligt de pedagogiska önskemålen – kan inte kommunerna klara av på egen hand utan att få tillskott av statliga medel. Skolminister Jan Björklund visar återigen på okunskap (eller visar sig på den styva linan) genom att helt lakonisk slå frågan ifrån sig och hävda att ”den som har ansvar för skolan måste ju också stå för finansieringen” och vidare ”om man kan söka pengar från staten kommer ju alla att göra det och på så sätt att krypa ifrån sitt ansvar”.

Men hey, det är ju inte det som det handlar om. Upprustningen kräver ett nationellt ansvar och övergripande finansiering; en rikstäckande plan för att rusta upp våra skolor och skapa en god arbetsmiljö för våra lärare och goda pedagogiska förutsättningar för våra elever. Man kan säkert skylla mycket på kommunerna samt hävda att de inte tagit sitt ansvar, men faktumet kvarstår och vi måste vara pragmatiska.

Det underlättar inte heller att regeringen kraftigt skurit ner anslagen för arbetsmiljöverket: vilket har lett till att den professionella hjälp – som skolor åtnjöt innan – inte kan erhållas enligt samma frekvens.

Några övergripande skolpolitiska tankar som tangerar ämnet (även lokalernas(omgivningarnas) betydelse).

Birger Schlaug skriver också om detta.

Rörelse och aktivhet

Allt är möjligt, allt kan hända. Framtiden är så öppen att det varken är önskvärt eller möjligt att skapa sig en färdigsnickrad livsfilosofi. Då skulle vi stagnera. Filosofi börjar med förundrar och slutar med förundran – djup förundran. Därför vi betrakta livet och tillvaron som en ström. Och det är känslorna som sätter ett liv i rörelse. Känslorna aktiverar dig under livets gång och ger motivation till handlingar och förändrade hållningssätt. [..]…livet är en slags ström, inte solida saker som flyter i en ström. Jag träder inte ner i floden, såsom den grekiska, försokratiska filosofen Herakleitos tycks se det. Jag är floden.

Ur "Livsfilosofi", Arne Naess.

Grön materialism?

För er som är intresserade av grön ideologi eller av filosofi i allmänhet, vill jag passa på att tipsa om en grön idédebatt som äger rum på Karl Palmås blogg (del1, del2). Inläggen syftar till att bredda den ideologiska debatten och koppla den gröna ideologin till kontinentalfilosofin med utgångspunkt i filosofer som Gilles Deleuze, Bruno Latour, Felix Guattari och Manuel Delanda. Man kan se detta som ett försök att bygga vidare och vitalisera den flödesontologiska traditionen (uppfattar verkligheten som flöden) som har sin utgångspunkt i filosofer som Lucretius och Spinoza. Är vi på väg mot en ekologisk materialism? Och på vilket sätt kan den hjälpa oss att förstå vår omvärld? Statsvetaren Jane Bennett:

” Drawing upon Spinoza, Deleuze, Bruno Latour, and Manuel DeLanda, this essay explores the recalcitrance and moments of vitality in nonhuman things. It seeks to give expression to this "thing-power" or capacity of (not-specifically-human) materials to provoke and alter human actions. Thing-power materialism is offered as a competitor alongside the historical materialism of Marx and the body materialism of feminist and cultural studies. I figure materiality as a protean flow of matter-energy, and figure the thing as a relatively composed form of that flow. I try to describe the energetic forces that course through humans and cultures without being exhausted by them. The second part of the essay considers challenges posed by Adorno's philosophy of "nonidentity." For Adorno, a materialism like mine, which fleshes out an ontological imaginary of things and their powers, can be nothing but a flight of fancy that fails to respect the inherent obscurity of the thing. In response, I defend my "naive realism" for its more acute ability to bring thing-power to light. I conclude by considering whether greater sensitivity to thing-power can induce a stronger sense of ecological responsibility.”

Rädda trägårn!

Man kan ställa sig frågan vad det är som ger en stad dess speciella karaktär, vad skapar trivsel och trevnad? Frågan är naturligtvis svår att svara på då våra upplevelser är högst personliga. God stadsplanering och gott om grönområden ligger utan tvekan som grund för trivsel. Samtidigt kan nog många hålla med om att det i grund och botten handlar om positiva upplevelser. Upplevelser som tilltalar våra sinnen och eggar vår fantasi: historiska byggnader, gamla hus, arkitektoniska hugskott, unika inslag i stadsmiljön, det storslagna, det lilla, det estetiskt tilltalande. Det kan handla om byggnader och artefakter som har en unik historia - de har en berättelse - en poet eller en konstnär skulle drista sig till att dessa föremål är besjälade; de berikar staden.

Man kan med en viss nostalgi konstatera att 60- och 70-talets hårdföra politik inte tagit hänsyn till dessa värden: vilket lett till att merparten av Sveriges städer blivit likriktade till utseende och utformning. Många unika och gamla byggnader har i Borås fått gå samma öde till mötes, vilket gör att vi måste förvalta och vara rädda om de byggnader som är kvar.

En sådan byggnad är restaurang Trägårn. Byggnaden - belägen nedanför Krokshallsberget i närheten av järnvägsstationen - utmärker sig genom sin unika arkitektoniska utformning. Byggnaden i sig är en sekelskiftsbyggnad i trä och påminner både till det yttre och till det inre om en alpstuga.

Trägårn har bedrivit krogverksamhet sedan 30-talet, och har under det sista decenniet satt Borås på musikkartan. Trägårn blev för några år sedan av flera artister utsedd till Sveriges bästa rockklubb och har fått mycket beröm för sina lokaler, som enligt flera artister skapar en känsla av närhet till publiken. Klubbar som Kashmir, Lyckliga Gatan, Bättre än igår, Soulclash, Shanty Town, Club Epsilon med flera har bokat upp åtskilliga utmärkta artister genom åren vilket har berikat kulturlivet i Borås.

Trägårn är förövrigt det enda stället i Borås där det går att dansa eller lyssna till alternativmusik, vilket gör klubben till en unik mötesplats för människor som delar ett genuint musikintresse. Därför tycker jag – och många med mig – att det är extra beklämmande att skyddet för byggnaden förmodligen kommer att hävas i det nya planprogrammet. Vilket i sämre tider kan innebära att ägarna väljer att riva byggnaden och uppföra lägenheter eller något annat kommersiellt mer gångbart. Vilket vore ytterst olyckligt – för kulturlivet men också för Borås som stad. Trägårn är mer än en byggnad, därför duger inte argumentet att det räcker med att flytta verksamheten till ett annat ställe.

Trägårn är ett stycke historia, arkitektur och kultur. Trägårn är en del av Borås. Jag skulle vilja avsluta med ett tänkvärt citat av stadsmiljörådet och en vädjan till att skyddet skall kvarstå planprogrammet:
”Staden är vårt äldsta konstverk, ett konstverk som hela tiden förnyas. Staden är också vårt gemensamma vardagsrum. Vi har fått staden av våra förfäder och skall överlämna den till våra barn och barnbarn”.

// Debattartikel skickad till Borås Tidning

Svar på tal

Att vi behöver fler järnvägar, bättre kapacitet och snabbare tågförbindelsen kan väl få förneka. Moderaterna är de enda som fortfarande är skeptiska till järnvägssatsningar medan resten av alliansen sakteligen börjar tina upp i frågan. Miljöpartisten Annika Hirvonen ger svar på tal. Jag kan glädjande konstatera: vi har många fantastiskt duktiga politiker.

Trivselformel

"Många äldre människor har en stor förmåga att tackla problem på rak arm och att se vad som är viktigast i tillvaron. Många unga och medelålders människor inser detta sent för att de inte tar sig tid till att sätta allvarliga frågetecken vid sina prioriteringar. Det avgörande är inte exakt vad man använder sin tid till, det viktiga är på vilket sätt man engagerar sig, och vilken kraft man lägger ned i det. Levnadskonst är att kunna hålla på med små saker på ett stort sätt. Jag vill lansera en "trivselformel" som visar hur livet alltid kan visa sig vara acceptabelt, trots all smärta, så länge vi glöder för det vi gör."

Citatet är ur filosofen Arne Naess bok "Livsfilosofi". Det är naturligtvis vanskligt att försöka reducera sådana begrepp till matematiska formler; men som metafor kan det tjäna som ett intressant exempel. Rätt så självklart tycker säkert somliga -- men ändå lite tankeväckande.

FN-förbundet kritiserar Sverige

Svenska FN-förbundet riktar skarp kritik mot Sveriges flykting- och minoritetspolitik i en rapport som släpptes idag. Rapporten lyfter fram flera viktiga problem som många utsatta grupper, däribland Samer, Romer, invandrade kvinnor, papperslösa flyktingar och muslimer, upplever i sin vardag; för flera utsatta grupper blir situationen i landet allt sämre eller oförbättrad konstaterar rapporten.
Bland annat lyfts fram förhållanden för papperslösa flyktingarna och det faktum att Sverige, tillskillnad från de flesta andra länderna i Europa, nekar dem vård. Rapporten är konstruktivt utformad där varje kritisk artikel åtföljs av rekommendationer och åtgärdsförslag. Och jag hoppas innerligt att migrationsminister Tobias Billström (m) tar till sig innehållet i rapporten.

Att situationer för flyktingar och asylsökande i Sverige har försämrats avsevärt de senaste åren råder det ingen tvekan om; framförallt är det diverse frivilligorganisationer samt Svenska kyrkan som har slagit larm om missförhållandena. Traditionell media tiger, vilket har lett till att allmänheten och politiker sällan får reda på missförhållandena.

Vill du göra din röst hörd (eller få reda på hur flyktingpolitiken ser ut på verkstadsgolvet) så är du välkommen att att ansluta dig till asylgruppsmötet (OBS! politiskt oberoende gruppering) på onsdag 18.00, Magasinsgatan 10 (4tr). Bland annat skall vi försöka anordna en hearing, den 22 november, där olika organisationer, politiska partier, jurister, journalister och tjänstemän bjuds in till diskussion om flyktingpolitiken.

Se tidigare inlägg i samma tema.

Vissa frågor engagerar

Borås är en av de olyckliga städerna som genomborras av en motorväg (Riksväg 40) som klyver staden i två delar. Hastighetsgränsen, som tidigare var 90km/h, har nu sänkts till 70 km/h på den sträcka som går genom centrala Borås; detta har lett till massiva protestströmmar.
Det finns flera uppenbara nackdelar med att ha en motorväg som går genom tätbebyggelse: buller och utsläpp. Kopplingen mellan buller, miljö- och hälsofarliga utsläpp och hastigheten på förbränningsmotordrivna fordon, är vetenskapligt underbyggd. En sänkning av hastigheten med 20 kilometer i timmen tjänar alla invånare på:

Buller
Cirka 1.5 miljoner människor är i Sverige utsatta för vägtrafikbuller; det finns en direkt koppling mellan bullerexponering och försämrad hälsa och sjukdom. Att sänka hastigheten på vägarna är ihop med fasadåtgärder, bullerskärmar och anläggandet av tyst-asfalt några effektiva åtgärder för att komma tillrätta med bullret. Ambitionen att minska antalet bullerdrabbade regleras både på den nationella nivån men också av Borås Stad antagna miljömål. Man kan också konstatera att antalet bullerdrabbade ökar och kommer att fortsätta öka enligt prognoserna; vi kommer inte att nå miljömålen i detta fall.

Utsläpp
Ökad hastighet leder ovillkorligen till förhöjda utsläpp av både partiklar och hälsovådliga kolväten (Se tidigare inlägg). Däremot är sträckan där hastigheten sänkt till 70 km/h är så pass kort (runt 3-4 km) att jag är tveksam till de positiva effekterna när det gäller utsläppen av aromatiska kolväten. Men däremot kan partikelhalten minska något vilket är oerhört positivt. Även dessa faktorer regleras på den nationella och lokala nivån via miljömålen.


Man kan konstatera att det är högst olyckligt att det går en motorväg genom staden. Men man kan också konstatera att alla åtgärder som kan göras för att öka livskvalitén och välbefinnandet för våra invånare -- är högst eftersträvansvärda.
Protestströmmarna och upprördheten tror jag delvis beror på beror på att kommunen varit dålig på att kommunicera ut det positiva budskapet. Att enbart säga att åtgärden är ett led i att skapa ”bättre intryck av stan” duger inte.

Bloggutmaning

Semestern är slut för i år – likaså bloggpausen. Semestern har varit underbar, vädergudarna har onekligen varit generösa i år. Batterierna är laddade, humöret är på topp men lite vemodigt är det trots allt. Jag börjar med att anta Johan Hellström:s bloggutmaning.

Fem saker som finns på din Att-göra-lista (idag).

1. Sätta pyr på jobbentusiasmen (jobba).
2. Spatsera ner till bok-antikvariatet och köpa fler böcker av Alexander Solsjenitsyn.
3. Skriva en debattartikel till lokalblaskan (samvetet gör sig påmind).
4. Se på en någon skön rulle tillsammans med min fru och svägerskan som är på besök.
5. Bli lite mer förvirrad och låta sig fascineras av Spinoza:s tankar (Dvs. läsa en bok).

Vad gjorde du för tio år sedan?

Jag bodde i en ”etta” på 54 kvadrat i ett litet samhälle utanför Falun och gick på naturvetenskapliga programmet. Under den tidsperioden tränade jag väldigt mycket styrketräning och pysslade med klättring, närmare bestämt ”Bouldering”. Den omfattande styrketräningen ledde till att jag åt kopiöst med keso, drivor med tonfisk och drack en till två liter mjölk om dagen: vilket, sett i backspegeln, ter sig smått absurt. Ja, nyttigt var det sannerligen inte. Året 98 får gå till historien som ett skadedrabbat år: jag drog armbågen ur led i en brottningsmatch samt fick seglivad slemsäcksinflammation i vänstra axeln efter att ha ramlat olyckligt med en snowboard.


Ställen du bott på?

I Estland: Tallinn (fyra olika ställen), Kejla, Palmse, Tilsi och Kiisa. I Sverige: Härnosand, Kristineberg, Jörn, Rosfors, Falun (två olika lägenheter), Övertänger, Enviken (två olika lägenheter) och nu sist i Borås

Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
(Sådana frågor riskerar att bli politiskt korrekta, men men…)


1) Köpa en massa skog och skyddsvärd natur (både inhemskt och i utlandet) för att kunna bevara den biologiska mångfalden.
2) Starta en stiftelse som kan ligga till grund för att kunna förverkliga kreativa idéer (det kan gälla kultur, teknik, konst, miljö, forskning, stöd till humaniora eller litteratur).
3) Stödja diverse frivilligorganisationer (dvs. skänka pengar till bättre behövande).
4) Köpa mig ett litet antikvariat alternativt starta en bokcafé.
5) Pyssla med mikrolån i utvecklingsländerna.


Jag utmanar i min tur Rastlös Rotlös, Sindet Rödebäck, Alexandra Magnusson, Evelina Wahlqvist , Kamferdroppar, Johanna Falk.

Regler: Posta reglerna först. Svara på alla frågor. Skicka vidare utmaningen till sex andra bloggare. När du postat dina svar, berätta för den som utmanade dig.