Gårda, en urban raritet

Jag har tidigare lagt fram några argument för varför vi skall vara rädda om våra gamla byggnader. De är, som sagt, viktiga biotoper inom våra ömtåliga urbana ekologier. Ett talande exempel på den urbana mångfalden, är det anrika bostadsområdet Gårda i Göteborg. Därför är det extra beklämmande att den politiska majoriteten i Göteborg lutar åt att riva delar av denna urbana miljö: rivningen (eller planerna på rivning) motiveras via ett antal argument, varav några är skenargument – vilket jag snart kommer att återvända till. Ett av argumenten, som ofta hörs, är det undermåliga luftkvaliteten; ett annat argument är att Svenska mässan måste få utrymme att växa – stora delar av Gårda får då göra plats åt parkeringsplatser (!). Att riva Gårda (eller stora delar av området) – där det idag bor människor och där en mångfald av kreativa kulturyttringar frodas – vore oerhört olyckligt för hela den Göteborgska urbana ekologin, för de enskilda individerna som bor och verkar i området, men inte minst för de kommande generationerna. Våra barn och barnbarn, kommer istället för ett berättande urbant minne, möta ett stumt, asfalterat och flackt billandskap. Alternativet att riva området och att ersätta det med parkeringsplatser för att Svenska mässan skall kunna breda ut sig, är fjärran från det gröna tänkandet, som jag ser det. Vi borde snarare vårda ömtåligt våra urbana rariteter: odla en diversifierad mångfald av urbana uttryck. Vi borde också ta lärdom av den extensiva rivningsivern på 50- och 60-talen – vilket med dagens ögon ter sig som någonting oerhört främmande och märkligt. Alternativet borde vara en fullständig upprustning – kanske en fusion av gammalt och nytt; men absolut inte en rivning. Bevara gårda!

Evelina Wahlqvist skriver:

”Då skulle man kunna välja att behålla de gamla charmiga Gårda-kvarteren som en livgivande kontrast till de nya bostäder och kontor som byggs i området. Förutom de äldre husens karaktär så fyller de viktiga funktioner för staden: Gammalt = billigt = utrymme för det som är ungt och [ännu] icke-kommersialiserat. Till exempel unga studenter som saknar boende i staden, eller unga verksamheter som saknar billigt utrymme… Vi vet detta av historisk erfarenhet; i gamla utrymmen odlas nya idéer. Och där frodas de tills de naturligt växer ur sina gamla lokaler och ger utrymme för ytterligare något nytt…”

Dessutom Skriver Emmali Jansson:

”Jag tänkte osökt på ett annat gammalt textilfabriksområde som med hjälp av lite renovering och ombyggnation blivit ett kreativt center, nämligen M50 i Shanghai som numera rymmer akritektkontor, galleri, ateljéer mm.Förhoppningsvis kan dessa goda exempel leda till att vi mer och mer inser att rivning inte är en lösning, utan att det funkar bra med lite omarbetning.”

Jag ska återkomma med mer tekniska argument om luftkvaliteten kring Gårda.

Läs även Evelina Wahlqvist, Johan Karlsson, Karl Palmås, Jimmy Sand, Eva Obenius,Johannes Åsberg, Yimby eller krönika i GP.

[Uppdatering]
Mats Berglund (MP) joinar debatten.

Tidigare media och diskussioner kring ämnet (Tack Eva):

GP Krönika 090529 "Miljöpartiets dilemma
Evelina W 090529 "Gårda mot bilfolket"
Jimmy S 090529 "Gårda – en urban ekologi?"
Kalle P 090529 "Bloggbävning om Gårdagate"
Mothugg (Johan K) 090529 "Gröna grävskopor mot Gårda"
Johannes Å 090529 "Miljöpartiet och Gårdagate"
YIMBY GBG 090528 "Gårdagate"
YIMBY GBG 090527 "De gröna och Gårda"
Bevara Gårda 090526 "Pariserhjulet och Gårda i det politiska spelet"
Heiti E 090428 "Husets minne och de urbana ekologierna"
Metro 090407 "De kämpar för Gårda"
YimbyGBG 090331 "Gårda"
GP Debatt 090330 "Låt Gårda bli ett kreativt centrum i framtiden"
GP Krönika 090317 "Viktigt bevara Gårda"
GFT 090321 "Att rivas eller inte rivas – det är frågan för Gårda"
YIMBY 090227 "Göteborg behöver både Mässan och Gårda"
GT 090302 Debattartikel av Artister mot rivning "Svenska Mässan och Gårda kan vara goda grannar"
Bevara Gårda 090218 om Svenska mässan och Gårda
YIMBY 090213 "Yttrande om Södra Gårda
Nätverket Bevara Gårda
090130 Svenska byggnadsvårdsföreningen säger om Gårda "Invändigt och utvändigt i gott skick"
GFT 090416 "De boende försvarar husen i Gårda"
SR 090114 "Många vill bevara Gårda"
Metro 090114 "1 400 protester mot Gårdarivning"
Jacob 090112 "Veckans teckning - stoppa rivningen av Gårda!"
Stadsbyggnadskontorets programsamråd 081119-090113 där det i konsekvensbeskrivningen sägs (om förändringsförslaget) att "trafiken i anslutning till området ökar något."

Grisigt är ordet

Nyligen skållades ett antal grisar till döds, både i Sverige och Finland; då hette det stress på arbetsplatsen. Nu visar flera rapporter på att Danska grisar vanskötts i stor omfattning. Grisar misshandlas, stressas, packas tätt, hålls instängda inomhus, nedsmutsade av avföring, angripna av sjukdomar – där de sen, oftast i förebyggande syfte, pumpas full med antibiotika. När Torbes Paulsen, som är ordförande för Danmarks svinproducenter, sen säger att ”du skall inte tro att jag har 1700 suggor här ute för att de är söta djur som jag skall klia bakom örat. Jag har dem för att jag skall tjäna pengar på dem”, så visar detta på ett ofattligt kallsinne över djurens väl och ve.

Det hade varit rätt enkelt att skylla på den kapitalistiska effektivitetsfilosofin– men det handlar lika mycket om värdegrundfrågor: djuren ses enbart som ett objekt utan några som helst kapacitet för känslor - enbart råvaror i en produktionskedja. Detta är storskalighet och vinstmaximering när det är som sämst. Dessutom är den tragikomiskt att Torbes hänvisar till kliandet bakom örat, då det sägs att grisar njuter oerhört mycket av detta.

Bedrövligt är ordet. Lagstiftningen måste bli tuffare på EU-nivå, ursprungsmärkningen bättre, men inte minst är det upp till konsumenter att ställa etiska krav.

Så nästa gång: skall man köpa den billiga grisen i säcken, eller satsa på Svenskt kött (helst ekologiskt och närproducerat om det finns)? Eller varför inte byta ut Grisen mot ett vegetariskt alternativ varannan gång?

Birger Schlaug och Alex Lindskog skriver också om detta.

[Updatering 27 Maj]
Professor Bo Algers, vid landbruksuniversitetet, uttalar sig om de Svenska grisarnas situation.

Grön EU-politik

De grönas valmanifest inför EU-parlamentsvalet; korta och enkla punkter som ger en fingervisnings för vad MP vill driva för politik på EU-nivå.

att EU ska bli en föregångare i världen och börja föra en ansvarsfull klimatpolitik med mål om att utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 80 procent till 2020

att Sverige och EU ska vara pådrivande för att en ny global klimatöverenskommelse ska kunna träffas hösten 2009

att framtida klimatpolitik ska bygga vidare på befintliga internationella instrument såsom klimatkonventionen, Kyotoprotokollet och EU:s utsläppshandel samtidigt som nya instrument utvecklas

att klimatpolitikens befintliga instrument och åtaganden kompletteras med moratorium mot prospektering efter oexploaterade olje-, kol- och naturgaskällor

att EU:s miniminivåer för miljöskatter och miljöavgifter höjs och byggs ut, att beslut ska kunna ske med kvalificerad majoritet och att skatterna hanteras av medlemsstaterna

att alla olika EU-program, strukturfonder och kreditinstitut, exempelvis Europeiska investeringsbanken (EIB), ska ha tydliga klimatkriterier till grund för sina beslut

att EU snarast avskaffar de direkta och indirekta subventioner av brunkol, torv, olja, kärnkraft, naturgas och skiffer som finns i dag

att Euroatomavtalet underställs svensk lagstiftning även om vi antar Lissabonfördraget

att den i Miljöbalken fastställda kommunala vetorätten att neka uranbrytning hävdas inom EU gentemot Euroatom och andra intressen

att kärnkraften avvecklas och att varje enskilt land ska ta hand om sitt egenproducerade kärnavfall

att en flygskatt införs i EU samt att EU verkar för en global skatt på flygbränsle

att EU:s transportpolitik inriktas på att modernisera och standardisera järnvägsnät och sjötransporter i stället för motorvägar och flygplatser. Integrationen mellan olika transportslag ska förbättras och biljettsystemen samordnas för att minska klimatpåverkan och höja effektiviteten

att miljö, hälsa, sociala och lokala hänsyn ska ingå i EU:s upphandlingsregler så att det exempelvis blir möjligt att, som en del i den offentliga upphandlingen, minimera transportbehoven

att EU:s jordbrukspolitik inriktas på att allt jordbruk och all djurhållning ska vara kretsloppsanpassad och ekologisk och därmed långsiktigt hållbart samt inte missgynnande av länder i övriga världen

att djurskyddet inom EU stärks

att klimat- och miljöpåverkan från jordbruks- och livsmedelssektorn ska minska, genom bland annat en minskning av konsumtionen och produktionen av kött inom EU

att jordbruket ska vara fritt från genetiskt modifierade organismer (GMO)

att EU:s regler för livsmedel ska utgå från ett främjande av miljö, hälsa och social hållbarhet och att märkningen av livsmedelsinnehåll skall vara tydlig

att enskilda länder ska tillåtas ställa hårdare krav än de krav EU har på konsumentinformation om produktinnehåll, på sociala och etiska kriterier samt på vilka produkter som får saluföras

att medlemsländer ska ha rätt att ställa högre krav ur miljö- och hälsosynpunkt än de EU beslutar om

att EU på bred front ska agera för att rädda Östersjön

att EU:s fiskepolitik ändras så att fisket anpassas till arternas och ekosystemens fortlevnad och att enskilda länder ska ha rätt att införa fiskestopp eller ha lägre kvoter av tillåten fångst än de EU fastställer

att EU:s strukturfonder ska användas för socialt och ekologiskt hållbara ändamål

att EU:s fiskeriavtal med fattiga länder ska omförhandlas så att de inte konkurrerar ut det lokala fisket eller leder till överfiske

att kemikalieanvändningen inom EU kraftigt minskas

att EU:s kemikaliepolitik ytterligare ska skärpas och även omfatta utsläpp till vatten av kemikalierester och medicinrester

att EU verkar för ett miljöriktigt omhändertagande av elektronikavfall

att EU:s energipolitik ska inriktas på kraftiga satsningar på koldioxidneutrala energikällor som vind, sol och vatten.

Kulturella ekologier

Betraktelsen av kulturlivet som en levande trädgård där dagens plantering och odling kan ge upphov till de vackraste blommor imorgon, inte bara här men också med vinden spridda frön till andra platser och andra hjärtan.

Evelina Wahlqvist, "Parlören – En ordbok för icke mätbara värden", s. 47-49

Kulturens ekosystem kan jämföras med jordens övriga ekosystem. Det är en intrikat väv av stora och små kulturer, konstformer och uttryck. Ekosystemet lever och växer och nya arter kommer fram. Men om man skadar ekosystemet, genom att ta bort eller strypa mindre aktörer som kan synas oviktiga i den stora helheten, begår man misstag. Alla sorters kulturformer och uttryck är viktiga för hela ekosystemets hälsa och hållbara utveckling! Den som tror att man kan rensa bort allt som är för smalt, för experimentellt, för nytt eller för traditionellt, och enbart odla för masskonsumtion är helt enkelt dum.

Martha Westin, Ibid.

Dessutom frågas det hos Evelina, om huruvida man kan analysera makt i det ekologiska perspektivet (eller det systemteoretiska om man så vill). Inlägg kommer om detta snart.

Maria for president!

Maria Wetterstrand, som deltog i gårdagens partiledardebatt - har minst sagt fått positiv respons från politiska förståsigpåare; kopierat från Jakob Dalunde:

Mats Knutsson:

Göran Hägglund kom bort under långa avsnitt. Sahlin hade svårt att ta sig in ibland. Ohly och Wetterstrand var på hugget.

Johan Sjölander:

Visst, det kunde ha varit mer EU men jag tycker ändå det var en helt ok debatt. Guldstjärna till Maria Wetterstrand.

Brit Stakston:

Wetterstrand var den enda som väckte någåt slags intresse – visade lite passion och engagemang vid ett par tillfällen.

Eva-Lena Jansson:

Jämrans vad vass Maria Wetterstrand är!

Peter Högberg:

Maria W sätter huvudet på spiken då hon pekar på att borgerligheten nu tar efter vår miljöpolitik dock light

Nikke Lindqvist:

Ingen av partiledarna (utom möjligen Wetterstrand) var det minska övertygande kring integritetsfrågorna.

Niklas Swedenborg:

Fullträff av Wetterstrand detta om att fildelning och upphovsrätt inte var med i kulturutredningen.

Johan Larsson:

Wetterstrands friårsförslag tycker jag verkade vettigt.

Marta Axner:

Äntligen nån som pratar om investeringar, heja Maria Wetterstrand.

Anders Löwdin:

Maria är en stjärna. Det måste jag ändå säga…

Och nu kommer kommentarer i  media:

Lena Mellin i Aftonbladet:

Vad Maria Wetterstrand visade i går, och som de andra misslyckades med, är att hon kan uttrycka sig så att folk förstår vad hon menar. Hon var konkret.

Alliansens arbetslinje vilar på att skatten på arbete sänks. För att ha råd med det har annat försämrats, exempelvis a-kassa och sjukförsäkringen.

I Wetterstrands mun låter det så här:

– Att det ska löna sig att arbeta betyder med er politik att det ska kosta att vara arbetslös eller sjuk.

Enkelt. Men begripligt.

DNs ledarredaktion:

Bäst i klassen var denna gång Jan Björklund (F) och Maria Wetterstrand (MP)

(…)

Maria Wetterstrand var klar och redig. När Fredrik Reinfeldt ville ha besked om hur mycket av skattesänkningarna som vänsterledarna ville ta tillbaka och för vilka, var Wetterstrand den enda som gav ett klart besked. Skatterna ska höjas för dem med en månadslön på 30.000 kronor eller mer. Det var, enligt Wetterstrand, de som ”tjänar allra mest”.

SvD ledarredaktion:

Om Alliansen tog hem en förvisso ganska jämn match mellan blocken så var det Maria Wetterstrand som lyste klarast på oppositionens planhalva med stringenta resonemang och begripliga invändningar. Hon är dessutom den enda som klarar av att ge Alliansen rätt här och var, vilket inger trovärdighet – inte minst skapar hon då ett ännu bättre skottläge när sedan hon ger sig på det som borde vara en borgerlig regerings paradgren – företagande.

Det är faktiskt pinsamt för regeringen att det var Wetterstrand som både först och oftast tog upp småföretagens villkor som en annan sida av arbetslöshetsdebatten och som ett viktigt sätt att skapa jobb. Utan henne hade de rödgrönas trovärdighet varit ett fullständigt haveri, med “mer pengar till kommunerna” som enda plan.

Stig-Björn Ljungren i Aftonbladet:

Vad överraskade dig?

Att Maria Wetterstrand tillåts vara den enda riktigt begåvade politikern i Sverige.

Expressen:

Från Newsmill-redaktören och tidigare politiska redaktören PM Nilssons plats i tv-soffan var det enkelt att utse kvällens bästa debattör: – Maria Wetterstrand var kvällens klarast lysande stjärna. Hon framför sina åsikter på ett tydligt sätt och agerar som en kraftfull oppositionsledare.

Enligt PM Nilsson är det inte i de traditionella frågorna som skatte- och arbetsmarknadspolitiken hon är som skarpast. Hon är mycket stark i framkantsfrågor. I klimatdiskussionen är hon bäst, och i fildelningsdebatten är hon säkrast. Där har de andra inte en chans mot henne.

Kommentarer från politiska bloggar:

Karin Svensson:

Jag gillar Maria, det har jag alltid gjort eftersom hon är klar, tydlig och engagerad. Hon vet vad hon kan och hon framför det på ett ypperligt sätt. Jag tycker att Mona och Maria kompletterar varandra på ett bra sätt och om de skulle finslipa sig ihop lite mer och ladda mer tillsammans före debatterna så skulle de bli ett mycket bra team. Igår lyste Maria Wetterstrand, precis som hon har gjort debatterna innan.

Socialdemokraten Erik Laakso skriver på bloggportalen Arvid Falk:

Maria Wetterstrand framstår allt mer som den smartaste, vältaligaste och skarpaste av alla landets politiker. En briljant debattör, smart retoriker och balanserad i tillvägagångssättet. Här har den röd-gröna koalitionen sin främsta tillgång om man har förstånd att använda tillgången rätt.

Krassman:

Mona Sahlin och MariaWetterstrand var knivskarpa. Mona var tuffare än tidigare och pekade på den oansvariga politiken som Reinfeldts regering levererat. Wetterstrand backade upp bra kring jobben och hon kom med ett par riktigt bra formuleringar kring jobben. Höjda skatter för de som tjänar mest är budskapet, och de görs för att investera Sverige ur krisen, inte att låta våra unga, arbetslösa, sjuka och våra pensionärer få betala de skattesänkningar som borgerligheten genomfört för de som tjänar mest.

Edvin Alam:

Som jag har skrivit tidigare är hon oppositionens starkaste kort och det bekräftas av olika förtroendeundersökningar. Hon var verkligen vass under gårdagens partiledardebatt.

Mer medie-länkar här (DN 1, DN 2, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, Aftonbladet 1,Aftonbladet 2, Aftonbladet 3, Aftonbladet 4, Expressen 1, Expressen 2).


Dessutom, inte minst beröm från Erik Laak(S)o;  Lite roligt är det allt.

Humlans symfoni

En näbb; ett vaksamt öga; björken svajar, indränkt i solens safter; en myra – va falls! – suset går genom gräset – kvitter; sång; glädje; våren förkunnas; molnet kastar en hastig skugga – som för att säga: jag ser dig! – solen ger sitt liv, där den obönhörligt hänger under himlavalvet. Saven skummas i björken - Hör! – ehuru luften genomsyras av dagg och fågelsång --- fågeln, där, brer ut vingarna; för ett ögonblick skuggas världen, den faller handlöst, spänner upp, tar spjärn mot vinden, reser åt solen. Molnen leker, stenen - eller, den stenen där – värmer sig, delar frodigt med sig av solens safter; Se där! Eken lövar, trygg och stadig, dansar med humlan i skuggans prassel. En svag doft av lavendel; vinden trycker min hand – eller var det fjärilen mån tro? Den stålblåa himmelen drunknar i den svallande majgrönskan. Se där! Blåbärskvisten strävar upp, lockar, med sina oförblommade frukter. Vinden lägger sig, mojnar, tröttnar – marken myllrar, jag lägger mig ned, där ljungen bär: blundar – en timme förflyter --- eller kanske ett år.

Helgens musiktips!

Vad tycks om denna? St. Vincent - "Actor Out Of Work".



Btw: nu till helgen drar även de grönas kongress igång; själv kommer jag att motionera på Göteborgssvarvet istället; men jag hoppas naturligvis att denna motion bifalles med acklamation. Ulf, vi syns på spåret!

Glädje & Lek

"Ty för att med en gång äntligen säga det klart: Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är bara helt och hållet människa när hon leker."
--- Friedrich von Schelling

"Childhood is measured out by sounds and smells and sights, before the dark hour of reason grows.”
--- John Betjeman

Oönskad samhällsförbättring

Konstnären Victor Marx – som nu tvingas sluta på kostfack - ”ställer” onekligen intressanta frågor med sitt nya husbyggarprojekt kring Liljeholmsbron i Stockholm;Victor har även tidigare varit i blåsväder i och med det egenhändigt byggda aktivitetshuset i Högdalen. Projektet, som idag uppmärksammades på DN-kultur, går under namnet ”Oönskad samhällförbättring”, går rent praktiskt ut på att bygga bostäder åt behövande, men lyfter i sig trängande politiskfilosofiska frågor. Är samhällsförbättringen enbart ett ämne för politiker och tjänstemän? Hur står sig gräsrotsdemokratin i förhållande till statlig myndighetsutövning och byråkratiska regelverk? Är det legitim eller önskvärt att en enskild eller flera (organiserade) medborgare försöker förbättra sina och/eller andras levnadsvillkor: sin stad, sitt hemvist eller samhället i stort, när politiker har abdikerat från sitt ansvar? Vilka medel står till buds – är det legitimt att använda sig en mild form av civil olydnad för samhällsförbättring? Vad är en allmänning – vare dig det handlar om en naturresurs eller en kulturell allmänning - och hur ser ägandefilosofin ut idag? Hur kan man utöva politik bottom-up istället för top-down? Kan gör-det-själv-kulturen (DYI) ge politiken och samhällsbyggandet en välbehövlig vitamininjektion? Hur står sig den pragmatiska aktivismen (bygg ett bättre samhälle) mot den klassiska plakatpolitiken och protestmetodiken? Och inte minst: vad har den enskilda människan för roll i samhällsbyggandet?

Det är många frågor – och jag får nysta upp i härvan allt eftersom. Jag tycker att Buckminister Fullers citat är tänkvärd:

"You never change things by fighting the existing reality. To change something, build a new model that makes the existing model obsolete."

Och här har Victor Marx aktivism en viktig poäng.

Om vi skall betrakta bostadsfrågan, så är situationen oerhört trängande. Bostadssituationen i Sverige är minst sagt bedrövlig; det handlar inte enbart om en brist på bostäder, utan också om en brist på mångfald av bostadsformer och prisklasser; dagens bostadssituation diskriminerar människor med bristande ekonomiska medel. Och den nyliberala tesen om att ”fria marknadshyror” skall lösa alla ”problem” (som så ofta hörs hos dogmatiska borgerliga politiker och debattörer) agerar snarare en katalysator för en samhällelig förskjutning åt de redan välbemedlade. Vi behöver tvärtom en mångfald av bostadsformer och prisklasser, och särskilt inte som åtskilda enklaver inom staden, utan blandade bostadsformer inom ett och samma geografiska område (varför inte inom ett och samma hus). Läs mer här.

Kanske borde kommunen (=politiker och tjänstemän) snarare samarbeta än motarbeta kring Victors välmenande (bostads)konstprojekt?

Läs också Karl Palmås text om ett eventuellt kulturellt skifte för aktivism.

Den "slösaktiga" naturen

Naturen är framför allt överdådig [...] [Dess scheman] är ett påhitt av en rubbad manodepressiv person med obegränsat kapital. Extravagans. Naturen provar allt åtminstonde en gång. Detta är vad insekternas form säger. Ingen form är ohygglig, inget beteende för groteskt. Om du sysslar med organiska föreningar, så låt dem kombineras. Om det fungerar, om det får nytt liv: sätt ner det klapprande i gräset; det finns alltid plats för en till; du är inte så stilig själv. Detta är en slösaktig ekonomi: även om ingenting går förlorat så förbrukas allt.

Annie Dillard, "Pilgrim at Tinker Creek".

Musiktips!

Micachu and the shapes - Golden Phone

Telekompaketet och demokratisk Arla

Precis som Christopher Kullenberg skriver på Newsmill, är frågan om telekompaketet långtifrån löst eller avklarat. Dagens händelseutveckling i Strasbourg kan varken räknas som en seger eller en förlust. Enligt tillägg 138 – som röstades genom idag – kommer man inte att helt abrupt kunna stängas av från Internet utan domstolsprövning. Men utvecklingen i sin helhet går fortfarande åt fel håll: allt hårdare tag, ökad kontroll, försämringar kring den personliga integriteten och en intressesfärmässig maktförskjutning åt industrin och lobbyorganisationer.

Carl Schlyter (förövrigt den mest aktiva EU-Parlamentarikern) skriver:

"Nu riskerar nätet att bli mer som en sorts kabel-TV, där telekombolagen kan styra konsumenterna till att tvingas använda deras tilläggstjänster i stället för att kunna välja fritt oavsett nätleverantör. Den omskrivna artikel som tidigare gått under namnet 166 blev också nedröstad. Den innebar att begränsningar av användarnas rättigheter inte får stå i strid med medborgarnas grundläggande rättigheter”

Men det mest häpnadsväckande och glädjande är ändå den oerhörda mängden aktivism som frågorna kring telekompaketet har väckt – mycket tack vare informationsteknologins möjligheter: bloggar, twitters, chat, wikis, databaser och så vidare, har dels möjliggjort distributionen av kunskap via svärmisk intelligens, och dels skapat det demokratiska trycket som enligt mig flyttat fram gränserna för vad man kan åstadkomma inom det demokratiska systemet. Carl Schlyter igen:

"Det är tack vare oerhört många människors engagemang och påtryckningar som det gick vägen. Idag fungerade demokratin i EU, medborgarna lyckades ändra ett viktigt beslut, tyvärr är det alltför sällan det händer."

Den distribuerade intelligensen – tusentals människor som samarbetar och bidrar med sin kompetens och kreativitet - och de kommunikativa möjligheterna, har även sprängt gränserna för vad traditionell media (av somliga kallad gammelmedia eller afk-media) kan åstadkomma inom den demokratiska sfären. Lets face it. Traditionell media har t.ex. i detta specifika fall, varit oerhört långsamma med rapporteringen, och inte sällan har informationen varit bristfällig. FRA-bävningen och telekompaketet är bara en början, vi kommer att se mycket mer demokratisk nätaktivism i framtiden.

Idag var det en viktig seger för demokratin.

PS. Sverige riskerar, i och med ordförandeskapet i EU, få frågan på sitt bord. Vi tycks skönja "riktningen" hos infrastrukturminister Åsa Torstensson (C).

Att älska urbana ekologier: Ett grönt projekt?

Jag och Karl Palmås har skickat in detta till regionsposten - vi hoppas på grön debatt.
-------------------------------------------------------------------------------------

Minns ni Koyaanisqatsi; kultfilmen från 1982 som kontrasterar den orörda naturen med vårt samtida stadsliv? Filmen premiärvisades i kontexten av en miljörörelse på uppsving. Många stadsbor hade då redan – som en del av “den gröna vågen” – dragit slutsatsen att det goda och miljömässigt ansvarsfulla livet levs på landsbygden, så långt ifrån staden som möjligt.

Mycket har hänt sedan dess. Urbaniseringen är ett faktum: Sedan 2007 lever fler än hälften av oss människor i städer. Dessutom har vi – bland annat genom omläsningar av tätstadsromantiker som Jane Jacobs – insett att staden är en skådeplats för många av de vackraste uttrycken för mänsklighet. Paradoxen är ju att ju tätare vi människor lever, desto mer andrum får vi för att utveckla våra kulturella särdrag. Vidare finns det nu teoretiker som hävdar att stadsbor lämnar mindre ekologiska fotavtryck än landsbygdsbor.

Idag kan vi alltså se Koyaanisqatsi på ett nytt vis; inte som en kritik av stadslivet, utan som en beskrivning av staden som en mer eller mindre levbar ekologi. Dessa förtätningar av människor – dessa sociala, kulturella och ekonomiska ekologier – bör ses som någonting ömtåligt, som någonting värt att vårda, precis som vi vårdar våra naturliga biotoper.

Mycket tyder på att stadsutveckling kommer att bli en viktig fråga under nästa mandatsperiod. Tankefiguren “staden som ekologi” är inte på något sätt ny, men den kan fungera som ett sätt för oss gröna att närma oss stadsutvecklingsfrågor på ett nytt vis. Kort sagt: Vi måste finna en stadspolitik där vi ser att staden är ett levande system. Staden må leva ett icke-organiskt och delvis artificellt liv, men ett liv är det icke desto mindre.

Nästa steg för en grön stadspolitik är att finna ett sätt att skapa levbara ekonomiska, sociala och inte minst kulturella ekologier – precis på samma sätt som den gröna rörelsen ursprungligen värnat om naturens ekologier. Stadens kulturella och socio-ekonomiska ekosystem är nämligen ett känsligt system av ömsesidiga beroenden och självreglerande återkopplings-effekter. Vi måste finna en viss sensibilitet inför nyckfullheten i dessa system; ett litet ingrepp kan få stora konsekvenser. Vi måste även finna ett ödmjukt förhållningssätt till vår begränsade förmåga att kontrollera ekologier.

Vad skulle detta intresse för kulturella och socio-ekonomiska ekologier betyda, i konkreta termer? Här följer fem punkter:

1. En vidgad förståelse av begreppet “hållbar stad”: En "levbar urban ekologi" är inte bara en stad med mycket grönområden – det är även en stad med ett sprudlande kulturliv och stark offentlighet. Det är inte en segregerad stad, ej heller ett stadsutrymme som koloniserats av starka affärsintressen.

2. Urban mångfald: En grön politik måste säkerställa balansen mellan det storskaliga och småskaliga kultur- och näringslivet. Detsamma gäller balansen mellan dyrt och billigt boende. I bägge fall graviterar städer mot att premiera det förra före det senare, vilket skapar en segregerad och mindre dynamisk stad.

3. Fungerande stadsdelar: Den “täta blandstaden”, där olika funktioner (boende, affärslokaler etc.) samverkar symbiotiskt, har blivit ett närmast allmängiltigt ideal inom stadsutveckling (även om den alltför ofta får stå tillbaka för funktionsseparation lånad från sextiotalet). Vi gröna har redan gjort denna vision till vår – vi måste nu leva som vi lär.

4. Nya idéer kräver gamla hus: Samtida stadsplanering framhäver hur låga hyror – som endast kan uppnås genom effektivt utnyttjande av redan existerande bebyggelse – fungerar som katalysatorer för entreprenörers och kulturutövares kreativitet. Vi gröna bör i det längsta undvika att riva områden som kan fungera som inkubatorer för morgondagens närings- och kulturliv.

5. Slutligen: Låt oss utveckla ett positivt och proaktivt förhållningssätt gentemot det urbana livet. Låt oss göra staden till det ställe vi flyr till, inte från.

Elin Wägner

Vi är stolta över att få besök av f.d. gröna språkröret Birger Schlaug, som skall föredra om den gröna feministen Elin Wägner (1882-1942), på filosoficaféet här i Borås. Elin Wägner är – trots sina banbrytande insatser kring kvinnors rättigheter, kvinnligt rösträtt, freds- och miljöfrågor, och sina journaliska och litterära talanger – idag i allmänhet relativt okänd. Hon var på sin tid - och inte minst idag – en radikal tänkare, vars idéer och tankar är, trots att de formulerades för över ett halvt sekel sedan, fortfarande moderna och aktuella. Frågan är om detta visar på hennes framsynthet och skarpsinne, eller att världen och våra samhällen inte har förändras i den grad vi tycks tro, och att Elin Wägner på grund av sitt styrka och mod, vågade bryta med det homogena etablissemanget. Kanske handlar det om en kombination. Elin Wägner var en unik grön tänkare – långt innan de ekosofiska tankarna formulerats inom filosofin – som förstod att världen hänger samman: hon var en sann fredsälskande kosmopolit som inte kände några gränser mellan natur, kultur, nationer, människor och kön – vilket bröt radikalt mot dåtidens (till viss del även idag) kulturella referensramar.

Det skall bli oerhört spännande att höra Birger på torsdag. Filosoficaféet är kostnadsfritt. Välkommen!

Kolla också "Elin Wägners" Blogg.

Elin Wägner, Grön ideologi, Feminism, Tidevarvet, Väckarklocka, Birger Schlaug, Kosmopolitism